Jag har tyvärr inget att jämföra med då tvillingarna är mina och sambons första barn. Ska vara att man jämför sig med andra då men det är inte heller helt lätt.
Det blir ju inte dubbelt jobb med maten t ex för att laga mat åt en eller två är ju inte sådan stor skillnad (menar att man behöver t ex inte fler kastruller till två än en). Att skaffa kläder och sådant till två tar ju inte heller dubbelt så lång tid.
Vad jag tycker är väldigt viktigt (åtminstone för oss) är rutiner. Innan vi fick in rutiner var det minst sagt lite kaotiskt, hann knappt hålla mig själv ren faktiskt om sanningen ska fram. Inte för att jag prioriterade det när jag ändå var hemma med barnen (duschade typ inför att man skulle iväg till bvc eller liknande) utan mitt fokus var till 100 % på tvillingarna.
Något vi gjorde, som jag efteråt förstår inte är SÅ petigt, var att mäta att det absolut skulle vara den och den tempen på t ex ersättningen som det stod på förpackningen. Jag menar att egentligen spelar ju 0,3 graders skillnad ingen roll om vi pratar tempen på vattnet till ersättningen men då skulle det minnsann vara exakt för i alla fall jag var så otroligt rädd för att det skulle hända något med barnen annars.
Vi fick väldigt mycket hjälp både innan och efter förlossningen. Innan var det med städning och att laga mat och frysa in och efteråt med både städning, matlagning och brorsan passade dessutom våra små så jag kunde exempelvis gå ut och piska mattor fastän min sambo jobbade. Tyckte det var suveränt att snittet låg så att sambons föräldraledighet gick precis ihop med hans semester så han var hemma flickornas första 8 veckor. :)
Vill tipsa varmt om att om du inte klarar av att ta emot hjälp så lär dig det, allrahelst om du bär på tvillingar för jag har svårt att tro att det finns någon nybliven tvillingförälder som inte behöver ett handtag lite nu och då.
En fördel med tvillingar mot enlingar är ju att tvillingarna har varandra och därmed sysselsätter de också varandra när de blir lite äldre så man behöver inte hålla dem sysselsatta fullt så mycket som förälder.
Det var lite trixigt när de var mindre att försöka få båda att sova när man var själv, hade mycket hjälp av min svärmor och en del av brorsan också, något som var guld värt. :) Mina föräldrar bor tyvärr långt härifrån men men. :( Efter att jag fick veta att det handlar om att vara tråkig gick det bättre. Numera har jag lärt mig höra skillnad på gnäll och gråt, d v s om de "bara" vill ha uppmärksamhet eller om något står på. Innan gick jag till barnen om de så bara pep men nu har förskolan hjälpt mig hitta balansen i detta och peppar, peppar så somnar flickorna oftast inom 15 min nu mot att det kunde ta flera timmar innan.
Minns att jag var totalt skräckslagen på BB inför tanken att bli själv med barnen, tänkte att det klarar jag aldrig men med hjälp av släktingar och folk här på FL har det, utan att vilja skryta, gått över förväntan. 
Mitt bästa tips, om du bär på tvillingar, är att försöka tänka att fler har klarat det, även sådana som inte hade ett dugg erfarenhet av barn innan (jag är en sådan och min sambo med). Jag hade bara varit barnvakt några timmar åt några barn innan jag själv blev mamma och de barnen jag satt barnvakt åt var i alla fall blöjfria och ytterligare några år (tror att minsta kanske var 5 eller något sådant). Ett annat råd är att ta det lugnt. Var inte så hård på de mattider de säger på BB (minns att här sa de att man skulle mata var 4:e timme och då var jag stenhård på den tiden, något som gjorde både mig och sambon fruktansvärt stressade). Menar inte att man ska låta det gå 1 h till men om det skulle bli 15 min hit eller dit so what? Det har jag också insett när barnen blev äldre.
Hoppas det inte blev alltför surrigt och att du blev lite klokare i alla fall!
M V H
Ulrika
