Värderar du någons sorg?
Om din vän har bråkat med sin kille o är ur-ledsen, släpper du allt och bryr dig om henne? Frågar om du ska komma? Såvida du inte är själv hemma med barnen el. på jobbet förstås, men för min del får hon gärna komma till mig då. Annars släpper jag allt för en vän, som inte utnyttjar mig. Sker det ofta, skulle jag erbjuda hjälp att kontakta o gå till psykolog.
Har din vän lika stor "rätt" att va ledsen över ett sånt bråk som om hennes pappa dött, hennes hund,hennes barn? Kan sorg värderas? Det kan verka klumpigt om någons anhörig dött o man säger att ens katt som var ens allt dog, men vem har rätt att göra skillnad?
Har man det tufft kan en cykel som pajar bli droppen för att man bryter ihop. Har man det bättre, kan man tåla mycket.
Jag sörjde ett tidigt missfall mer än min pappas dödsfall. Kändes nästan skämmigt, men det var mitt sätt o har sina olika skäl. Handlar inte om att jag inte skulle tycka om min pappa.
Vad jag vill med inlägget är, att jag inte anser att sorg rangordnas. Någon annan måste inte ha det värre,för att andra inte ska få sörja. Alla har rätt till att känna sorg. Ingen vill ju egentligen sörja, men bearbeta, minnas o gå vidare så pass man kan. Det pratas om att "Jamen den o den har det värre!" Vem kan bestämma det?
Jag gav ett exempel, men menar mest allmänt.