HJÄLP MIG hur jag ska avvänja min 18 mån son....

oj, låter jäåttejobbigt, du behöver ju sova nångång. å han behöver ju inte snutta hela nätterna igenom. Om jag var du skulle jag nog låta mannen ta honom i en veckas tid, du kanske kan sova i något annat rum eller på hotell , han kommer nog protestera en del, men han vänjer sig nog. Din sambo får helt enkelt bita ihop. köp något gosedjur kanske, någon rolig nappflaska ifall han tar välling.. snuttefilt.

Om du vill sluta amma för att du inte orkar mer har jag full förståelse för men att läkaren sa att han är för gammal tycker jag låter helknäppt. Här rekommenderas man att amma så länge man vill och så länge allt känns bra. De första 2 åren tycker de till och med är bra.

Jag började trappa ner amningen vid 12 månaders ålder. Jag vet inte om du ammar honom till sömns men det var det första jag tog bort. De bråkade väl om det i 2-3 kvällar men sedan så var det accepterat. Jag åkte hemifrån och handlade när de skulle läggas så att de inte kunde komma springande till mig och min man erbjöd dem vatten mm. Natten tog vi bort vid 15 månader och då sov jag med tröja och bh på så att de inte kom åt något om jag halvsov. Eftermiddagsmål vid 14.30-tiden tog vi också bort då. När vi tog bort morgonamningen var de 18 månader och vi gick ner med dem direkt och gav dem gröt istället. Sedan var min amning över. Jag plockade ju bort mål efter mål sakta men säkert från 12 månader så det blev inte så drastiskt.

Oavsett om man slutar tvärt eller minskar succesivt är det väldigt viktigt att vara konsekvent för annars skriker de ju 7 resor värre gången efter då de vet att man har gett sig. Jag fick otroligt bra stöd av min man med som tröstade dem och pratade med dem så att de slapp känna mjölkdoften från mina bröst.

Sedan är det nog väldigt individuellt från barn till barn. för min del gick det väldigt smidigt. Får se hur det går med nästa.
Lycka till!

Jag hade också en tuttgalen son! Mitt råd är att du ska prova att få bort nattamningen först. Kan vara mysigt att ha kvar lite amning. Jag tog itu med nattamningen när min son var 20 månader och det gick ganska bra! Han ammade sedan ett år till efter det. Jag skriver ganska bra för i början fick jag amma i ottan, men sen började han sova över det målet också.

Jag gjorde så här: På kvällen förklarade jag att när han vaknar på natten kommer tuttarna att sova. Han kommer att få dricka vatten om han vill. Sen på morgonen kommer han att få amma igen. Jag satte på mig tröja för att lättare trösta utan bröstet. Första natten var han otroligt ledsen i exakt 15 min. Jag tröstade på alla sätt och vis utan bröstet. Sen vände han sig surt om och somnade. När han vaknade igen var han superledsen i exakt 5 min. När han vaknade igen var han lite ledsen men verkade som beredd på att inte få bröstet. Redan nästa natt var mycket bättre.

Jag kunde sedan fortsätta med samsovning och även att amma till sömns samt dag/kvällstid när jag kände för det.

Rekommendationerna är delamning i två år. Den där läkaren verkade ute och cyklade!

Men jag som trodde man var tvungen att vara jättekonsekvent, dvs ingen amning what so ever....men vad duktig din son var zukits som kunde skilja på dom olika amningstillfällena.

Ett annat problem med sonen är att när han blir jätteupprörd och gråter hysteriskt så kan han spy ............

Aaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhggggggggggg...detta känns jättejobbigt...

Din son är ju så stor nu att han förstår skillnad på natt och dag! Du förlorar inget på att testa. Det viktiga är att du är motiverad. Jag tyckte det var lättare att vänja av själv. Skulle aldrig klara att höra honom ledsen och inte komma och trösta. Lättare att trösta själv även om det är jobbigt att veta att ger man tutte så somnar han på direkten! Det kanske låter taskigt, men det är inte farligt att spy och inte heller att vara ledsen. Ha handdukar redo för det värsta! Du kan ju ha honom i famnen och trösta. Säg att tuttarna sover, men på morgonen får du.

Jag kommer inte ihåg riktigt när det var (tror det var nån gång vid 20 månader), men en kväll sa sonen i sängen: Jag vill ha macka och mjölk. När han fått äta det så somnade han bara. Utan amning. Det var lite häftigt!

Jag tycker inte att du ska tänka så! Du har gett honom den trygghet han har velat ha, dvs bröstet. Nu passar inte den lösningen och då får ni ändra den. Barn är väldigt anpassningsbara!

Såg att du skrev om att du tänkt börja jobba och villa ha sömn och amning avlutat till dess. Personligen tyckte jag det var skönt att ha kvar amningen när jag började jobba. Sonen var då 14 månader och började på dagis. Det var ett perfekt sätt att knyta an till varandra igen efter en arbetsdag. Och sonens glädje när vi kom hem var inte att ta miste på. Då ropade han mosjo (hans namn för tutte) och strålade med hela ansiktet

Kanner igen mig och sonen i ALLT!!! (Forutom att spy vid skrik).

Har inga rad att ge.... kanner mig sjalv valdigt kluven till hur jag ska gora. Tycker fortfarande att det ar mysigt att amma men ar TROTT av att aldrig fa sova mer an nagra timmar i strack.

Tills vidare fortsatter jag, dock det ar morgon, kvall och natt. Sonen har nyss borjat dagis och jag vill ge det som en trygghet. Avvaktar- amningen har anda minskat dagtid for oss och han fragar inte efter det lika ofta samt har gatt att trosta lite lattare utan tutte pa natten (men trots det manga uppvaknanden/sover oroligt). Hoppas pa en mjuk overgang... om inte far jag ta tag i det nar jag kanner mig redo!

Som sagt inga rad men hoppas det stoder dig att det finns fler ....

Hahahaha zukits...ja visst är det härligt när dom blir så otroligt glada över amningen men jag undrar över om inte det gör att han har så svårt att släppa greppet om mig. Jag menar inte att han inte ska komma till mig men det hade känts bra om han går lika ofta till sin pappa. Det är så att jag kan inte gå utanför ngt rum utan att han kommer efter, ropandes, gnällandes el gråtandes. Han kan gå iväg men då vet han exakt var jag är någonstans. Jag kan inte heller sitta framför datorn utan att han blir ledsen medans det går utmärkt när hans far gör det. Det är bara mig mig mig som gäller...jättemysigt och kul men också påfrestande eftersom det är svårt för mig att försöka göra det jag måste.
Visst är det tecken på att han känner sig jättetrygg med mig och det är jätteskönt i sig.
Sen kan jag säga att mina bröstvårtor har ont rätt ofta...

Det behöver inte vara amningens fel att din son är så mammig. Finns massor med flaskmatade barn som också är mammiga/pappiga Vet inte hur länge han hållit på så där, men det är vanligt att det blir lite extra mammighet i samband med dagisstart. Annars kanske din man kan göra lite saker på egen hand med sonen?

Min son var också lite mammig, men mest när vid nattningen. Men det berodde på att jag då ammade till sömns och måste vara med.

Jag ammade min son tills han var 18 månader.
Slutade pga av att jag inte orkade längre, han ammades till sömns och ammade flera gånger om natten.
Orkade inte längre vakna så mycket när jag började arbeta igen.

Min sambo var inte heller så flitig på att ta sonen på natten och därför drog nattamningen ut på tiden.

Våran vändning blev att jag åkte på utbildning med jobbet och var borta 2 dagar (1 natt) och då hade inte sambon nått val.

Sambon gav honom vatten i nappflaska när han vaknade på natten.
Sonen var inte glad men hade inga val.
Och han märkte ju att mamma inte var där så till slut gav han upp.

Idag har jag börjat testa på sonen...under kvällen så började han rota vid mina bröst när vi låg på soffan men då sa jag faktiskt till honom att han inte kunde få ngt då och att brösten skulle vila men han skulle få lite när jag nattade honom. Han började gnälla och så men märkligt nog så slutade han faktiskt att rota på mig. Efter en liten stund så försökte han igen och jag sa till vänligt men bestämt och han slutade.
Nu när jag la honom vid åtta så fick han amma men när jag går till sängs så ska jag ha både behå och tröja på och så får vi se hur det går under natten. Jag sa till sambon att han får vara beredd på gråt och skrik...

Känner så väl igen mig i det du skriver, min son är 13 månader och jag har kännt som du i ca en månad, vill gärna sluta amma på natten men precis som din son så har jag nog blivit hans napp, han tar intre napp och flaska har han precis börjat ta efter att jag har trugat sen han var 6 månader.
Nattammar fortfarande för fullt, jag är ensam om nattning av bda barnen och delar av natten eftersom min sambo jobbar, så det har gjort att jag dragit på att sluta amma eftersom det varit så smidigt, men nu vill jag inte längre, visst är det mysigt, men min stora son tycker det är jobbigt och man blir så låst, jag kan ju aldrig vara borta på kvällarna.
Vi tog bort kvällsammningen för ca en månad sen, men han tycker fortfarande det är jobbigtnoch han blir tokig på natten om jag inte ammar honom.

Låter jobbigt Mamma J...våra barn blir ju så vana av det goda . Angående vara låst och inte kunna vara borta på kvällarna har aldrig varit problem. Sonen accepterar att pappa lägger honom då han vet att jag inte är hemma men rätt ofta när jag sätter in nyckeln i dörren...mmmm...ibland har man fått springa in och ta av sig kläderna på toppen och bara lägga sig ner även om man kanske hade behövt springa in på toa ...

Inatt ska jag sova i sonens rum i hans lilla säng...

Hur har det gått i natt Underbarson?

Hej igen...jag är ju så förfärlig
Jo, på kvällen som sagt när sonen ville tutta på soffan så sa jag till honom några ggr och det verkade hjälpa och han accepterade men när jag skulle lägga honom så tuttade han ändå för jag hade "lovat" det och så ville jag väl testa att smyga in det hela.
Nåväl...sambon var inte så exalterad över kommande gråt och skrik etc under natten...runt midnatt vaknar sonen som vanligt  och sambon går till vår säng där sonen ligger med flaska vatten men det hjälper inte. Så jag får snabbt göra vid mig för natten medans sonen står och tittar på (då hade han kommit till mig flera ggr och var halvt hysterisk) och tar på mig linnet.
Vi går och lägger oss med sonen i mitten och jag säger till honom några ggr att det inte blir ngn tutte och han halvskriker och halvgråter men verkar ändå tycka det är ok och verkar slumra in på nytt. Men sen ser jag efter ett tag i mörkret att han tittar på mig (jag får själv titta jättenära för utan glasögon är jag väldigt blind) och så börjar han gnälla.

Så jag blidkar mig...dumma dumma jag...inför dessa gnäll och tänker att om vi tar det till helgen så hjälper sambon mig bättre för just nu tycker han att jag ska klara det mer el mindre själv gnm att bara ha på mig bh och tröja i sängen...

Sen efter ett tag när sonen har somnat så går jag och lägger mig i hans rum och säng men vaknar abrupt efter några timmar av sonens jättegråt så det var bara att traska tillbaka till stora sängen med tutten i högsta hugg....

..och i morse så tuttade han i godan ro med högsta hugg och allt var som det brukade för honom....

Skönt att han inte kräktes i alla fall Då vet du på ett ungefär vilken nivå av gråt/gnäll det blir på natten. Visst är det svårt att motstå de där ögonen! Min son ville förresten heller inte ha vatten när jag avvande, men han fick möjligheten att dricka om han skulle vara törstig. Lycka till i helgen då

Om DU vill sluta amma så är det helt upp till dig att bestämma! Vill du sluta nu om Du är less på amningen, så trappa ned i en takt som känns bekväm för dig och ditt barn.

Att det skulle vara förlänge eller fel att amma en 19 månaders var det dummaste jag hört. Det ska inte BVC säga, helt idiotiskt påstående. WHO rekommenderar ju att man delammar i minst 2 år! Läkaren borde snarare ha gett dig beröm och uppmuntran om han nu alls skulle lägga sig i. Och man blir inte sliten av att amma, däremot är det ju förstås krävande att vara förälder.

Vill du sluta kan du trappa ned och avvänja mjukt och gradvis. Men låt ingen utomstående som inte verkar veta vad de pratar om alls lägga sig i hur ni gör i din familj.

Bara för att man slutar nattamma är det inte säkert att barnet sover bättre för det heller, ska tilläggas. Om man nu ens ska sätta likhetstecken mellan nattamma och sova dåligt, vilket jag inte alls tycker är självklart faktiskt. Jag har ammat om barnen har vaknat, och äldsta flickan började sova hela nätter innan hon fyllde 2 år, och lillatjejen inte förrän runt 2,5 årsåldern. Men det har inte varit mer än 1-2 gånger per natt då, och eftersom de sovit nära så har det inte stört min sömn speciellt mycket tycker jag. När jag själv var bebis på 70-talet ammade min mamma mig i 7 månader, men jag sov inte en hel natt förrän jag hade fyllt 3 år. Hon var uppe och bar och kånkade och vyssjade på nätterna. Det låter ju helt sjukt jobbigt, tycker jag, och jag tycker attd et har varit praktiskt och smidigt att bara amma lite grann i sängen och somna om direkt igen. Det finns ju mycket rogivande hormoner i mjölken nattetid också som hjälper barnet att somna om, och man kan faktiskt se det som ett hjälpmedel snarare än som ett problem, om man tänker så.

Andra vinster med att amma länge är minskade risk för flera typer av cancer för mamman, minskad risk för tex diabetes och andra sjukdomar hos barnet etc. Att en läkare kan sitta på bvc och säga att det är för länge att amma en 19 månaders tycker jag är ganska provocerande. Jag blir riktigt arg.

Om du vill sluta amma för att du inte trivs med att amma längre, eller helt enkelt känner att du vill sluta nu, så är det en annan sak. Då ska du förstås få råd och stöd utifrån det! Men det är ditt val, inte bvc eller någon annans.

Inte mitt heller för den delen, även om jag inte skulle vilja sluta så "tidigt". *s* Men som sagt, det är ditt val och om du har några mer konkreta frågor om nedtrappning eller något du undrar så ska jag försöka svara så gott jag kan.