hjärnblödning grad 3??

grad 1-2 är oftast mer som ett blåmärke, andra delar av hjärnan tar över de som ev blivit förstört...

3 gradens blir alltid men ut av, men ingen kan säga vilka innan det visar sig (kan ta nått år), ofta kan det vara språket eller små förlamningar (som i bästa fall inte ens syns med hjälp av sjukgymnastik mm som sätts in direkt) eller så kan de bli bara en liten cp skada som sysn som en sne finger!

4 gradens är den allvarligaste...

som sagt ingen kan riktigt svara på din fråga, men läkarna vet ju mer om hur det hela ser ut för er, var blödningen är osv, å därmed kan se att de inte bör bli några stora men...

Hej!

Nej, hjärnblödningar behöver inte alltid ge med, inte ens grad 4. Vår son är snart 3 år, född i v 28+2 och fick en hjärnblödning av grad 3. Jag har just skrivit lite om det till en annan är på siten som frågade om samma sak.

Vår son har varit sen med att krypa, gå och tala, men är nu en underbar, snacksalig och helt normal 3-åring. Det har varit 3 år fyllda av oro, men man måste försöka leva i nuet och uppskatta barnet som den den är, för även ett handikappat barn är en fantastisk liten varelse. Det jobbigast är nog ovissheten. Vi fick gå på kontroll hos sjukgymnast redan på sjukhuset och sen under första året. De kan se på hur bebisen rör sig om det finns tecken på att den har fått en cp-skada. Om det inte syns några sådana tecken tycker jag du ska utgå från att barnet är friskt. Även "normala" fullgångna barn kan ha hjärnskador som man inte vet om och alla kan dessutom råka ut för olyckor senare i livet. Så är det att vara förälder, men det gäller att inte låta oron förstöra glädjen för det barn som man har.

Tyvärr kan man inte begära att folk i ens omgivning ska kunna förså hur man känner, det gör de inte. Jag fick faktiskt bäst hjälp av några kompisar som inte kunnat få barn , trots att deras problem var helt annorlunda.

Karm, ta hand om dig!

alnömamma: nu är jag inte expert på ämnet men av allt jag läst å alla läkare jag pratat med säger att 3-4 gradens alltid ger men, dock kan det ju bli små det är sånt ingen vet.
Det är ju underbart att ditt barn ännu iallafall inte visat tecken på något men som du skriver så är barnet inte så gammalt än heller...

Hej hej!
Min son föddes i v. 29+ 1, detta pga en infektion som sedan orsakade hans hjärnblödning grad 3-4. På ett senare ultraljud på hjärnan när han uppnått sitt beräknade födelsedatum visade det INGENTING, inga rester efter hjärnblödningen, ingen PVL ( periventrikulär leukomalaci) som ända hade funnits där tidigare och som är en vanlig rest vid större hjärnblödningar. Hans blödning satt f.ö mest i hö hjärnhalva, men en liten del fanns även i vänster.
Vi har dock från början gått hos sjukgymnast och neurolog, då man ibland ser att dessa barn får problem med sin motorik.
Och han är sen. I sin grovmotoriska utveckling ligger han på en 5- månaders nivå, han är lite mer än 7 månader korrigerat, han kan inte sitta, inte vända sig men i övrigt, mentalt osv utvecklas han precis som han ska. Han har en viss spasticitet ( musklerna är onormalt spända) i vänster ben och ev i vänster arm och hans lårmuskler ( baksida lår) är förkortade och det är därför han har svårt att sitta. Så vi kan nog förvänta oss en CP- diagnos senare men man sätter inte gärna en sådan för tidigt om den inte är uppenbar.
Vi är nu inkopplade hos barnhabiliteringen för att kunna ge honom det stöd han ev kommer att behöva i framtiden men vi tror och hoppas på att problemen blir små, eftersom man i så tidigt stadium satte in massor av resurser för att motverka eller förebygga problemen.
I de flesta fall, med barn som har hjärnblödningar vid födseln eller strax efter, går det dock bra och man märker aldrig något på barnet.
Hoppas det går bra för er!
Kram från Sofia och Noel

till hotten: De specialister, mestadels barnneurologer som är världsledande inom sitt område, som vi har träffat och även vår sjukgymnast som har arbetat med för tidigt födda barn med både stora och små hjärnblödningar och med barn födda vid beräknad tid med stora och små hjärnblödningar säger att i de flesta fall går det bra för barnen. Små små hjärnblödnigar typ grad 1 kan ge betydligt större problem än en grad 4- blödning, allt beror på var den sitter och när den uppstår.
Jag vet flera barn som haft stora blödningar vid födseln som ej har några men alls, bla min egen bror och han är 34 år nu...
Däremot kan för tidigt födda barn få koncentrationssvårigheter och kanske damp eller ADHD när de blir äldre men detta beror oftast INTE på själva hjärnblödningen, men denna kan ev spä på problemen...

Picazzo94
Hej villken fin pojk du har..
Min son som jag skrev hade en hjärnblöding grad 3 men just nu så har det drat sig tillbacka,den krympte..men på fel ställe krympte den,gjorde stop där vätskan ska stömma genom huvudet så vätskan blev mer och mer

Till slut gjode läkarna en opration i hjärnan..så kallad en genväg så vätskan kan stömma genom huvudet och oprationen gjordes för en vecka sen..just nu så ser jag en stor skillnad på min son han mår mycket bättre han rör sig hella kroppen händerna fötterna,huvudet är mer vaken,mm (allt detta gjorde han inte)
Just nu så sa läkarna att det ser jätte bra ut

Han ligger fortfarande på Neo han syresätter sig rätt bra,några gånger per dag så behöver han lite syrgas..jag bara länktar tills han kommer hem..

Ni får ha det så bra!!

alnömamma
Hej
vad det känns bra det du skrev
jag hoppas värkligen min son blir så bra,just nu så ser
läkarna inga skador men dom sa alltid en men finns...
Jag hoppas ni får ett underbar liv med er lilla mirakel

kram

Till marre 84: Tack!!
Han har alltså fått en shunt? Det var väl skönt! Håller tummarna för er, nu kan det bara bli bättre!

pizasso94: naturligtvis kan små blödningar oxå ge stora skador om de uppkommer senare, nu pratade jag bara om förtidigtfödda som får det under sina första veckor, det är ju allra vanligast ändå.
å vi har en av världens minsta själv (dock är hon 8 år nu) så lite hum har vi allt
att barnen klarar sig bra som läkarna säger, ja visst inte är det väll många som lider av lite sne lillfinger eller dyl.. men ett men är det... å som sagt alla artiklar, böcker jag läst å alla läkare mm jag pratat med säger så, fast de kanske har fel vad vet jag..

förövrigt vet jag oxå flera med 3-4 gradiga blödningar som blivit halvförlamade men som med sjukgymnastik mm inte alls har så stora problem...

Hej!
Jag skrev och frågade om hjärnblödningar grad tre i går för det har min lille son Zion . Han är född i v. 27+ 1 och blödningen upptäcktes när han var ca. 2 veckor. Blödningen gick tillbaka men sedan såg de en PVL- skada (syrebrist)i den andra hjärnhalvan.

Läkarna vet inte vad detta kan ge för några symptom. De säger att skadan kan inte läka sig, den kommer alltid vara där men det betyder inte att det kommer visa sig som något symptom. Det kan också vara att han haltar lite på ena foten eller något sådant litet.

I mina svarta ångeststunder ser jag ju min lille gosse som svårt handikappad i framtiden, men när jag håller honom och han verkar så frisk känns det som att det kommer gå vägen. Han kommer kämpa sig igenom detta för de är tuffa de små prematurerna efter allt de har gått igenom.

Än så länge verkar han vara som vilken bebis som helst bara ovanligt liten och givetvis sen i utvecklingen om man räknar med okorrigerad ålder.

Lycka till med allt!
Kram

Hotten: Jag menade inte att vara en besserwisser även om det faktiskt lät så i mitt inlägg men faktum är att forskningen och vården går framåt med stormsteg när det gäller just prematura barn och det har hänt OTROLIGT mycket bara de senaste åren. För 8 år sedan när ditt barn föddes var det nog snarare regel än undantag att prematura bebisar med hjärnblödning fick någon form av bestående men, men idag är fallet annorlunda nu när handhavandet med de små är annorlunda, som kängurumetoden, NIDCAP osv. Dessutom görs fler rutinmässiga kontroller idag såsom UL hjärna, ögonundersökningar och EEG redan på ett väldigt tidigt stadium, under första eller andra levnadsveckan, just för att kunna behandla ev infektioner eller svullnader på hjärnan som ger dessa bestående skador. Vår barnläkare på NEO berättade att så många som 80 % av barnen med stora grad 3- 4blödningar klarar sig utan några som helst besvär.
Men det är ju naturligtvis individuellt. Det är oxå därför ingen läkare vågar lova något eller ställa en diagnos eller prognos om framtiden. Därför att det är så olika från fall till fall

Misilo: Vet precis vad du menar med ångesten, man ser ett svårt handikappat barn som är hjälpbehövande resten av livet... Inte något man önskar sin lilla bebis. Man har ju så många förhoppningar om framtiden, så många drömmar som går lite i kras... Men så får man ju ända vara glad att de iaf lever... Även om det inte var riktigt så jag tänkte när vi fick beskedet om vår sons blödning.
Sofia

Hej!
Oj, fick lov att gråta en skvätt när jag läste era inlägg, känslor och minnen ligger rätt nära även om det var tre år sen min son föddes.

Jag minns att läkarna var så otroligt försiktiga med att säga något som helst om framtiden och så måste de ju göra,de kan ju bara uttala sig om sådant de vet säkert. Alltså föreställde jag mig ett tag det allra värsta, dvs ett barn som liksom inte har kontroll över en enda muskel och behöver hjälp med precis allt. Jag hade jobbat på kollo med handikappade barn och visste att de finns de som verkligen är "paket" (men ändå goa att ha i knät och sjunga för!)Då tog jag mod till mig och frågade sjukgymnasten: "Jag vet att du inte kan säga hur frisk han kan bli, men kan du säga något handikapp han INTE har?" Då kunde hon visa på att han hade så mycket "bra" rörelser att han inte alls skulle kunna bli som mina värsta farhågor och så känndes det en aning lättare sen.

Jo, kom på en grej till. Det där med ålder och korrigerad ålder. ni som har små prematurer, strunta i alla åldrar och låt barnet få växa i den takt som det blir! Jag bläddrade förbi alla artiklar i Vi Föäldrar o dyl som handlade om barns utvecklig olika månader och tyckte det var befriande skönt att nästan glömma bort hur gammal min son var. Med mina första barn, som kom i mer normal tid, höll jag koll på vad de borde kunna olika måndaer och det var ju jätte-stressande.

Man kan inte tänka att bara för att man är född tre månader för tidigt ska man vara tre månader efter i utvecklingen. Man kan vara betydligt mer efter än så, både till växten, motoriken och med språk osv, utan att det är något fel.

Picasso: ok ja det går ju framåt mycket, fast allt de du beskriver användes även då dottern var nyfödd men umeå hade oxå några specialutbildad personal som gått dyl utbildningar om metoder osv, vilket var unikt på den tiden som jag fattade det då... sen är det ju naturligtvis så att mycket som man läser även i dag speglar egetntligen på barn som föddes för 6-10 år sen, då man ännu inte kan veta hur de går för de yngre i slutändan... (förutom att det % går bättre)

sen skall man ju komma ihåg att ett prematurbarn som klassas som friskt, behöver i praktiken inte alls vara "friskt"..
Vår dotter klassas tex oxå som friskt/normalt, å det tycker jag inte man kan säga om en som är halvblind, har svårt med arbetsminnet, motoriken, just försäker lära sig att äta å tugga normal mat (som sagt hon är 8 år, å innan 7½ års dagen hade hon aldrig tagit en tygga av nått), olika saker tillsammans gör att en av oss måste fortfarande vara hemma heltid mm, mm...
dock har detta nu inte direkt med hjärnblödningar att göra å visst hon klarar sig i normal skola utan assistent, har inga bokstavs eller andra egentliga sjukdommar, men att kalla henne helt friskt är fel!