Någon här som har haft en jättejobbig och svår inskolning?

Det hade kunnat vara jag som skrivit detta inlägget. Jag har två pojkar, en som blir 3 år i november och en som blir 2 år i december.

Min äldsta pojke har alltid varit extremt lugn, tystlåten, stillsam och blyg. Min yngste pojke är livlig och mycket social och har alltid varit det. Vi började inskola dem i mars i år. Lillen började direkt traska in och tyckte det var helkul, inga problem där. Storebror var dock aldrig särskilt förtjust. De blev dessutom mycket sjuka båda två mitt i inskolningen så vi fick börja om från början. Jag hade även redan i ansökan om barnomsorg bergärt att båda barnen fick vara på samma avdelning vilket de var till en början. Men sen helt plötsligt så delades barnen upp och de hamnade på olika avdelningar utan förvarning. Storebror mådde väldigt dåligt av detta och tyvärr visade personalen inte så stor hänsyn.

Nu har det gått ett halvår sedan de inskolades och storebror gråter och skriker fortfarande minst 3 (oftast varje dag) dagar i veckan då vi lämnar honom. Lillebror traskar glatt in utan problem och stormtrivs. Jag mår väldigt dåligt av att äldste pojken är så ledsen och han pratar även om det hemma att han inte vill till förskolan.

Nu står de i kö till en annan förskola som vi hoppas ska fungera bättre. Just nu går de på en uteförskola vilket inte alls passar min äldste pojke som älskar att pyssla och hålla på med inomhusaktiviteter.

Så tyvärr kunde jag inte komma med någon solskenshistoria, men jag hoppas verkligen att personalen engagerar sig i er pojke för då tror jag att det kan fungera bra till slut. De har tyvärr inte engagerat sig så mycket i min pojke och jag tror att det är en av orsakerna till att han vantrivs.

Hejsan!
Jag har arbetat i förskolan i många år och skolat in massor med barn , blyga och oblyga. Oftast går det bra med alla, men barn är olika, en del behöver 4 dagar...de flesta ca 2-3 veckor och så finns det barn som behöver betydligt längre tid på sig. Din stora kille är blyg men samtidigt nyfiken och utforskar. Om jag förstår dig rätt så är du mest orolig över att han inte tar kontakt och/eller kommunicerar med de andra barnen och gömmer sig på madrassen. Många barn behöver lång tid för att betrakta/iakkta/ta in/förstå en ny situation innan de vågar ta kontakt, likaså måste de andra barnen i barngruppen få tid till att "betrakta" det nya barnet. Det bästa man kan göra är att ge honom tid samtidgt måste pedagogerna förstå att det kan få ta tid och inte forcera något. Lite konkreta tips:
1. ta foto på pedagogerna (och om ni får även på barnen) och ha hemma, prata om dem, lär er namnen på dem.
2. gör en "bok" med foto på nära och kära (känns tryggt att ha och titta på för sonen om han blir ledsen och längtar efter er.
3. gör dagens rutiner tydliga genom att ha bilder på ex. frukost, samling, utelek, lunch etc. Sätt upp dem på väggen uppifrån och ner och plocka bort bilderna efterhand. (bra för alla barn)
4. var med hela dagarna på dagis ex 9-14, om du är med så visar du att rutiner och aktiviteter på dagis är ok, sakta närmar sig pedagogerna din son och du gör dig mer och mer "osynlig" men går inte ifrån honom.
5. Lämna honom inte förrän han är trygg hos, i alla fall, minst en pedagog. Och när du går ska du vara väldigt tydlig med att du går och att det är ok. Du sträcker över honom till pedagogen och visar med det att det går bra.

Du skriver att ni är oroliga att er son har någon beteendestörning, kan ni be förskolan om hjälp? Ofta har de specialpedagoger mm att fråga till råds. Ta kontakt med BVC. Vänta inte utan kräv en utredning, ju tidigare ni får veta om era misstankar är rätt eller fel desto bättre.
Hoppas att inskolningen går bättre snart. Lycka till!

Vi har ett barn som vi trodde skulle bli megasvårt att skola in efter första veckan (känner igen din beskrivning). Bland de nya fans ett barn som alla tänkte "henne kunde man ju lämna helt utan inskolning!".En månad senare säger pedagogerna att vårt barn verkar så tryggt och beter sig som att hon alltid gått i förskolan. Ingen gråt vid lämning, bara positiva saker. Flickan som vi alla trodde skulle kila iväg med ett leende sitter tårögd i en frökenfamn med napp hela dagen... Konklusion: Det kommer säkert att gå fint för dem alla, men det är svårt att förutsäga hur det kommer att gå- Lycka till!!!

jag!

(Bakgrund: bor på Irland, börjar jobba nästa vecka, sonen är 8.5 mån, många barn här börjar dagis vid 5-6 mån ålder så han anses gammal och besvärlig att ta sig an, särskilt som jag har ammat honom vilket är ovanligt här)

Dag tre av inskolningen och personalen försökte köra ut mig. Detta efter att jag igår gick iväg en och en halv timme och kom tillbaka och fann att min son satt i ett rum med lite större barn och tittade på Barney och hulkade. Deras policy är att föräldrarna inte skall hänga på dagis och göra personalen obekväm, och man kan inte vänta sig att personalen skall ta sig extra tid med ett nytt barn. Detta fick jag veta av hon som är ställföreträdande chef denna vecka, chefen (som också är dotter till ägarparet) är på semester. Jag stod på mig och påpekade att jag var chockad att de låter barn i åldern 15 mån - 3 år se på DVD varje dag, stannade 9-13 idag. Sonen bara grät och grät och jag tycker mest att personalen viftar med leksaker och sjunger för att distrahera honom när han mest av allt behöver att någon plockar upp honom en stund. Det känns jättejobbigt, klart att allt inte kan vara som i Sverige men när man betalar 961 EUR i mÅnaden skall man väl kunna vänta sig lite kvalitet? Självklart är jag inställd på att det är en period som är tuff innan barnet har vant sig men jag upplever att personalen inte bjuder till.

Tack för era svar!! Känns lite lugnande även om jag ändå inte är helt lugn om ni fattar vad jag menar

jsmfb, FY vilken mardröm! Usch jag skulle aldrig palla det om jag va i samma sits! Jättehemskt och va ont i mammhjärtat! Du måste va jättestark som klarar av det! Massa styrkekramar till dig!

Idag kändes det lite jobbigt på dagis. Dom var ute hela dagen och min lille plutt bara lullade runt runt runt utan att göra nåt speciellt. Sen ville han gunga, men gungorna är för stora för honom. Sen ville han åka kana, men han kunde inte komma upp på klätterställningen för den är för stor. Allting är bara så stort för honom och allt sker i sånt vilt tempo. Så han blev jätteledsen och jag blev jätteledsen.
Vi hade precis varit inne på småbarn lite hos lillebror, för dom på hans egna avdelning var iväg på ett rörelsepass som han är för liten för. Han platsade mycket bättre inne på småbarn! Allting var i hans storlek, barnen var nästan i samma ålder och lite lugnare och på samma nivå liksom. Så där trivdes han jättebra. Sen när vi gick över till 3-5 igen så blev han jättearg och ledsen
Men personalen säger att det är övergående, att jättesnart kommer han att komma på hur man kommer upp i klätterställningen när han ser hur alla andra barnen gör osv osv..
Men jag tycker han känns så liten för att gå där ändå, han passar bättre på småbarn...

I övrigt så tycker jag att hela inskolningen känns så flummig, det var ju kanske inte förskolans eller personalens fel egentligen, det var nämligen så att hans inskolnings"fröken" var sjuk och en annan fick börja, och nu har hon kommit tillbaka igen. Det blev så konstigt för sonen vet ju inte alls vem som han ska lita på och lära känna. Och jag tyckte den första fröknen var så bra och den andra känns inte lika engagerad. Men det kanske blir bättre sen och jag har ju bara sett tre dagar vad dom har gjort och så.
I morgon ska vi vara där hela dagen och då en hel del inomhus också, det kanske är bättre. När dom är ute springer ju alla barnen överallt och då kändes det inte som att nån brydde sig om min son, och personalen är ju inte lika mycket med i leken utomhus som inomhus. Men vi får se som sagt det kanske är annorlunda inne.

Den lille går det ju iaf jättebra för och han ska lämnas ensam i morgon en lång stund, personalen där är jättepositiv och tror att allt kommer gå jättebra för honom!

Men som ni sagt det kan ju ändras också, man vet ju aldrig hur det kommer bli, kanske min stora pojke älskar dagis sen och blir en i gänget och den lille får ett bakslag...

Ska ta upp med personalen i morgon också vad vi misstänker angående beteendestörningen.... då hjälper dom ju säkert till som ni säger och kan hålla ögonen öppna lite extra på honom...........

Ännu en gång tack för era inlägg, jag tar till mig allt....

Det låter helt klart som om han borde gå på småbarnsavdelningen!! Han ska väl gå där han passar in. Man kan inte bara titta på ålder.

Fenomena83, det måste vara svårt med två barn samtidigt, hoppas det går lite bättre dag för dag. Berätta mer efter imorgon!

Teambe, jag måste verkligen titta på alternativ, tyvärr känner jag ingen att dela med. Många mammor är ju hemma och jag har funderingar på det om barnomsorgen inte löser sig. Jag har efterlyst tips på en lokal motsvarighet till FL, men det var i och för sig därifrån som jag hade fått för mig att jag valde ett bra dagis. Folk har ju helt andra referensramar och har tydligen accepterat att lämna barnet efter två eller tre dagar.