"Förstöra sitt liv"

Du har väldigt kloka tankar. " Förstöra sitt liv" är kanske lite grova ord att använda i sådana sammanhang, men jag tycker ABSOLUT unga tjejer skall tänka en gång extra innan de skaffar barn, för det är ingenting man kan backa på senare i livet. Och jag VET att det finns unga mammor där ute som gör SKITbra (ursäkta språket) jobb med sina barn och inte kunde valt bättre.

Jag är en "ung" mamma, fick barn i Juli i år. Fyllde nyss 18.
Nej jag har inte förstör mitt liv! Tycker däremot det har blivit bättre och visst kan man gå ut och festa osv någon gång sen så tror jag man tar det lite lugnare eftersom man har ett ansvar.
Visst ska man tänka flera gånger eftersom barn är ett ansvar. Jag har fortsatt plugga på helttid så det kan man också göra!
Men jag tycker helt klart det är fel med moral mammor/andra personer som säger att man inte kan vara en bra mamma för att man är ung. Det har ingenting att göra med ålder eller pengar!

Konstigt är det att andra bedömer det som att förstöra sitt liv. För mig skulle jag förstöra mitt liv om jag började med något missbruk, hamnade i våldsgäng osv. Inte att skaffa barn. Men vad har andra för rätt att bestämma vad som gör någon annans liv förstört?
Visst, man har kanske inte samma förutsättningar för resor, arbete, pluggande eller vad man nu vill göra. Men å andra sidan får man ju något så fantastiskt som barn.
Jag hade utbildning när jag skaffade barn. Men jag vill ändå läsa något annat nu. Jag hade precis fyllt 21 när vi fick första barnet. 22 när andra kom. Jag kan fortfarande göra mycket, även om det kanske måste till mer planering.

Men den kärlek man får av sina barn, den går inte att varken beskriva eller ersätta.

Provade en klänning igår och dottern (2½ år) kollade på mig och sa "Vad du är snygg" De är underbara de små!

Nu vet jag inte om jag räknas in under kriterien unga mammor.

Jag är 19 år och gravid med min pojkvän som jag har varit tillsammans med i 3 månader. Bebisen är planerad och väldigt efterlängtad från oss båda. Vi har båda längtat efter barn sen vi var 15 år (då kände vi ju inte varandra) men vi hade inte rätt person att skaffa barn med. När vi blev tillsammans så konstaterade vi båda två att vi ville ha barn, gärna för flera år sen så det var jätte naturligt för oss att börja försöka.

Det ända negativa jag hör från omgivningen är:
"vem är pappan?" med tanke på att jag hade ett långt dåligt förhållande innan...
"hur blir det med ekonomin?" mmen jag tror det är det enda negativa vi fått höra.

Kan få kommentarer som:
"Åh vilken tur att det blev med Anton och inte med ditt ex"
"Åh va roligt, du ska bli mamma"
"får jag känna på magen?/har du fått någon mage än?"
"ska ni ta reda på könet?"
"Var det planerat?" (svar ja) "Men ni har väl inte varit tillsammans så länge?" (nej det har vi inte men det känns rätt) "Nej men gud va skoj!"

Så jag antar att jag inte hör till "unga föräldrar" jag känner mig definitivt inte som någon. Men alla är så glada över våran bebis

När jag höll till här som 16 åring där emot och längtade barn fick jag ofta höra: " Du förstör ditt liv" osv. Men det är nästan bara på FL det är så¨. Här på FL har jag ju fått några kommentarer om att vi skaffade barn så tidigt i förhållandet och även att vi är unga men jag tror det är moraltanterna på fl som stojjar runt. Dom existerar inte lika mycket i verkliga livet.

Novus skrev 2007-10-12 13:11:15 följande:

TS
Hoppas ingen sa till de personerna att de förstörde sina liv när de skulle ha barn.
Vad kul att det blev en sån positiv förbättring

Att skaffa barn är verkligen inte att förstöra sitt liv - det tar bara en annan vändning och blir aldrig detsamma igen, både för unga och äldre föräldrar!

Det är folk som inte vet vad dom pratar om.
Barn berikar livet.
Ibland är det tufft men det jobbiga glöms fort.
Det är alltid lätt att komma med pekpinnar och fördomar när man inte varit i en sits själv.

Däremot är det inte lätt att vara förälder, det är bland det svåraste uppdrag man får i livet.
Men också det största och mest meningsfulla, i postiv mening.

tycker detär för tidigt att behållaom ni varit ihop i bara 3 månader. liksom då har ni intelärt känna varandras alla sidor helän ens. Man ska ha bott ihop i x antal månader först och iaf varit ihop i minst 1 år enligt mig. för man vill ju ändå helst att de ska hålla med killen man skaffar barn med.
ni kanske bådavill ha barn men ni kanske inte går ihop¨på alla plan ?
min kille ville ha barn tills vi hade varit ihop in ca 6 månader sen ändrade han sig och tyckte inte v passade tillräckligt bra ihop och då hade jag hunnit bli gravid och då fick han samtidigt veta att jag var gravid. ( gjorde abort)
då jag vill ha en närvarande pappa.