Vet inte hur jag ska saga det har utan att det later som kritik (det blir latt sa fel nar man skriver saker istallet for att prata oga mot oga), sa ta det jag sager pa ratt satt:
Jag tror att det har till en del handlar om dig sjalv TS. Inte att det ar ditt fel. Men du tolkar det som hander pa ett visst satt, som 'bevisar' att 'alla' jamt javlas med dig. Du sager sjalv att typ 'alla' ar dumma med dig, och namner sen i forbigaende att en del mammor i mammagruppen och en del kompisar ar underbara. Ja, men da ar det ju inte 'alla' i ditt liv som javlas! Langt ifran. Men det blir latt sa att man forutsatter att alla 'egentligen' tycker illa om en och sa tolkar man allt som hander som bekraftelse pa att det ar sa.
Det finns en psykologisk term for det har, som jag inte kommer ihag: man minns lattare saker som overensstammer med det man redan tror. Lite som Saab-fenomenet: man bestammer sig for att kopa en Saab och plotsligt ser man Saabar overallt (eller barnvagnar nar man ar gravid!). Det ar inte det att det plotsligt *finns* fler, man ser dem for att man letar efter dem helt enkelt. Pa samma satt hor man, och minns, allt negativt som folk sager till en men inte det positiva, om man tror att de kommer att saga nat negativt. Och sa blir det en ond cirkel.
Det du kan gora ar att
a) sluta umgas med de som behandlar dig illa. Nar din sa kallade 'van' ringer och tror att allt ar som vanligt igen, sag at henne, lugnt och bestamt att 'som du kanske minns bad jag dig att inte vara elak mot mig. Eftersom jag kanner att du inte respekterar mig, ber jag dig sluta ringa mig. Jag har ingen lust att umgas med folk som ar negativa, jag koncentrerar mig hellre pa de som far mig att kanna mig bra'.
b) borja satt upp granser gentemot dem som du fortfarande vill (eller maste) umgas med, och visa klart nar de overskrider de granserna. Sag till dem! Men pa ett lugnt satt: 'jag inser att du forsokte skamta men jag uppskattar inte sana skamt och jag ber dig sluta med dem'. Borjar de tjafsa om att de tyckte att det var kul och att du ska sluta fana dig (det handlar om *deras* radsla, de har insett att de just har gjort bort sig sa de kommer att forsoka skylla det pa dig for att slippa skammas), ge inte efter. Upprepa bara 'du har ratt till din asikt men jag ber dig sluta skicka sana sms till mig' eller vad det nu kan vara.
c) umgas mer med sana som du tycker om, och forsok lita pa att de faktiskt tycker om dig! Alla ser inte din 'freak flag', alla tycker inte automatiskt att du ar den knappa for att du alltid har behandlats sa sen barndomen. De du har lart kanna pa senare tid (tex i mammagruppen) ser dig som du ar *nu* - de vet inte om din historia, det ar bara du som gor det. Njut av livet tillsammans med dina underbara kompisar - ju mer du bygger upp vanskapen med positiva och respektfulla manniskor desto mindre plats kommer du att ha for dem som trampar pa dig.
Kram! fran en som varit dar... och som sagt, hoppas du inte tar det har pa fel satt.
