Hur var era förlossningar?

Tjena å välkommen.

Ja vi fick ta ett kejsarsnitt i vecka 28.
Man var ju orolig över vad som skulle hända med barnet,on hur hon (Novah) skulle må när hon kom ut.
Och ut lyfte dom en LITEN tjej på 783gr och 31cm lååång =)

Nu snart 7 månader senare är hon ca 56cm och väger runt 4,5kg.(ska väga imorrn)

Det var allt en liten tjej! Skönt för er att hon mår bra och växer. //Fredrik

Våran "förlossning" gick smidigt. Hade bokat tid för igångsättning. Frun fick medel för det och sen hade hon värkar i 13 timmar utan att nåt hände. Då avbröts det och bestämdes om kejsarsnitt morgonen efter. Hur smidigt som hels..

Varken jag eller min fru längtade efter själva förlossningsfase så när kejsarsnitt erbjöds var det ingen tvekan.

Vi hade en helt underbar förlossning, kanske med hjälp av att min sambos mor är en mycket eftertraktad barnmorska och hon tog givetvis ledigt för att förlösa sitt barnbarn..
värkarna började på morgonen och pågick sakta men säkert hela dagen, vi åkte in runt 2 på eftermiddagen och hon var då öppen cirka 4cm, bästa rummet var "bokat" och klart och vi smög in genom en bakdörr för så lite folk och så kort väg att gå som möjligt, mycket skönt!
värkarna kom å gick och min sambo var helt otrolig, så fruktansvärt fokuserad och inne i sig själv så det var inte mycekt mer än att bara pusha på och berömma henne hela tiden, inga raseriutbrott eller liknande, bara perfekt hela vägen.. (givetvis hade hon mycket ont såklart men!)
När verkarna började komma lite oftare så hade vi ett mycket fint samarbete med koll på verkarna så hon kunde ta lustgas i rättan tid för att skära av topparna lite...
Ända mot slutet så var hon så duktig och bara kämpade och kämpade, Wiggo tittade ut och kom direkt ner i min famn efter lite hjälp av barnmorskan att vrida ut axlarna rätt bara...
Helt otroligt underbart att få vara den som håller i sitt barn först av alla, igen barnmorska som kan ta åt sig den äran inte! hehe :)
Tror vi båda är mycket nöjda med våran förlossning och vi vill båda ha flera barn!

Långt och jobbigt.

Frugan hade i stort sett inte sovit på tre dygn p.g.a. halsbränna och småvärkar. Vattnet gick en fredagmorgon men inte hände det mycket mer efter det. På lördagkvällen åkte vi in till förlossningen och värkarna var oregelbundna och smärtsamma. Utmattningen gjorde att det blev dubbelt jobbigt för henne. När väl ryggbedövningen kom fram blev det lite sömn och nya krafter smög sig in. Tidigt på söndagmorgonen kom förlossningsläkaren in och sa att nu var det dags, värkar täta och regelbundna, fullt öppet och man kunde se toppen på hjässan. Kruxet var att utmattningen satte sina spår och frugan orkade inte köra hela vägen in i kaklet så fram kom sugklockan, 3 läkare, 3 barnmorskor och 4 USKOR. Service tänkte jag och stod för vätskekontrollen. Tre drag i sugklockan och ut kom en grabb på 4,9 kilo!! Lite trött och med brutet nyckelben och gulsot fick han vila ut på neo-natalen (största barn de sett!). Jag och frugan fick vila ut på vårdavdelningen och äntligen kunde hon sova ordentligt. Några dagar senare var vi hemma.

Äventyret har inte avskräckt oss från att fundera på fler knoddar.

Tja!
Jag blev Pappa den 22/4 2007
Vi hade hört att det har aldrig startat ordentligt förrän man har regelbundna värkar.
På söndag morgon vaknar min fru av en värk.
Allt var ojämt hela dagen.
kring tre började det helt plötsligt bli riktigt tätt.
Vi beslutade att fara på BB 15 mil från vår hemort.
När vi väl kom dit så var allt igång. Allt gick så snabbt och på en timme var våran lilla Dotter ute.
Jag kan tycka det gick lite för snabbt.
Hann som inte hjälpa till nåt. Hann inte lugna ner mig efter den snabba bilfärden till BB. Men allt gick ju bra i alla fall.

Men på sätt och vis var det skönt att vi inte behövde gå på BB i flera timmar först.

Blev den 1/4-2007 kl 11:14

Det blev nästan lite som man drömt och fantiserat om, fast större än man väntat.
Vi gick och la oss som vanligt vid 11 tiden på lördagskvällen, inga konstigheter förutom att hon hade lite ont i ryggen bara.
Vaknade kl 02:30 av att sambon låg o flämtade lite skumt brevid mig i sängen. "Det har börjat" säger hon och ler. Jag upp, hämta datorn och satte på värkklockan som jag hittat på nätet för att mäta värkarna.
3 min mellan dom redan vid 03 och ganska långa redan från början.
Ringde förlossningen vid 4 tiden och då ville dom att vi väntade lite till.
In i duschen för att försöka lindra värkarna lite, jocke springer runt o packar samtidigt som jag fick springa o ge henne stöd när värkarna kom.
kl 06:30 ringde jag upp igen och då var vi välkomna in. Men vi var inte uppe och inskrivna förrän 08:15. tog lite tid att komma iväg
Men redan då var hon öppen 6cm, o sen bar det av i raketfart. 11:14 kom vårat lilla mirakel ut i den stora världen. Frisk och kry, 10 fingrar och 10 tår. 3060g och 49 cm lång.

"In och ut på 45 minuter.."

Tjejen började få förvärkar på morgonen en solig dag i augusti, men de var inte, som hon uttryckte det, så farliga. Försökte räkna tiden mellan värkarna - Gick inte.. Tjejen hade svårt att avgöra när de började och slutade.. Strax före 17 lyckades jag till slut få tjejen att förstå att det var dags att åka och att man inte behöver duscha innan man åker in..

I bilen var det lätt att hålla koll på tiden och värkarna iaf.. Jag visste precis när hon skulle få dem vilket förvånade henne.. Men det var väldigt enkelt.. Var "vad-det-nu-var" minut kom orden, "det går inte" och det självklara svaret - "det gör det visst.. Bara x värkar kvar nu tills vi är framme.."
Ingen bedövning hanns med heller så alla önskemål och planer for ut genom fönstret.. Men allt gick bra.. 30 minuter till sjukhuset, och 45 minuter senare - fortfarande i undersökningsrummet så blev vi föräldrar till en flicka (nu 2,2 år).

Våran förlossning var relativt bra tycker jag just för att tjejen var super duktigt och hur stark som helst,(Det var väll ingen dröm förlossning dock) det gick nog relativt snabb för läkaren frågade min tjej om hon tänkt på någon bedövning och ja visst hon sa ju snabbt att det ville hon ha men läkaren svarade då lika snabbt att nä det finns inte tid för det??(Varför fråga?) så hon fick fick ingen bedövning utom att hon fick lite lustgas i början sen tyckte sköterskorna att det var onödigt så det togs bort nästan direkt. Sen var det eviga bråket med sköterskerna som ville att jag skulle sitta på en novla stol uppe vid huvuddelen av sängen som gjorde att jag inte såg eller kunde prata/få ögon kontakt med min tjej, så under nästan hela förlossningen så puttades den här novla stolen fram av sköterskerna som försökte sätta mig ner medans jag sa nej och puttade bort stolen och sa att jag ville stå upp så jag kunde vara med min tjej..... det var riktigt irriterande men sen till slut så kom lilla Mia och det var ju underbart och ofattbart så man glömde stolen grejen ganska fort.
(Det var ju mycket mer men hela förlossningen tar så lång tid att återge i ord)