Jag har en vännina i Vietnam, som tagit med sig barn och make när hon fick SIDA-jobb där. Hon har bott där ett år nu, har ett år kvar. Man behöver inte tveka inför att ta med sig barn till Vietnam iallafall, även om det visst finns en del kulturkrockar i samhället i övrigt. Men barnomsorgen och synen på barn är visst helt fantastisk.
Kaosartat tror jag är fel att kalla samhället. Däremot fungerar mycket på ett annat sätt än i Sverige, och därmed ovant för svenskar, men kanske inte så mycket annorlunda mot förhållandena i Sverige för sisådär hundrafemtio år sedan. Det hon pratar mycket om är att det är så fascinerande att se ett samhälle som på något sätt befinner sig mitt i en strukturomvandling.
Sedan ska jag nog inte säga så mycket mer, det blir nog bara fel om en som aldrig varit där sitter och berättar om hur det är