Utrening för talförsening och "kanske något mer"... - förtvivlad!

Jag vill tipsa dig om en jättebra tråd där det finns mycket erfarenhet och tom en del expertis...och även stöttning när det behövs. Detta är inget att skämmas för. Det bara är såhär för en del barn.
Jag har också en son som är språkförsenad. Det blir bättre och bättre, mycket beror på dagsformen, och jag/vi tror att det löser sig.

Välkommen till "Öron och språk 3" !

se det så här, vore det ändå inte skönt att veta, antingen så är det nåt, eller så är det de inte..
får ni veta att det är något som är annorlunda, så får ni ju samtidigt veta de absolut bästa sakerna som ni som föräldrar kan göra för att stötta ert barn.. det är ju mer värdefullt än nåt annat..

Tack, jo det är klart det är bättre att veta men jag kan itne tro att det ÄR något allvarligt som autism utan att det är något annat. Och är rädd för ettiketter... och mobbing och allt annat elände...

Jag har en dotter som är 3 år och3 månader och inte pratar alls ( inte ett enda ord) Hon är glad och kärleksfull, öppen och social men har troligen autism. Hon har ju definitivt nån form av utvecklingsstörning. Visst är jag förtvivlad, jag har gråtit floder, undrat vad jag gjort för fel? Hur det kunde hända? När det hände? Min perfekta lilla varelse. Mitt älskade barn! Och hur ska det bli? Kommer hon aldrig att börja prata? Kommer hon aldrig bli "stor"? osv... MEN JAG HAR KOMMIT FRAM TILL ATT BARA TIDEN KAN UTVISA VAD SOM KOMMER ATT HÄNDA... MEN JAG ÄLSKAR JU HENNE FÖR DEN HON ÄR OCH INTE FÖR VAD HON KAN OCH GÖR!!!! Men man behöver prata, men andra som har varit med om det eller med en kurator för det är smärtsamt. Ett tag mådda jag uselt av att bara se andra jämgamla barn som pratade och var "normala". Lycka till med allt!

Jag har en pojke som är 2år och 2,5månad gammal.
Han är världens goaste och sociala unge, MEN han är grymt sen med sitt tal.
Eller rättare sagt han talar knappt alls, pekar man på saker och frågar vad det heter/är så kan han för det mesta svara.
Dock tycker jag att han har ett otydligt och konstigt uttal (ungefär som en döv person låter...typ)

BVC och dagis bara "lugnar" och vill avvakta..."jo men han är ju såå motorisk" -som det så fint heter.

Tänker vända mig till en logoped, drar dock ut på´t eftersom jag är RÄDD att det ska vara något allvarligt fel på min lilla älskling.

Finns det något mer än talet som utmärker sig då det handlar om tex autism?

Hejsan! Min dotter hade liknande problem, pratade inte ett ord före hon blev över 2 år (gick konstant med napp och har en äldre bror som inte varit tyst sen han blev 9 mån. :)) Sedan började hon långsamt försöka tala, men hade problem med typ 80% av alla ljud. Hon var 3½ år gammal när vi mötte en talterapeut första gången (normalt i Finland är tidigast vid 6 års ålder). När hon var fyra testades förståelse och ordförråd. Hon hade som 4 år och en månad ordförråd som en 5½ åring och förståelse som en 6 åring!!!!jätte bra, men talförmåga som en 18 mån baby eller sämre. Detta är inte kul någonsin och var väldig svårt för oss som har en 2½ år äldre son som började prata vid 9 mån och sade tydliga (korta) meningar före han fyllde ett.

Nå vi kämpade på med talterapi ca 2-3 ggr/ år och hade en längre paus före hon fyllde 5 i April i år plötsligt i mars-april ändrade allting "över en natt"(månad) utan någon orsak började hon prata fullständigt korrekt, till och med lite för tydligt vissa konsonanter som hon tidigare inte alls hade klarat av.

Det var en väldigt konstig period för oss, först försvann babyspråket som vi varit vana vid, hennes röst ändrades helt och tösen har aldrig varit nån blyg viol, men efter detta är hon ostoppbar med alla sina frågor och funderingar till bekanta och obekanta personer.

Det behöver inte alls vara något fel på pojken, det kan komma som en tjuv om natten sen när det händer. Tappa inte hoppet, jag var orolig många gånger, men har nu hört att dt är ganska vanligt med sent tal.

Dottern hade desutom ett rysligt temperament i 2-3½ års åldern, väldiga utbrott och "het på gröten" men var ändå en tjej som alla gillade (i synnerhet dagis tanterna). Kunde nån gång sitta och sura i farstun i dagis när jag skulle hämta henne fullt klädd med vinterhalare, hon kunde ha suttit där i över en halv timme för ingen fick hjälpa att klä av och hon kunde inte själv. Blev arg som ett bi om nån försökte. Hon var en riktig argbigga med mycket skinn på näsan. är nu lite mldare i lynnet men nässkinnet sitter kvar.

svara gärna om du vill fråga mer.

alltså svarar gärna om du vill fråga mer.

Jag har en son på 9 år som alltid har varit sen med talet. Vi har gått hos logoped i 2 omgångar och han får nu hjälp hos en talpedagog i skolan. Han talar fortfarande lite sluddrigt och får höra att han talar som en bebis ibland. De flesta skulle nog säga att han har en ordentligt talfel.

Trots det trivs han med livet. Han har en bästa kompis, trivs i skolan och är jätteduktig på att läsa och räkna. Jag vet inte vad som är fel och om han någonsin kommer att prata helt rent (jag börjar faktiskt tvivla) men han blir inte mobbad utan pikad ibland av någon på skolgården.
Kanske har han väldigt snälla klasskamrater.

Jag var under en period väldigt ledsen för hans skull men har kommit över det då han själv trivs bra med livet, dock kunde hans självkänsla vara bättre( beror säkert på kombinationen att han är mycket blyg, har motoriska svårigheter och sen talutveckling).

Så kämpa på och försök hjälpa er son, skulle hans talförsening visa sig vara ett större problem så ordnar det sig säkert i alla fall!

Kan det vara så att det är något problem med hörseln? Vissa barn som är sena i språkutvecklingen hör illa. Det borde i så fall utredas först av allt. Jag hoppas att allt kommer att ordna sig på bästa sätt!

jo, hörseln skall man kolla, det gjordes på min flicka, och hörseln var normal.

Tusen tack för alla uppmuntarnde ord, det värmer verkligen att höra alla exempel på hur BRA det kan bli!

Hej!

Det behöver inte alls vara autism,tyvärr så får många barn med diagnosen språkstörning fel diagnos. Dom får diagnosen autism istället för just språkstörning och det pga okunskap hos bvc psykologerna.

Min son har språkstörning, han började på språkförskola när han var 3½ och är idag 6 och går i språkförskoleklass.

Här har du mer info om just språkstörning och vad det innebär och vilken hjälp det finns att få.

www.sprakstorning.org/

Fick lära mig därifrån att om man får en diagnos som känns helt fel så har man rätt till en second opinion av någon annan läkare/psykolog.

Har inte tid att skriva mera just nu, men ämnet ligger mig varmt om hjärtat och jag har en massa fakta och kunskap så fråga på du om det är något du vill veta.

Jag började prata sent runt, när jag var mellan 3-4 år. Min son likadant. Min far lär inte ha sagt ett enda ord tills han var fyra men det kompenserade han med att vara väldigt pratglad resten av sitt liv
Min frus tvillingbro sa inte heller ett ord innan han var fyra men det tror jag dock mest berodde på att han inte fick en chans att prata pga av sin tvillingsyster

Så jag tror inte du behöver vara så orolig, vad jag har förstått från min syster som har jobbat med barn sedan 1981 så är vissa barn sena med pratet men att det inte är några som helst fel med det.

Monika75,

tack för länken - när jag läser där så är det min son det handlar om, vilket det INTE är när jag läser om autism och aspberger. Nu vet jag var vi ska börja, och vad vi ska slåss för.
Tack för all omtanke.

/Förtvivlad

till TS: det var så lite så, hoppas det löser sig och att ni får rätt hjälp.

tillägg till ts: att kontakta logoped är en bra början, kolla med logopden om det finns språkförskola där ni bor. För där får man verkligen all hjälp man kan få.

Åter i förtvivlansträsket. Maken och sonen var hos BVC-doktor idag som preliminärt säjer att det antagligen är annat än bara språk... såsom autism. Maken är helt förlamad och självanklagande och jag vet inte vare sig ut eller in. Inte fasen är det väl autism om det är ett keligt barn som kommunicerar med en om än med begränsat språk trots att han inte intresserar sig nämnvärt för folk utanför familjen? Själv känns den rimliga förklaringen språkstörning med extrem blyghet/reservation för andra. Men det är klart att det är knepigt att han inte söker kontakt med andra barn.

Lever jag helt enkelt i förnekelse?

Otäckast trots att det egentligen är bra förstås är att läkaren remitterat både till BUP, logoped och nån enhet för utvecklignsstörning. Det känns ju än mer oroande att han inte tar en sak i taget. Men jag KAN inte tro att det är något "konstigt"/"annorlunda" med honom...

*ledsen*

Min 13 åring fick för 4 år sen diagonosen Grav tal och språk störning.
Vi går också på BUP.
Inboxa mig om du vill veta mera eller få tips och råd!