min son slåss

Fortsätt vara konsekvent och så kommer tiden lösa problemet.... När han får en bättre verbal förmåga så löser det sig men man måste fortsätta markera att det är inte ok att slåss...

Ja, tack...
Vara konsekvent *skriver upp*

Mer tips?

Inte tusan vet jag om den verbala förmågan hjälper. Jag har en son som är MYCKET verbal, men han puttas, bits och slåss. Hemma bits han ibland i ren ilska och då skäller vi på honom, men på dagis och på lekplatsen bits/knuffas han helt oprovocerat - han kan stå och titta på ett barn och sedan gå fram och bitas. Nu vaktar jag honom på lekplatsen och fröknarna vaktar honom på dagis och vi hoppas på att det ska gå över, det har blivit bättre (satte igång på allvar när han fick gå på sommardagis ett par veckor) men det går absolut inte att lämna honom obevakad med andra barn.

Och han talar i fullständiga meningar, kan uttrycka väldigt bra vad han vill och inte vill och har så gjort i nästan ett halvår.

Tar gärna emot tips.

Min dotter kan oxå helt oprovicerat gå fram och bara putta någon..
Förstår inte varför..

Snart vill ju ingen leka med henne på dagis och då kommer hon stå ensam och titta på när dom andra leker för ingen vill ju ha med henne till slut.. Visserligen vet jag ju inte om hon gör så när jag inte är med, eller om hon bara gör så när jag kommer eller ser..
skall fråga hennes fröknar imorgon.. men dom säger ju alltid att allt gått bra visserligen och hon leker bra.. Det fick mig plötsligt att undra om hon gör så för att se hur jag reagerar.. om man ändå kunde vara utbildad psykolog så man kunde förstå det bästa vi har lite bättre.

Vickyb: Gabriel puttar också andra barn helt oprovocerat. Och sin lillasyster puttar han på jämt och ständigt, så fort han ser henne. Jobbigt att behöva gripa in HELA TIDEN!!!

visa känslor säger jag. visa att du blir arg, förbannad, ledsen, får ont osv. har funkat bra på min son. har tagit fram arga rösten och sagt "slå inte mig, det gör ont" gör han illa mig så drar jag mig inte för att skrika "AJ" i högan sky. varför dölja sanningen? så kommer ju andra reagera om han gör så..kompisarna kommer bli arga eller ledsna, som minst. kanske får han tom en klapp tillbaks(men den delen skippar jag helst).

nu är han dock i en period då han börjat slåss igen, och inte lyssnar som han gjort förut då jag sagt till honom. och då har det ändå fungerat bra i säkert ett år. jag gör så att jag håller i hans armar så han inte kan slåss, och beroende på hans humör och förmåga att lyssna så pratar jag med honom. brukar fråga om han är arg och varför. sen förklara att han får bli arg men inte slåss utan får berätta varför. fungerar självklart inte alla ggr.

Skönt att höra att det finns fler .

Jag har en treåring som är mycket duktig på att prata, men buttas och slår saker i huvudet på sina kamrater. Det började när han var två och då var det heeela tiden. Fick vaka som en hök. Jag försökte hejda honom innan det hände (vilket inte är så lätt), lyfte bort honom när det hände och sa att det inte är OK. Nu är det bättre, men det händer fortfarande och det går inte att lita på honom. Jag har märkt att det ofta händer när vi ska byta aktivitet om jag t.ex. säger "nu ska vi gå hem". Då är det ofta nån som får en knuff el dyl. Eller när det är dags att säga hej då hos dagmamman, då blir han orolig och tar ut det på nån stackars kompis.... Han har nyss blivit storebror och det är ju också jobbigt såklart. Han pratar också ofta om att han ska slå eller bonka på någon vi ska träffa. Vet inte vad detta är utryck för. Försöker såklart att ge honom så mycket uppmärksamhet vi kan, utan att han för den delen får som han vill.

Ja, psykologutbildning borde ingå med gravtestet! Lycka till alla mammor med småbusar

Hej!

Så här gör jag om mitt barn slåss. Först så går jag ner så att mitt huvud är på samma nivå som barnens. Om det andra barnet blev ledset så tröstar jag det barnet. Om barnet inte blev ledset så frågar jag min son om varför han slog det här barnet. Vad var det som hände? Då kanske han säger "han tog min bil". Då så säger jag att du får inte slåss. Då får du säga till honom att du vill ha tillbaka bilen istället. Sedan så måste min son säga förlåt och ge en kram. Jag tvingar honom inte med våld att säga förlåt och ge en kram. Men jag säger att nu blev "Pelle" ledsen när du slog honom så nu måste du säga förlåt och ge "Pelle" en kram. Då brukar han oftast ge en kram. Han har lite svårare med att säga förlåt.

Det gäller att som vuxen lära barnen hur de kan lösa sina konflikter med ord och inte med våld samt att lära dem att prata om sina känslor.

Sedan är det bra om ni kan prata om det vid andra tillfällen än precis när det händer. Du skulle kunna fråga "vad var det som hände idag när du slog "Olle"?" Det är också bra att fråga hur han kände, t.ex. antingen med ledande frågor "blev du arg på "Olle" då?" eller "hur kände du då?" Sedan ska du ge alternativ till hur han kunde lösa situationen eller fråga honom "hur kunde du ha gjort istället?".

Det absolut viktigaste är att tro på sitt barn och att det kommer att bli bättre samt att vara konsekvent med den strategi som man har valt.

Lycka till!

Hälsningar

Klarissa

Filip 2 år: Tack för tipset !

Vi har samma problem här hemma. Vår treåring slåss helt oprovocerat, framför allt slår han mig och sin lillasyster HELA tiden, man blir helt skogstokig till slut. Så även jag tar gärna emot tips.

Jag erkänner, jag är fast i Facebook-träsket!

Läs Filip2år svaret, jag tycker mamman har gett en fullständig förklaring av hur man hanterar ett litet barn som slåss.

- prata på barnets nivå
- behåll lugnet
- bekräfta barnets känsla
- hindra barnet att slå - var inte rädd för att ta i barnet fysiskt (hålla) om det behövs.

Efteråt när barnet är lugnt:

- hjälp barnet att reflektera över sitt handlande
- hjälp barnet att sätta ord på sina känslor.
- visa på att alla har känslor, känslorna är inte fel.
- visa på ett alternativt sätt att hantera konflikter.

Hmm, fast vi gör redan som Filip2 skriver och inget av det hjälper helt enkelt, så jag tar gärna emot fler svar.

Jag erkänner, jag är fast i Facebook-träsket!

Fler tips:

- Förebygg. Stoppa händer och fötter innan de når sina mål, ha syskonen på var sin sida babygrinden.
- Ge ett annat föremål att slå på. En kudde tex.
- Lek slagsmål med gosedjuren. Börja med att låta dockan puckla på nalle och se sen vart din son tar leken. Kanske vill han ta ut sina våldsamma känslor eller kanske vill han trösta nalle eller kanske vill han leka polis.
- Se till att han inte hamnar i för konfliktfyllda situationer speciellt när han är hungrig eller trött. Kanske en fruktpaus eller en vilostund hjälper humöret med.
- Ge honom ord för sina känslor.
- Brottas med sonen eller håll ?fast? honom så han får ?kämpa? sig loss. Det ska vara mycket fniss och skratt och tanken är väl att det ska fylla behovet av bus och kroppskontakt utan att det behöver vara negativt. Inga tjyvnyp, inget kittlande och omedelbart stopp om någon har fått nog.

Kanske något passar?

Tack för alla tips. Tar till mig och hoppas att något funkar ...

Ååååh,herregud så skönt att veta att vi är fler som har barn som slåss helt oprovocerat!!! min son blir 3 i dec och har en lillebror på 9 mån som STÄNDIGT får slag jag vet inte vad jag ska göra snart...jag blir så ledsen och arg..för ibland vill han ju pussa o krama lillebror..men tyvärr har han blivit rädd,och skriker så fort storebror kommer i närheten! han slår honom så fort han kommer åt,och jag kan inte lämna dom ensamma! jag känner att jag blir galen snart! hela tiden måste jag vara på vakt,vart e lillen? åh,nej nu hade lillen precis blivit lugn och jag kunde sätta ned honom på golvet..men så en knuff på en gång och så drar karusellen igång..in på rummet me storebror,trösta lillebror..försöka prata me storebror som säger att han inte ska göra om det,men ändå fortsätter han! vad gör man? han e inte så duktig på att prata..men det verkar inte som d spelar nån roll,när jag läser om er som har verbala barn men ändå samma problem!!! ååhh,tack o lov för dessa forum!!! kram på er och ge inte upp..även om det känns så ibland

En liten ljusning: här hemma har det faktiskt blivit bättre. Jag vet inte vad det är som har hjälpt, men så här har vi gjort:

1: mycket lektid med oss, alltså koncentrerad lek även när jag kommer hem från jobbet och det måste lagas mat och nattas väldigt snart. Det gör att jag får rätt jobbiga kvällar när jag jobbar sent eftersom det av någon j-la anledning alltid är jag som lagar maten... men det har gett en väldigt glad son!
2: stenhårt avvisande av oss om sonen bits eller slåss. Först har vi sagt ifrån att han inte får bitas/slåss/sparkas och om han gör det igen så åker han ner ur knät eller sängen.
3: alternativ - inte puttas, PRATA istället, säg vad du vill att jag ska göra! Och om han inte klarar det själv så får han en formulering av oss: säg "kan du ta bort benet pappa!" och så gör vi såklart precis som han vill när han säger så.
4: han fick säga förlåt. Det tog en kvart första gången, det var verkligen en NESA för honom, det märktes! Men det hjälpte, då erkände han första gången att det faktiskt var fel att bitas.
5: vi pratar så mycket som möjligt om hur figurer i böcker känner sig och varför. Han är för liten att förstå, men han börjar fatta, och kan säga sånt som stackars dig om jag slår mig. Och vi pratar om hur tuffe Jim kan trösta Tim när han har slagit på honom osv...
6: dagis har vaktat honom stenhårt, så han har inte kunnat slåss obemärkt.

Leka slagsmål med gosedjuren ska vi prova och se vad som händer.

skönt att hitta denna tråden och se att man inte e ensam om problemen. jag har en son på 2 år som i över ett års tid oprovocerat slagit, rivits och puttat andra barn HELA . sen föddes lillasyster för ett halvär sen och det gjorde inte saken bättre...
Men nu ska vi iaf få hjälp av BUP. ska bli så skönt att få koma och prata med nån om dessa problem.

Smultronblomma, BUP är toppen! Vi har gått sedan januari och har fått hjälp på olika sätt.

Hur hanterar de situationen på dagis? Vår dotter slogs,spottade och puttades väldigt mycket mellan 2,5-3,5 år. De hade en väldigt besvärlig period på dagis och många barn mådde inte så bra och detta skapade en oro hos vår dotter dessutom så genomgick hon en lång period av 3års trots. Varje dag fick vi rapporter om saker som gått galet med vår dotter under säkert 1 år. Det var inte roligt kan jag säga, jag bävade inför hämtningar om vem hon gjort illa den dagen. Dagis var konsekventa med att direkt när hon gjort fel sätta henne på en stol och först ta hand om det drabbade barnet, sen pratade de med vår dotter och förklarade vad som vart fel och sen fick vår dotter säga förlåt till det drabbade barnet men ville hon inte det så fick hon sitta kvart tills hon bett om ursäkt eller likn. Vi gjorde samma sak hemma, hemma gick all hennes ilska ut över mig hon bet, drog mig i håret och slogs men vi gjorde samma konsekventa sak som på dagis, vi satte henne på en stol i hallen tills hon förstått att mamma och pappa inte accepterade situationen och sen har vi i många långa omgångar stått på knä framför henne och tjatat och tjatat om hur farligt och elakt det är att göra det hon gör osv osv osv.
Orosproblemet på dagis slutade någon månad innan semestrana började och det tog ett par veckor så hade alla barnen på dagis lugnat ner sig och efter sommarn har vår dotter varit nästan som en ängel på dagis (hon är ju fortfarande bara ett barn som lär sig gränser) men vi har inte fått mer än någon enstaka rapport om att hennes dag varit i olag sen i augusti då hon kom tillbaka.

Att säga ge inte upp är fånigt för som förälder gör man ju aldrig det men ta lite pauser, använd ert kontaktnät för avlastning, vår dotter tex var aldrig dum/elak mot mormor så hon sov där någon natt i månaden så vi fick lite energi och dottern fick en lite paus.