förlossningsrädd, hjälp!

Hej Jag var oxå skit rädd när jag skulle ha min första.
Men när man väl ligger där så är det som om man aldrig har gjort annat.
Ha med dig en person som du känner dig trygg med,

Det finns förlossningsberättelse i min blogg om du vill läsa:)

var inte nervös inför förlossningen. Konstigt med tanke på hur jag brukar vara...Rädd för allt. Blev doch chockad när vattnet gick och började skaka av nervositet, men när värkarna väl satte igång blev jag bara fokuserad på uppgiften. Hade liksom inte ork att vara nervös.
Jag tror att för många så släpper oron när det är dax. (har haft vänner som varit rädda).
Lita på din kropp den klarar det. Det är en fantastisk uppgift att föda barn.
Lycka till!!!!

du är inte ensam om att var rädd för förlossningen här har du en till som är LIVRÄDD!!!!!

Ett tips... Läs på roliga förlossnings berättelser

man är inte alls lika rädd när man väl är där=) har bf om en månad och försöker bara tänka så och slappna av=) kroppen sköter det mesta själv även fast man gör mycket själv oxå=) det kommer gå jätte bra!!!!

Innan jag fick min son, var jag SKITSKRAJ!! I slutet nästan så jag började fundera över man gett sig in på, om man liksom kunde få ut bebisen på ngt annat sätt?

Jag var absolut inte sån så jag tokläste allt om förlossningar, skrev inget brev, man vet ju inte hur det blir ändå.., utan tänkte att jag bara skulle ta det för vad det skulle bli och hålla lugnet, sonens pappa hjälpte nog till en del del, han är sådär flummigt lugn konstant, inget oroar honom egentligen

Sen när det väl var dags, upplevde jag en förlossning, som var klart mycket bättre än dra ut tänder, eller ens gå dit, jag gillar inte alls tandläkaren nämligen..; Vi tog massa roliga kort,mellan värkarna, jag tyckte lustgasen funkade, när man förstod hur bara..,sen tog jag EDA, och det var extremt skönt!
Tiden man var inne på förlossningen känns inte alls så långt, och minuterna efteråt sa jag till och med till barnmorskan att jag lätt kan göra om det imorgon
Så när jag hör många andra berätta, kan jag bara tycka jag hade det toppen!
Nu väntar jag barn igen, och visst kan man känna en viss rädsla, för man vet ju inte om det blir som sist., men jag vet ju att det inte alls behöver bli så som många säger heller!

Så, ta det lungt vännen! Du fixar ju det här, det gör alla, och sen känns det förbannat BRA när man väl har gjort det!

samma hääär.. för varje dag som går närmar det siiig.. 7 veckor kvar... varför kan man inte skippa förlossningen elr helt smärtfri än :).. önskedrömmar jag vet.. kanske ska uppfinna ett dunderbra smärtstillande :)

Min nervositet gick i omgångar fram till förlossningen, jag ville ju att han skulle komma ut...

Jag har riktigt pinont i ett par timmar på förlossningen, öppnade mig bara 1 cm på den tiden - då gav jag upp "duktigheten" och tog EDA (jag var väldigt bestämd innan förlossningen att EDA skulle jag INTE ha, utan jag skulle föda så naturligt som möjligt). EDA:n tog perfekt och jag kände allt utan att ha ont! Två timmar efter den var det dags att krysta, hade då öppnat mig från 4 till 10 cm på knappt två timmar utan att haft det minsta ont.
Utdrivningsskedet var lite skrämmande, men jag tyckte att de 20 minuterna som det tog att krysta ut honom kändes som högst 5.
Jag sprack lite, men det kändes inte alls. Det gjorde inte ont när de sydde heller, men lite obehagligt var det..
Och moderkakan kom ut lätt som ingenting - när bebisen väl är ute är det ALLT man tänker på!

Lycka till!

Jag med... vill inte... hade en skitförlossning medm in första och nu vet jag inte hur jag vill göra vid denna. Som tur är så är det iaf ganska lång tid kvar så jag hinner prata med läkare, psykologer och fan vet vad för att jag ska fixa att få ut den lill* underbara varelse.

Min superförlossning ligger i bloggen!
Kan bara hoppas att det ska gå lika bra den här gången - har ju bara två veckor kvar nu... Faktiskt så jag ser fram emot förlossningen

läs min förlossnignsberättelse!tycker du är duktig som bestämt dig för att föda vaginalt!Det är faktiskt en häftg upplevelse även om det gör ont så tänker man inte så mkt på det för man är så fokuserad!lycka till!

Försök att inte tänka så mycket på det för du vet inte hur du kommer att reagera. Du kanske kommer uppleva det som positivt och då har du oroat dig i onödan ju. Det finns roligare saker än att FÖDA barn det erkänner jag men inget roligare eller underbarare än att FÅ barn. Försök ta det som det kommer, när du väl är där är det bara att följa med och personalen kommer att tala om för dig vad du ska göra och guida dig. Det gör jätte ont att föda barn men på något sätt så klarar man av det. Jag brukade titta mig omkring på alla kvinnor i min omgivning som har barn och tänka att alla faktiskt överlevt och de såg hur glada ut som helst trots att det fött kanske både ett och flera barn. Se bara på din mamma... Lita på dig själv och din kropp!! Jag väntar nu mitt andra barn och längtar, tro det eller ej till när barnet ska komma. Då jag väl är i situationen kommer jag säkert att ångra mig men tänk ett snäpp längre då man har den lilla, lilla varma underbara varelse vid sin sida... Då kommer du att vara stolt över dig själv och din kropp och garanterat längta efter att få göra det igen. You go girl!! Lycka till!!

Jag är i v 26, det närmar sig med stormsteg.. Tänk snälla tankar om dig själv, det är då du landar mjukt inför vad som ska komma. Som någon skrev i tråden läs roliga händelser under förlossningen.

Var snäll mot dig själv, sätt upp roliga förlossningshändelser så du kan läsa dem, det gör jag, kan inte låta bli att le.. Jag intalar mig själv att det är jag själv som ligger där, skrattar och håller på. Det har faktiskt hjälpt när man försöker att få det lustbetonat istället för något som man bara ska överleva..

Har själv inte fött barn, men inställningen är ack så viktig. Försöka vända de negativa tankarna till positiva, kanske går det ibland, ibland inte..

Apropå bilder som du vill se, skapa bilder i ditt huvud, när du ligger på förlossningen i stället. Tänk på dem flera gånger per dag, gör ett ark med en målbild och ha med till bb. Jag kommer att ha mig själv som målbild ha ha och ta med mig själv till bb!!
Be barnmorskan och sambon påminna dig om målbilden på förlossningen, för det finns ju ett slut.

Lycka till får jag väl säga för oss båda!!!

En bra norsk serie med bara förlossningar...

www1.nrk.no/nett-tv/klipp/292247

har en förlossningsberättelse om du vill läsa.

Lycka till, det kommer gå jättebra!!

Som någon sa, inställningen är jätteviktig.
Ge dig attan på att du ska klara av det, och riktigt gallant.

Jag mental förberedde mig jätte mkt för min första förlossning, bearbetade i huvudet. Hur jag ville ha det, etc. Och ja, skulle vilja kalla det en dröm förlossning!
Jag är absolut inte rädd inför förlossning nr 2- som kommer i januari. Men jag förbereder mig mentalt lika mkt, ok jag har gjort det innan. Men ja, det gör ont, men lyssnar man på sin kropp så funkar det!

Lycka till igen, det är en super häftig upplevelse!

Jag skrev innan:
Jag kommer att ha mig själv som målbild ha ha
Alltså vad jag menade, jag kommer att ta med mig själv på foto som precis nykläckt så att jag har något som sporrar mig!! Anna

Ta det bara lugnt och be om EDA (räddaren i nöden) så kommer allt gå jättebra.

Hej ja va otroligt rädd när mitt vatten gick och de va dags att åka in.. men när ja väl kom till förlossningen så blev ja jättelugn.. för dom tar hand om en. ha bara med dig nån som får dig att känna dig trygg.. och när de väl sätter igång så är du så inne i de så du klarar de. använd lustgas, de gjorde ja och de är guld värt.. lycka till

Jag är inte rädd för själva förlossningen, jag e mer rädd för smärtan... Är förstföderska och vet ju inte hur ont det kommer att göra.. Tror att jag kommer att få panik när det väl sätter igång... har bf den 27/10