Hur ska man göra när man är rädd för att ringa?

Jag känner också som du ibland! Det är jätte jobbigt. Jag samlade telefonsamtal på hög ett tag och sedan ringde jag alla samma dag och började med det lättaste... Det kändes (nästan) alltid lättare när man hade ringt det där första samtalet! Lycka till med jobbsökandet!

vet precis hur du har det då jag har det likadant..
Om jag ska göra något en viss dag typ ring aå söka ett jobb brukar jag tänke:
Nu går jag å lämnar sonen på dagis å så fort jag kommit hem så rigner jag och det brukar funka.
FÖrsöker även tänka att det itne är så farligt å att det värsta jag kan få är ett nej.
Det funkar inte alltid å det är svårt med hur man ska göra..
Jag har grym ångest flera dar i förväg och mår jättedåligt både fysiskt å psykiskt..

Skönt att man inte är ensam...känns så dumt att vara rädd för detta. Men vad är man egentligen rädd för? Jag har ganska dåligt självförtoende, är rädd för att misslyckas, rädd att den jag pratar med ska tycka jag är konstig eller knäpp...usch...hoppas jag får mod till mig att ringa.

Du har fastnat. Bäst kommer du loss genom att provringa ett företag eller en person som du känner är "mindre viktig" för dig. Tänk på att människorna på andra sidan luren också bara är människor, du är varken gift eller har någon annan slags relation till dem.
Det här kanske låter knasigt, men föreställ dig gärna personen på andra sidan luren naken, utan kostym, skjorta och slips. Du måste få in en känsla i din kropp att DU har övertaget över samtalet, över situationen.
Jag ringer kunder, kända som okända dagligen i mitt arbete och även jag får ibland ringångest. Visst, ibland har man kännt att det varit mindre bra, men då har det berott på att jag varit dåligt förberedd.
Öva in samtalet innan, hur DU vill att det ska bli. Se till att styra samtalet hela tiden. På så sätt har du övertaget. Fråga mycket frågor och se till att den du pratar med vill veta mer om dina tjänster och dig som person.
Om du är riktigt sugen på ett jobb, så lämna aldrig med orden att "du kan vell höra av dig om det är intressant" eller liknande, utan se till att DU bestämmer när du skall få ett besked av honom/henne.

jag hade också ångest över detta, tills jag började som receptionist och var tvungen att göra det stup i kvarten. då försvann det. jag tror att övning hjälper, även om det finns andra problem i botten. ju fler gånger man gör det och allt funkar (för det gör det ju), ju lättare blir det.

Jag är likadan nästan. Och jag har verkligen inget dåligt självförtroende, eller dålig självkänsla. Jag har utbildning och jag har jobb. Så jag tror inte riktigt att det behöver ha med det att göra.

I mitt jobb ringer jag mycket och jag har lättare för att ringa i jobbet än när jag ska ringa om något privat. Men det är fortfarande ett motstånd. När jag väl lyfter luren och ringer så är det inga problem, man måste liksom över den där spärren, sedan blir det lättare och lättare.

Att höra av mig till myndigheter/företag/what ever, via epost har jag inga som helst problem med. Då har man ju gått om tid på sig att formulera sig. Öga mot öga är heller inga problem.

Det handlar mycket om att bestämma sig! Bestäm att du ska ringa samtalet innan ett visst klockslag. Det brukar jag göra. Säg att jag har bestämt att jag ska göra det innan kl 14, det slutar alltid med att jag ringer kl 13.59, men jag har i alla fall gjort det då!
De gånger då jag inte bestämt, brukar det sluta med att jag inte ringer alls!

Lycka till!

Jag är också rätt rädd för att ringa, men det är ungefär som att dra ut tänder. Gör man det snabbt innan man hinner tänka för mycket på det går det bra. Börjar man tänka går det inte alls utan då vägrar hjärnan funka som den ska.

ja..jag får väl öva..det enda rätta jag vet. Jag hoppas det inte ska vara så farligt som jag tror. Känns nog ganska skönt efteråt, oavsett hur det går..bara ta steget att våga sen kommer det nog gå bättre. Tack ni som svarat, jag inser att jag inte är löjlig iallafall :)

Anonym (hur?) skrev 2007-10-09 10:51:46 följande:

Okey, då får du låtsats. Det syns inte genom telefonen. Låtsats att du är den där självsäkra tuffa, coola som du vill vara. Öva några gåger högt för dig själv och sen ringer du. Lägg fram precis allt du vill ha sagt och säg det rakt ut, precis så som du tror att den där självsäkra tjejen hade gjort det. Det värsta som kan hända är att de lägger på luren, men det gör aldrig svenskar om man inte ber dem dra åt helvete rent ut sagt. Vi är ett snällt folk

Nej, du är absolut inte löjlig! Jag är ganska säker på att detta är väldigt vanligt. Men det det handlar om är att sätta sig över den obehagliga känslan och som någon annan skrev, att se till att få övertaget.

det är ju såå skönt när man väl ringt det där samtalet å jag är alltid såå stolt över mig själv när jag väl gjort det å då inser jag att det inte var så farligt..
:)

Nu för tiden klarar jag det ganska bra, men när jag mådde som sämst var det fruktansvärt jobbigt att ringa till okända. Precis som ni andra skriver så hade jag ångest i flera dagar innan jag tog mig i kragen och vågade. Sen kan jag älta i flera dagar efteråt om jag sa något som jag själv tyckte lät konstigt, men som personen i andra änden förmodligen inte uppfattade...

För mig hjälper det om jag skriver ner det jag vill få sagt, helst ordagrant. Sen övar jag igenom det några gånger, försöker förutse vad personen kommer svara och hur jag ska ta samtalet vidare. Och sen sätter jag en belöning/bestraffning för mig själv, tex "så fort jag har ringt får jag spela dator/äta choklad/något annat som funkar just då". Sen sitter jag o våndas med luren i handen tills jag gör det. Många gånger har jag inte lyckats innan telefontiden är slut och då blir jag så irriterad på mig själv att jag faktiskt kan peppa mig själv till att våga lite tidigare nästa dag.
Det är det där första samtalet som är jobbigast. Sen går det liiiiite lättare för varje gång. Bara att sätta igång och öva! Lycka till!!

Jag är i liknande situation, saknar jobb och vågar inte ringa. Jag gillar inte alls att ringa till främmande människor, men tycker att det är ok om det inte är något riktigt personligt samtal. Jobbsök är extra motigt, har inte klarat av det alls än. Tror att de ska fråga sånt som jag blir svarslös på, ha korsförhör så jag gör bort mig osv.

Anonym (läskigt) skrev 2007-10-09 12:29:50 följande:

Det är det som är problemet många gör! Se till att du inte själv sätter dig i den situationen så de får övertaget! Se till att DU har övertaget på vad de får fråga eller inte. Om de börjar ställa obehagliga frågor eller skulle börja korsförhöra dig så säg bara helt lungt att du gärna fortsätter det här samtalet, men först ville du bara "kolla läget lite" och stämma av om det öht. kunde vara intressant osv. Bestäm därefter en tid för när ni i lugn och ro, båda väl förberedda, kan gå igenom detaljer tillsammans. Sen föreslår DU en dag och en tid.

P: Det var bra tips att tänka på verkligen! Och man blir nog bättre på den tekniken om man övar lite. Jag ingen aning om vad de brukar säga om man man ringer på ett jobb, så det är ju svårt. Ska man skriva upp en massa frågor och sedan kanske även skriva upp en avrundning på samtalet i för väg?

Förut brukade jag skriva upp exakt vad jag skulle säga när jag ringde enklare samtal, så det kan ju vara en början om man har svårt även för det.

Jag vet precis hur du känner. Efter att jag jobbade som telefonförsäljare så vill jag ogärna ringa folk som jag inte känner och ska jag göra det måste jag skriva på en lapp vad jag ska säga och så är jag hur närvös som helst.

Anonym (läskigt) skrev 2007-10-10 04:11:24 följande:

Du ska se till att "guppa på vågorna", altså inte snurra in dig i långa diskussioner första gången, utan presentera dig och berätta varför du ringer, få det gärna att låta som att du gör DEM en tjänst genom att du löser deras problem, eller att du har något de borde tycka vore intressant för dem..
Att skriva upp är inte fel, varning dock för att låta som en telefonförsäljare som läser på papper innantill! Gör gärna stödord/meningar. Var inte rädd för tystnad från deras sida. Känner du att du får lite napp och de ev. skulle vilja att du kom på en intervju kan du själv föregå genom att säga typ:- Jag kommer gärna förbi på onsdag nästa vecka för att träffa er och då kan vi kanske prata lite mer.

p: Det var många bra tips! Märks att du har ringt väldigt mycket för att ha tränat in all den tekniken. Nu gäller det bara att våga lyfta luren och sätta i gång, oftast lättar det ju bara man börjat med ett samtal.

Jodå, man lär och jag har en bra coach som lärt mig jättemycket i "ämnet"
Bara att sätta igång som sagt; börja med några som är "lite mindre viktiga", sen bara kör du. Det kommer gå bra!
Anonym (läskigt) skrev 2007-10-10 11:55:27 följande: