Ni som inte låter era söner leka med dockor!

Det är väl ingen som inte tillåter, utan det kanske bara inte blir så.

Hur blir det i dom fall där pojkarna inte vill leka med dockor då fast dom finns tillgängliga?
Kommer dom också att bli såna som inte tar ansvar hemma?

När jag menar " attd et inte blir så" är att när barnet är under ett år är det väldigt "neutrala" leksaker om man ska beskriva det så.
Sedan när de blir äldre och får presenter så får de ju ofta dockor om de är tjejer och kanske en bil om de är en kille.
Man tar det man får kan man väl säga.
Som förälder kanske man inte heller ska fokusera på "tjejigt" killigt eftersom barnen själva inte tänker så, utan att de är de vuxna som gör en stor grej av det.

Därför är det barnsligt att förbjuda, men också "tvinga" på barn dockor, oavsett kön, om de nu inte gillar dockor.

Ja, du förstår nog vad jag menar.

Kajsan- Håller helt med om att de ska få upptäcka vad de gillar.
De får välja i leksaksaffären!

Men saken är ju att om du har en pojke som leker med dockor, så får den pojken inte samma positiva respons som en flicka får som leker med dockor.

Det är i alla fall min erfarenhet när min son lekt med dockorna på öppna förskolan. De andra föräldrarnas reaktioner på flickor och pojkars lek är avslöjande. Hur man pratar om barnens lek. Vilka trådar man plockar upp och uppmuntrar och vad man tiger ihjäl. Det är små, små gester som visar. Ett ogillande snörp på munnen kan säga mycket.
Att man uppmuntrar när pojken KÖR runt på själva dockvagnen, men inte när han går runt och kramar dockan och säger "Dockan lessen..."
Däremot flickorna som är på öppna förskolan och tar hand om dockorna uppmuntrar man att vara "mammor" till dockorna.
Medan man kanske säger till min son: "Ja, just det. Parkera vagnen där." Som den vore en bil.
Och så har den vuxne gjort om dockleken till en fordonslek.

Samma sak med den äldre generationen. Igår var vi hos mina morföräldar och sonen lekte först med spisen i lekstugan och lagade mat, sedan körde han "brum" med lastbilen och försökte cykla på trehjulingen, men hade ännu inte upptäckt dockan i docksängen som låg inne i lekstugan.
Då säger min morfar (77 år): "Han leker inte med dockor, va?"
Och när jag svarar att det gör han det, väldigt mycket just nu, så hummade han bara till svar.
Helt okej är det alltså inte.

Jag försöker uppmuntra min son i hans docklek.
Han fick en docka i ett-årspresent, men det är först nu han börjar leka roll-lekar i form av att ta hand om "lessen bäbis" och låtsas laga mat och låtsas bjuda på mat, låtsas handla och betala i "kiosken" på lekparken.
Just nu är det mycket härma vuxna sysslor och jag försöker uppmuntra det. I leken där han tröstar dockan och ger henne välling osv lär han sig empati. Det vill jag gärna se hos alla människor, pojkar som flickor. Att fråga barnet hur de tror att dockan mår när han ger den mat ("Dockan mätt och glad!" Taaaack, Isak!" ) och fråga varför han tror att dockan är lessen:
"Sitta hos mamma, lessen dockan", tror jag är utvecklande för hans empatiska förmåga.

MEN jag tycker självklart också att man ska uppmuntra flickor att bygga med klossar och duplo, konstruera saker, lägga pussel, tänka logiskt. Och uppmuntra flickors vildare lek.
Klättra och klänga. Få bli riktigt skitig! Och då kan det ju vara fiffigt att klä på sina småflickor praktiska kläder, dvs INTE kjol och klänning och nätta finskor när de är ute i parken.
Jag har sett alldeles för många glittriga småflickor i lekparken där deras mödrar hejdar deras framfart för att skydda deras fina kläder och säger att de måste vara försiktiga så att de inte blir lortiga. Småflickor behöver inte vara söta objekt och prinsessor redan som två, tre-åringar. Det kommer fort nog ändå.
Det är illa, tycker jag.

Dödade jag tråden nu?

Det verkar inte bättre

min sambo har aldrig lekt med dockor och han tar hela, och då menar jag hela ansvaret för alla våra tre barn nästan varje natt och hela dagarna medans jag som lekt mig till döds med dockor har intagit "manspostionen" i hemmet, skruvar, handlar medans mannen är hemma med barn, så pyttsan om det skulle spela in. Han har varit hemma längre än mig med dottern.

min dotter gillar inte dockorna hon fått, leker bara med sniglar, pinnar och lego (tyvärr, då jag vill leka med dockorna.. )

sönerna får gärna leka med dockorna om de vill när de börjar leka, men jag skulle för allt i världen köpa några dockor till dom om vi inte redan hade hemma, om de inte bestämt tjatade till sig en.

INTE köpa dockor till domska det stå

Har alltid funnits dockor här hemma eftersom jag har sparat alla mina sen jag var liten.Mina pojkar har aldrig visat något intresse för dom.

För att mina barn inte leker med dockor speglar inte deras roll som pappa i framtiden lika lite som att jag som var en flicka som lekte med många så kallade pojkleksaker inte har blivit en mamma som tycker att det är pappan som ska göra mest!!

Min son har tillgång till alla sorters leksaker och både jag och mannen uppmuntrar honom att leka med allt och vara både mjuk och tuff. Det är den bästa starten i livet jag kan ge mitt barn. Han kramar sina nallar och docka, bäddar om dem, ritar, klättrar, klär ut sig, kör med bilar, slamrar vid sin leksaksspis och bygger med sitt lego. Dessutom läser vi mycket för honom och han tillåts utforska olika roller i sin lek.

Här snörps inte på munnen, men det ser jag att en del andra gör när de tycker att ett barn leker med "fel" saker

Sonen har två dockor och en dockvagn, men jag kan inte säga att han leker särskilt mycket med dockorna. På sin höjd lägger han dockorna i vagnen och kör runt. Roligare är att lägga en massa andra saker i vagnen och köra runt med. Han har fått ärva en massa små bilar från när pappa var liten och dem leker han mycket med. Jag tror man behöver hjälpa sina barn lite med lekarna. Pappa har suttit mycket med sonen och lekt med bilarna, därför tror jag också han har ett intresse av det. Själv har jag aldrig lekt med dockor, det intresserar mig helt enkelt inte och pappan leker inte heller med dockorna tillsammans med sonen. Trodde han skulle visa större intresse för dockorna när lillebror kom men det gjorde han inte. Han tycker det är roligare att leka med lillebror, hjälpa till att hämta blöja, kläder etc.

Han leker dock mycket med sin spis och alla tallrikar, bestick och muggar i plast som han har. Han brukar laga mat, duka och servera sin föräldrar.

Jag skulle nog inte spontans köpt en docka till en pojke. Om han önskade sig en så hade han ju fått det, men det är ingenting som faller sig naturligt.
Jag tror det har med ens egen gammaldagsa uppfostran att göra. Vissa saker är fortfarande pojksaker och flicksaker fast att det egentligen inte borde vara så.
Jag skulle tex inte köpt en docka till en väninnas son om han inte bad om det. Det skulle ju kunna uppfattas helt fel från hennes sida och jag tror nog själv jag hade blivit ställd ifall någon på tal om ingenting gav min son en barbie.

Hur blir det med de flickor som inte leker med dockor? Tar de ansvar för sina barn när de far nagra?

Jag hatade dockor när jag var liten och den enda Barbie jag fick av nagon intet mindre vetande klippte jag haret av och färgade grön.

Tar jag ansvar för mina barn? Ja. Och tror detsamma för de pojkar som inte leker med dockor heller...tror icke-ansvaret kommer fran nagot annat.