Vi har en energisk tvååring som inte vill sitta kvar vid bordet när vi äter. Han ser hellre på TV vilken vi stängt av men nu går han ifrån och leker istället. Hur får vi vår viljestarka 2,5 åring att förstå att han skall sitta kvar för att dessutom få i sig mer mat?
efterätt?
jag tog vår theo (2,5) i knät när han försökte springa i väg, så fick jag hålla honom (han försökte såklart komma loss) efter en stund så frågade jag om han ville sitta själv, då ville han det. sprang han iväg igen så hämtade jag honom och sa att nu sitter vi vid bordet tills alla är klara, om du inte kan sitta själv så får jag hålla i dig, så gjorde vi om samma procedur igen, vi höll på i max en vecka, nu går det jätte bra, lycka till.
fokusera på en sak i taget. börja med att han ska sitta kvar vid bordet. sitter han väl där, och är hungrig så kommer maten(iaf någon del av den) slinka ner förr eller senare. tror det blir för mycket för barn om man både ska tjata om att sitta stilla och att de ska äta. min är likadan och vi har ett väldigt sjå med att få honom att stanna vissa dagar. jag märker dock stor skillnad på hur bra det funkar óch hur "På" honom vi är. sätter sig alla i lugn och ro och inte frågar för mycket om maten eller tjatar så brukar den gå ner. sen behöver man inte heller vara benhård och begära att en 2-åring ska sitta kvar jättelänge. kanske räcker att han sitter tills en av er ätit färdigt så den kan gå iväg med honom och den andra får äta färdigt i lugn och ro.
Låt barnet bestämma själv hur mycket det vill äta. Så länge man bara serverar mat på bestämda tider så kan barnet själv reglera alldeles utmärkt hur mycket det behöver äta varje gång.
Sen tycker jag själv att det är meningslöst och onödigt att tvinga barn att sitta kvar vid bordet när de har ätit färdigt och har spring i benen. Om man beter sig civiliserat själv vid matstunden så lär sig barnet hur det går till att sitta och äta tillsammans och såsmåningom kommer de uppskatta den stunden, men om de inte gör det är det ju bara en plåga för dem att sitta där och vänta, det är inte trevligt alls. Vi är däremot ganska hårda på att barnen inte får störa VÅR matstund när de går ifrån bordet före oss, inte sitta i knät förrän vi har ätit färdigt etc.
Varför måste dom sitta kvar vid bordet när dom inte tycker att det är trevligt?
Alltså, egentligen har vi inget behov av att låsa honom vid bordet men han är så sugen på TV eller annat att han äter några tuggor och drar sedan. Går storebror så kan han absolut inte sitta kvar så vi behöver en familjerutin där alla barn vet (det finns en 4-månaders bebis i familjen också) att det är det här som gäller när vi äter. Pratade med maken efter att ha läst era svar och förmodligen så behöver vi ha barnen vid bordet iallafall en kvart för att han skall få i sig det han behöver men även vi uppskattar vår "vuxentid" efteråt och därmed så anser inte jag heller att de "måste" sitta kvar av någon moralisk ståndpunkt.
Problemet är att han inte äter sig mätt utan sedan vill ha välling på kvällen och helst även vakna på natten och ha välling då med. När vi blev mer restriktiva med vällingen så har han börjat äta bättre men det känns som om (och som någon sade) att det får bli rejäla nedskärningar på småätandet också för att vi inte skall behöva gå upp och mata vårt barn på natten när han ändå är två och ett halvt.
jag har fått vara så hård mot min 3 åring, att om han går ifrån så tas hans mat bort å då får han gå hungring till nästa gång det serveras mat. Och han får ingen efterrätt.
När sonen gjorde så sa vi att han skulle äta ett antal tuggor till innan han fick gå ifrån. Sen ett tag när han vägrade äta fick han sitta med vid bordet, då använde vi oss av äggklockan, satte den på 2 min och när den ringde fick han gå.
Vi hade en bordsrymmare ett tag – hon stack iväg från bordet innan hon egentligen ätit upp. Vi bestämde oss för att vill att man ska sitta med vid matbordet ett tag (odefinierat hur länge det är, men mer än bara upp i stolen och sen ner igen) oavsett om man äter eller ej. Man umgås ju vid matbordet också!
Det tog två eller tre middagars skrik och vrål innan kom tillrätta med det, helt enkelt genom att hämta tillbaka henne när hon stack. Vi var hela tiden vänliga men bestämda och ignorerade hennes vrål. När hon lugnat ner sig lyckades vi avtala att hon ska sitta kvar vid bordet "tills Bolibompa börjar". Eftersom hon inte kan klockan och vi har hd-inspelare där man kan börja kolla på ett program mitt i en inspelning, är det vi som bestämmer när Bolibompa börjar.
Numera är det inget problem. Ibland äter hon inte så mycket, men ofta kommer hon då tillbaka efter en stund. Helt okej, tycker vi. När hon sticker utan att äta kollar vi om det beror på att hon inte gillade maten (för då erbjuds macka) eller för att hon inte är hungrig, och sedan varnar vi lite: "Sedan blir det ingen mer mat, bara välling."
om man sitter i två minuter, hinner man inte äta klart, vår theo funkar iaf så att om han sitter en stund vid bordet i lugn o ro, vi pratar lite och har mysigt, så får han i sig massor med mat utan stress, självklart är det så att vi inte tvingar honom att sitta i en evighet, jag är medveten om att han är en rätt liten kille, men han får inte springa från bordet på en gång,
Våra tvååringar drar också efter ett tag. Vi har som regel att de får gå när de vill men de ska ta en sista tugga innan de hoppar ner för stolen.
Går de från bordet så får de gå någon annanstans än köket och leka och de är självklart välkomna tillbaka för att fortsätta äta (vilket händer rätt ofta!).
Jag har också märkt att ju mer uppmärksamhet de får ifråga om konversation, desto längre stannar de vid bordet = ju mer äter de.
Jag tror faktiskt att de med åldern kommer att orka sitta längre. Det är också viktigt att man inte har något "roligare" som lockar istället för matstunden.