Minstingen till förskolan - Separationsångest??

Har också tre barn, och har aldrig vant mig vid att lämna dem på dagis.

Minstingen har gått på dagis i ett år nu och hon bara ääääälskar det, så det känns ju mycket lättare då iofsj.

Jo, det brukar ju gå bättre efter ett tag Mitt sunda förnuft säger mig att det kommer gå bra men mitt hjärta slits itu. Han är hela familjens lilla ögonsten och jag kan inte förlika mig med tanken att han ska bli omhändertagen av andra. Men han kommer nog kanske tycka att det är roligt, det är bara det att han är så liten, kan inte ens gå än

Hej! Tänkte peppa dig lite!
Min ettåring har precis börjat på dagis, och innan så tänkte jag precis som du.
Typ å min lilla plutt, han är så liten, kan inte ens gå, vad ska han tänka och tro när mamma och pappa lämnar honom där bland allt konstigt folk, han kommer bli förtvivlad.

Men nu har det visst blivit så att mamma och pappa är mer förtvivlade än honom!!!
Det går superduperbra för honom på dagis, han tycker det är jättekul, och skiter fullständigt i om vi är där eller ej. Han bara strålar hela tiden och allt går som smort. Ser bara förvånad ut när vi kommer dit eller när vi går därifrån typ "va vad gör du här???" eller om vi går därifrån "jaja stick ni bara".

Tror inte ettåringar fattar så himla mycket om att mamma och pappa "lämnar dom". Dom lär sig så snabbt att acceptera var dom än är för stunden, tar dagen som den kommer liksom.
Värre med min stora pojke som förstår så mycket mer och minns och kommer ihåg och kan föreställa sig vad som ska hända och undrar vart jag går när jag går.

Det kommer nog gå jättebra för din ettåring också!
Personalen på dagiset säger dessutom att ettåringar är dom allra enklaste att skola in och ta hand om!!!

Precis som fenomena83 skrev så är 1-åringar de absolut lättaste att skola in på förskola!! Vi har på mitt jobb så smått börjat låta föräldrarna gå iväg och sitta i andra rum och samtliga 18 mån och 2,5-åringar gallskriker så fort de inte ser mamma/pappa. 1-åringarna däremot springer glada omkring och tycker att livet är "en fest"!!

Tror inskolningen på förskolan är jobbigare för föräldrarna än för barnen... Så var det iaf för mig!!

Jag är inne på dag två av inskolning, eftersom vi bor på Irland är barnen små. Min son är född i januari i år men det finns barn där redan som är födda i februari. Här verkar inskolning inte existera utan personalen tycker jag är lite konstig som inte bara lämnar ungen och går. En sak som stör mig är att de större barnen får titta på DVD varje dag, det gör man väl inte i Sverige?

Just nu gråter sonen mycket även när jag är där så det känns inte alls bra, förhoppningsvis blir det bättre.

jsmfb skrev 2007-09-25 23:04:03 följande:

Nej jag har hört mig för lite men det är inte vanligt här heller. Jag är jättebesviken och det är långa köer överallt. På måndag är det meningen att jag skall börja jobba, och jag har ångest!

Chefen tyckte inte att jag skulle vara där idag, dag tre, för det är obehagligt för tjejerna. Ja men herregud jag gick ju iväg 1.5h och när jag kom tillbaka satt sonen och hulkade framför teven med de större barnen. De kan inte tänka sig att en personal tillbringar lite extra tid med ett nytt barn för det finns inte tid till. USCH!

jsmfb skrev 2007-09-26 20:54:20 följande:

Jag grät och hade ångest i en månad innan min son började på dagis. Snacka om separationsångest... usch... inte kul. Det gick över som tur är men efter varje sommarsemester så har jag separationsångest från honom. Inte lika kraftig som första gången och nu vet jag ju att det blir bättre när man väl kommit igång.

Så jag förstår din ångest...

bigmacoco, dagis kostar mellan 900 och 1000 EUR per månad och jag har inte råd att betala mer. Dagmamma är lite billigare, kanske 800 per månad. Allt är i privat regi... men jag letar vidare för detta känns inte bra!