Jag vill veta hur ni som varit otrogna (men älskar den ni lever med) tänker..
Min sambo har varit otrogen. Han har inte sagt något och jag har inte frågat honom om det. Men jag vet att han varit otrogen. Jag har sett vad han skrivit till denna person.
Men jag vet oxå att han älskar mig.
Nu är han väldigt svår att prata med och jag har svårt att ta upp det med honom utan att bryta samman.
Så jag vill höra från någon annan hur ni tänker??
Skit i om du bryter samman, vad gör det? Konforntera honom, säg att du vet om allting!
TA DET MED HAN! Visst kommer du säkert bryta ihop, men hur kommer du inte tänka om kanske 5-10 år om du inte tar det med han nu? Hur kan du låta han bete sig så mot dig? Det kallar inte jag att älska om man gör så mot någon, hade han älskat dig hade han hållt sig till dig och bara dig!
Ok. Jag vill ha svar på hur någon som varit otrogen tänker.
Jag vet själv när jag vill konfrontera honom. Tack. Vad jag vill nu är att veta mer hur folk i liknande situationer tänker. Så jag har något att komma med.
Jag vill inte ha andra goda råd. Det får jag från mina vänner.
Tack så mycket ändå för att ni bryr er.
Jag hade aldrig kunnat hålla det inom mig och leva den lyckliga lögnen...
Hoppas verkligen inte du kan det heller!
Jag har verkligen 0tollerans när det gäller otrohet.
Hur mkt jag än älskade min sambo så skulle jag bryta och kasta ut han om han varit otrogen.
Varför ska man behöva ta det att den man älskar värderar en till så lite att dom tom. är otrogna?!
Man lever bara 1 liv så snälla se till att det livet blir som DU tänkt!!
Lycka till!!
Anonym (bedragen) skrev 2007-10-11 18:08:37 följande:
ops.... tar tillbaka mina goda råd... 
jag var otrogen två gånger mot mitt ex. jag gjorde det nog för att jag inte var lycklig i vårt förhållande.
Jag var oxå otrogen m mitt ex...jag var INTE lycklig då heller.
Jag var otrogen på grund av:
Det var iskyla hemma
Ingen närhet, inte ens kramar
Absolut inget sex.
TV, film gick före att umgås
Vi åt aldrig tillsammans
Han ville aldrig göra något
Han ville aldrig prata om framtiden
Många olika faktorer sedan kom en charmant man som brydde sig om mig, kramade mig, lyssnade och bara fanns.
ska jag vara ärlig så vet jag faktiskt inte varför jag var det men jag tror det handlar mycket om bekräftelse...ingen ursäkt jag vet men när man varit ett tag i ett förhållande så kan de kännas trist o grått o sen kanske man känner att den man lever med inte visar så "stort" intresse kan man behöva den där "bekräftelsen" men sen mår man dåligt som fan o vet inte vad man ska ta sig till...o speciellt när man faktiskt märker att : fan jag har ju en skit bar kille/tjej vad har jag gjort? h*n älskar ju mig o så märker man att allt ändå fanns där men man märkte de bara inte föräns de var försent...hoppas du förstod vad jag menade..o jag e lessen för din skull om de nu e så att han e otrogen önskar inte nå sånt till någon
Min man har precis kommit på mig med att maila sexmail med en gammal bekant. Samtidigt som det känns skönt att det kommit fram är det enormt tungt just nu. Jag ångrar mig så och önskar jag kunde vrida tillbaka tiden för det har absolut inte varit värt det. Jag är på väg att förlora så mycket och inte minst så har jag sårat den person jag älskar mest.
Jag tycker du ska ta upp det med din sambo. Älskar han dig så slutar han och vill ni fortsätta tillsammans så tycker jag ni ska söka prof. hjälp. Det ska vi göra nu, borde dock gjort det för länge sen.
Hoppas det löser sig!
detta fattar inte jag.. eller just det du skriver fattar jag ju, men... (kommer till saken nu)
Min man var otrogen mot mig (flera ggr), men ingen av de här anledningarna stämde in på oss. Visst är inte alla samma, men...
Ingen iskyla, tvärtom. Massa närhet, kramar & sex.
Äter alltid tillsammans, om han inte jobbat förstås.
Kanske inte gjort jättemycket grejer tillsammans. Inte utanför hemmet iallafall. Men många myskvällar hemma.
Mycket prat/planerande om hur framtiden ska se ut...
Kommer väl alltid finnas en massa frågetecken.....
Anonym (sviken) skrev 2007-10-12 09:54:39 följande:
Jag var otrogen mot min partner trots att vi inte hade några uppenbara problem. Det hade varit tal om förlovning, vi bodde ihop med gemensamma intressen och många vänner etc. När jag var otrogen var det som i en dimma, jag förstod inte riktigt vad jag höll på med och helt plötsligt var jag någon som var otrogen! Men det fick mig verkligen att få upp ögonen för att även om jag tyckte mycket om min sambo så var jag inte kär, det fanns inte nog med känslor för att fortsätta leva tillsammans. Att vara otrogen var bara en feg väg ur det hela. Att sedan bli erbjuden förlåtelse tyckte jag nästan var det värsta, att min partner kunde sjunka så lågt och förudmjuka sig trots att det var jag som gjort fel. Det höll inte länge efter och jag träffade aldrig den jag varit otrogen med igen. Däremot hittade jag någon som jag verkligen älskar och vill vara tillsammans med för alltid. Det är klart att det inte finns några garantier, men jag lovar att efter en del misslyckade försök så känner man igen skillnaden. Tyvärr tror jag inte att du vinner på att stanna kvar i förhållandet, speciellt inte om du INTE kan sätta fingret på vad det är som är fel. Om det inte finns något konkret som kan förbättras, hur ska man lösa det då? Man kan inte tvinga någon att älska en.
Jag kanske är naiv. Men jag tror faktiskt att han älskar mig.. Någonstans har jag en känsla av att han gör som han gör för att han behöver mer bekräftelse än jag kan ge honom.
Det är något han sagt någon gång men som jag inte riktigt kommer ihåg, något om just detta.. Till saken hör att han sexchattar mycket, låtsas vara nån han inte är och när jag har konfronterat honom om detta säger han bara att han inte vet varför han gör så, men att det inte har något med oss två att göra...