Vår sons farmor vill inte vara barnvakt

Nej, du kan ju inte kräva av henne att hon ska passa ert barn. Vill hon inte så vill hon inte, vad man än tycker om det.
Däremot håller jag med dig om att hon också borde visa att hon vill träffa sitt barnbarn genom att pallra sig hem till er någongång då och då! Inte bara säga att hon saknar honom i telefon.

Jag tycker inte att man kan ställa några krav. Å andra sidan är det lika fel av henne att ställa krav på er att ni ska komma till henne.

Vill hon inte så vill hon inte, det får man acceptera. Hon har gjort sitt med små barn.

Nej, man kan inte ställa några krav på barnpassning/hämtning.

Däremot är det ju upp till var och en att vårda relationen, så ni ska ju inte alltid vara dem som åker till henne.

Jag säger som de tidigare.

Man kan inte ställa några som helst krav på andra, oavsett relation till er, på att dom ska vara barnvakt eller hjälpa till.

Sen kan jag ju hålla med om att det är tråkigt att hon säger så i telefon, men inte orkar/vill åka till er för att hälsa på nån gång ibland.

Men jag skulle inte heller säga att det är hennes ansvar att skapa en relation med er son, jag tycker att det är allas ansvar att vårda relationerna!
Och eftersom han är så pass liten som han är, dvs han kan inte ringa henne eller hälsa på henne själv, så är det ju er som föräldrar som får ta hans del av deras relation just nu.

Men det kan ju vara så att hon inte orkar vara så mycket med barn nu när hon gått i pension, eller så känns det jobbigare när det är hennes familj, att hon inte kan ha det "professionella" förhållandet till honom om han blir ledsen. Hon kanske blir ledsen då?

Jag vet inte, men hoppas att ni kommer överrens och att er son kan ha en bra kontakt med sin farmor!

Nej, det är kanske så att man inte kan ställa några krav på barnpassning av mor -och farföräldar. Men mig förvånar det oerhört att det inte finns en vilja att vara med sitt barnbarn och skapa en egen relation till det. Dessutom tycker jag att man måste ge och ta i relationer. Människor behöver ta och ge hjälp av och till varandra och för mig är det mycket märkligt när man inte tar den chansen.

Hej, finns nog lika många åsikter som familjer kring det här. Men min åsikt är att man inte kan kräva någonting i det här sammanhanget. Många av dagens far- och mor-föräldrar har fortfarande fulla liv som de fyller med egna påhitt, precis som vi gör. Det hoppas jag oxå att jag kommer att göra, oavsett om jag just då tycker att jag vill resa, gå på studiecirklar eller vara mycket barnvakt åt ev. barnbarn. När allt kommer omkring så är det inte far- och mor-föräldrarna som bestämmer sig för att bli far- mor-föräldrar, det kanskehade passat henne bättre om 10 år, eller inte alls! Inte alla är bull-mormorar, och jag tycker att det är deras fulla rätt att leva sitt liv de vill. Har hon ett aktivt liv, med massor av saker jg vill göra, så hade jag kanske inte knutit upp mig för att åka buss 45 minuter gånger 2 på varannan vecka. Till saken hör då att det är hennes avgörande vad som är ett aktivt liv, inte din ohc min bedömning.

Därmed måste de inte besluta sig för antingen eller, de kan både vara goa mor- farmödrar som älskar sina barnbarn, vill träffa dom, men inte nödvändigtvis leva upp till de förväntningar som föräldrarna har. Precis som din situation finns, så finns ju det föräldrar som tycker att far- mor- föräldrar lägger sig i för mycket!
Sen det här att hon gärna vill att ni ska hämta och lämna, DEt är helt upp till er det. Som småbarns faimilj kan man ju lätt ha ganska mycket att göra, och inte hinna hämta ohc lämna så ofta. Det är ju inte meningen att ni ska slita ut er för att hon ska få det bekvämt! Men , när ni orkar, vill vara shyssta, det är ju jobbigt att åka buss ibland! Om ni faktiskt ska ha barnvakt ett par timmar ibland, ..om ni vill göra relationen så smidig som möjligt med sonen. Ja då kan ni ju köra ibland, då borde hon känna tacksamhet. . Men ej nödvändigt resultera i mer barnvakt. men ändå!

Man behöver ju fakitskt inte sitta barnvakt för att få en bra relation till sitt barnbarn, att träffas då och då är dock vettigt. Motarbeta inte relationen genom att skippa körningarna, bara för att du är sur för att hon inte passar mer. Då relationen gagnar sonen, och ni har en bra dag med tid över att köra, så kör.
Har 4 barn utan barnvakt i närheten, och jag vet att det är tufft när man behöver avlasning, eller helt enkelt vill få ihop logistiken! Min mamma kommer ner 40 milnågon vecka i halvåret, men att passa alla 4 själv orkar hon inte med. Fast hon tyckte det var för jobbigt att passa 2 barn oxå, ändå har hon en väldigt nära relation till de största barnen. De ringer varje vecka och pratar i timmar. En relation som jag så väl unnar mina barn. Svärföräldrarna är även de äldre, och orkar inte med att vara barnvakt. Men det är ändå vårt val när det kommer till kritan att skaffa barn, jag har inga rättigheter om hjälp av andra. Man kan be om det, men får man inget gehör så får man vända sig någon annanstans. Man får vara glad för det som ges. En extra vuxen som bryr sig om sina barn. Det är bra för barn. har ingen vidare relation själv med min svärmor, men är ändå glad för den uppmärksamhet hon ändå ger mina barn, även om den inte är så hjälpsam för min del.
Ingen tonåring i omgivningen som kan sitta barnvakt mot en peng?

Vad trist!
Jag kan förstå er besvikelse. Vi har mormor och morfar som hämtar på dagis en gång i veckan och det är perfekt - framförallt för att det har gett barnen en väldigt nära relation till sina morföräldrar. Samtidigt är det som flera redan har skrivit att man kan inte kräva av någon att de ska vara barnvakt. 45 min bussresa för att passa ett barn låter ju faktiskt lite jobbigt om det ska ske regelbundet.

Å andra sidan låter det ju dumt av henne att både beklaga sig över att hon saknar barnbarnet och inte orka komma och hälsa på. Det verkar ju också som att hon är lite nervös för att vara barnvakt. Det är ju länge sedan hennes egna barn var små och att vara rädd för att barnet ska bli ledset är nog vanligt när man är ovan. Var hon barnvakt oftare skulle hon ju å andra sidan bli mindre nervös...

Som alla andra skrivit så kan man ej ställa krav. De är ni som valt att skaffa barn inte hon som valt att skaffa barnbarn. Om hon tycker de känns bäst bara nån enstaka gång i en kort stund så är de så. Men som andra skrivit att hon då inte ska säga så mycket om att hon saknar för då kan hon gott pallra sig hem till er. Min mormor åker 2,5timme med tåg när hon saknar oss o de e ganska ofta.

Nej, krav kan man inte ställa, men jag håller helt med dig om att det känns hemskt att det är så där. Våra barns farmor och farfar är _mycket_ ointresserade och har därför väldigt dålig kontakt med sina barnbarn. De kan inte offra många minuter av sitt långtråkiga liv för att vara med sina barnbarn, tyvärr, och de har även sagt nej de flesta av de få gånger vi frågat dem dessa 7 år. Mannens brors barn kan de däremot passa ganska ofta av någon anledning...?

Usch, man blir så besviken men nu har vi gett upp. våra barn har iaf en mormor och morfar som dyrkar dem och som de har mykcet bra kontakt med. Men farmor och farfar kan ju knappast räkna med mycket besök när de kommer till hemmet...

Alltså, barnens farmor kan ringa till oss utan att ens fråga hur det är med barnen fastän hon vetat att de varit sjuka t ex!!!!!!

Tack för alla svar! Jag håller som sagt med om att man inte kan ställa krav men tycker ändock att det är väldigt märkligt och tråkigt att det inte finns någon spontan vilja att passa sitt barnbarn. Jag kommer se till att min son får träffa sin farmor eftersom det är gynnsamt för honom att ha en relation till henne. Dock är det hennes ansvar hur hon vill vårda den relationen. Jag själv känner mig dock mycket besviken över att hon inte har viljan av att vara med sitt barnbarn och det påverkar relationen mellan oss.