Är passion viktigt för ett förhållande?

Vi har absolut passion emellan oss. Hur viktigt det är för er är ju bara ni själva som kan veta. Är ni nöjda utan det är det ju upp till er ! Fundera ett tag & gör inget förhastat kanske?
Har ingen aning om hur det skulle gå för oss om vi skulle vara som vänner bara =/ Vi har varit tillsamans 7 år & har 3 barn by the way.
Ni tror inte passionen kan komma tillbaka då? eftersom ni blir ledsna när ni tänker på att inte leva i hop.. Har det kännts så här länge ? Familjerådgivare att prata med kanske skulle vara något för att hjälpa er bena ut det hela ?

Passion är jätteviktigt för mig- jag har lämnat ett dött förhållande för snart 1½ år sen o skulle inte ge mig in i nåt nytt om det inte vore hett o eldigt. Livets krydda ju!

Jag känner igen mig i det du skriver när vi var mitt inne i småbarnsåren.
Passionen låg på is under småbarnsåren men vi har alltid trivs ihop och varit jätte bra vänner + vi har roligt ihop.
Vi var också påväg ifrån varandra ett tag men gick på familjerådgivining och vi fortsatte förhållandet.
Småbarnsåren kan vara väldigt íntensiva och man kan vara ofta trött och allt bara rullar på.
Men man måste försöka hitta lite vuxentid, kanske lämna bort barnen en stund för att hitta på saker tillsammans eller ha en lugn hemmakväll.
Vi har varit tillsammans i 16 år och ibland har vi het passion och ibland har det varit perioder utan passion, det går i vågor. Men en sak vet vi och det är att vi älskar varandra jätte mycket.
TS Jag tycker ändå att jag kan läsa mellan raderna att ni betyder mycket för varandra, man kan inte gå på små rosa moln jämnt

Tja, hur långt är ett snöre?

Vad som är viktigt för er i ert förhållande, kan bara ni själva svara på.

Som förgående talare. Det här kan du bara veta och känna själv. Men utifrån mitt persepktiv som du har beskrivit det så kan jag säga att om ni nu skulle bestämma att ni gör slut (eller kanske bara tar en paus helt enkelt) så är det ju hur bra som helst att ni fortfarande älskar varandra som vänner! Fatta vilken tur era barn har :)

Men vet du vad...det här påminner mig faktiskt om en sak som hände en av mina kompisar när vi var mindre.
Hennes föräldrar skiljde sig. Jag blev chockad när jag hörde att dem skulle göra det för dem verkade alltid som det perfekta paret. Och dem tog ut en skijsmässa då och flytta ifrån varandra men var fortfarande vänner. Men mitt upp i allt det här så var det min kompis födelsedag och hon bjöd hem en massa vänner på tjejmiddag och sedan fick vi sova över där.

Båda föräldrarna var där och vi hade jättekul. Sen så gick vi tjejer upp på övervåningen för att kolla på film. Sen några timmar senare så smög vi oss ner för trappan (hade blivit rätt sent) och så ser vi henne föräldrar sitta framför tv:n och kolla på film. Mamman satt i soffan och pappan satt på golvet lutandes mot henne och hon masserade hans axlar HHAHAHAHAA :P
Några veckor senare hade dem flyttat ihop igen :P Så kan det gå :P Dom behövde väl bara en paus från varandra, det kanske är allt ni behöver också? :) Jag känner många personer som har skilda föräldrar och som ändå lever ett väldigt harmonskt liv tack vare att föräldrarna är så bra vänner. Tro mig, det skapar den mest härliga och mysiga stämning någoinsin när man kommer hem till en kompis och allting e sådär perfekt :)

åh, bara åldern på barnen säger ju det mesta.. HUR skulle ni hinna vara ngt annat..>??? föräldrar, vänner o vid passande tillfälle och när orken finns älskande..! såå många förhållanden spricker pga chocken att konkurrera med familjelivet.

men ibland så stämmer det inte, o då ska man såklart hitta andra vägar för att må bra..

Så nu har det hänt det som jag har befarat,hon har dumpat mig. Vi har varit ihop i 6 år (förlovade i 4) vi har kämpat sida vid sida i alla år,det var meningen att det var vi som skulle bli gamla ihop, nu har hon vikt av från min sida. Jag är själv skiljsmässobarn och ett mål jag har haft här i livet har varit att mina barn ska få slippa att växa upp med halvtidsföräldrar,men icke,de är ju så himla små!

Jag är iiiiiinte bitter!

Yea right

Usch så tråkigt! Beklagar! :(

Men men - det är inte kört för det. Ni kan fortfarande hitta tillbaka till det ni hade en gång.

Många par går igenom djupa svackor, bara för att komma ur svackan starkare än någonsin. Håller tummarna. :)

Hej,

Vad tråkigt! Det är så typiskt att så många skiljer sig under småbarnsåren. Har själv en på 2,2 och en på 5 mån hemma. Visst kan det kännas som om livet bara är barn ibland, men om det skall hålla måste man sköta om sig som par också. Det är inte det mest passionerade förhållande just nu, men ibland hittar vi tiden och passionen igen. Ett förhållande måste man ju jobba på, underhålla. Det går inte bara av sig självt.

Hoppas din kvinna förstår och att ni kan prata med varandra och hitta passionen igen.

Lycka till

Vad tråkigt =( Hon inte vill inte försöka hitta tillbaka heller ? Tråkigt för familjen ..

Hon bor hos sina föräldrar nu för att vi ska få lite distans till varandra. Hon behöver tänka,känna efter samt se om hon saknar mig eller tycker det är skönt att vara själv. Hon säger att hon inte älskar mig som en pojkvän längre utan bara som vän och människa.Jag är väldigt kluven,ena stunden är jag alldeles förstörd för att jag längtar efter henne och ena stunden känns det ganska okej,samt att man märker hur mycket energi det har krävts för att vara ihop med henne. Vårat förhållande har inte varit helt lätt.Men det jag hoppas på är att oavsett hur det går så hoppas jag att allt blir bra,framför allt för barnen men även för oss själva.

Passion är absolut viktigt för förhållandet, men det finns ju massor av sätt att öva upp detta på, så länge man älskar varandra och VILL att det ska finnas passion. Det handlar bara om hitta tillbaka till varandra och det man blev kär i hos den andre. Det kanske blir så under småbarnsåren att det är svårt att hitta tid för varandra, men det måste man göra, man får TA sig tid, om det är viktigt för en, för att ens förhållande ska fortsätta fungera. Barn är inte dumma. Dom mår bäst av att mamma och pappa mår bra och lyckliga tillsammans, dom känner av sånt och präglar hur dom själva blir som partner i framtiden. Om man är lyckligare ifrån varandra, så ska man skiljas. Bättre två lyckliga föräldrar på varsitt håll än ett ett olyckligt föräldrapar tillsammans.

Passion?
Det borde ju hetta till ibland såklart, men gå om kring och känna passion varje dag eller ständigt, tror jag inte att man gör när man har småbarn och kanske 2 heltidsarbetande. Men det finns säkert undantag, det gör det alltid, sexlus är som "baken" delad =))

Jag älskar min man och vi har det jättebra tillsammans på alla områden, men vi vill gärna ge varandra tid, ingen av oss är förtjusta i "snabbisar" och definitivt vill man känna sig pigg vilket man inte alltid gör. Jag tror visst att passion är viktigt, men det finns många andra spektra som är minst lika viktiga, för att ett förhållande ska funka räcker inte bara passion.

Jag levde i ett, nästan 17 år långt förhållande utan passion. Inget jag kommer välja igen om jag säger så, leken mellan man och kvinna är bland det "häftigaste" som finns :)

Hoppas det löser sig för dig TS!!!

jag tycker att passion är trevligt men inte viktigt

jag känner iofs passion för min Man men om jag slutade göra det skulle jag ändå vilja att vi fortsatte leva tillsammans med vänskap, kärlek, samarbete kring barnen.

kanske kommer passionen tillbaks kanske inte, om inte skulle jag ev omvärdera när barnen flyttat hemifrån men förmodligen ändå vilja fortsätta leva tillsammans med maken eftersom vi skulle ha ett helt liv tillsammans och det är viktigare än passion

Är det så att ni inte har käsnlor kvar för varndra tycker jag absolut ni ska bryta. I längden kommer barnen säkert komma i kläm och vad ger ni de för signaler?
Mamma och appap pussas eller kramas ALDRIG, de bara går där...
Att visa känslor är ju näst intill lika viktigt för barnen som för ert förhållande och känner man då att det inte finns några känslor att visa, vad är då meningen?
Att hålla ihop pga barnet tycker jag är helt fel! Det skadadr bara de i slutet...

Oookey.

Ett: Det finns ingen "stor kärlek". Det finns förälskelse och mani, men all kärlek övergår förr eller senare till en mildare och stabilare grund som vänskap eller vänskapsnära kärlek. Allt annat är myt eller mani.

Två: Det finns alternativ till att skiljas eller leva passionslöst. Ni kan fortsätta vara gifta, om ni håller av varandra, men träffa andra, antingen i öppen relation eller som polyamorösa. Man måste inte alltid välja.

Vi har helt klart passion mellan oss, pirrar fortfarande i magen ibland när jag tittar på honom. Tror det är en nödvändighet om man ska hålla liv i en relation. Passionen bidrar ju med spänning som gör att man inte tröttnar.

Det tror jag är, ja kanske inte ett måste, men ett stort PLUS för att hålla livet och spännaningen uppe.

PASSION ÄR VIKTIGT! Men älskar Ni varandra så kan Ni nog hitta tillbaka... Nykära är man ju bara en gång, men att kunna förundras över sin partner, o gå igång på allt den är bör man kunna göra jämt! Även om man såklart måste få ha dalar även på den fronten..!