Hur vanligt är missfall efter vecka 17?

Det är väldigt ovanligt. Jag kan inte ge dig några siffror men försök att njuta av din lilla bebis istället för att oroa dig. Men jag vet det är inte lätt alla gånger.

Min mamma är skräckexemplet.. hon fick föda min döda bror i vecka 20 :(

Nu ska jag inte skrämma upp mig men....

Jag fick ett Mf i v22+2 dagar som jag fick föda ut. Tror inte det är så vanligt så sent.

Jag fick föda min döda fullt friska dotter i v.26.... så det händer.

Men tänk så här, jag tror att ungefär 30000 barn föds varje år i Sverige. Varje år dör ungefär 350-400 barn i magen, hälften av dem har en medicinsk orsak. Så om ditt barn är friskt så är risken ungefär 0,5%, alltså GRYMT liten.

Sluta oroa dig. Händer det så händer det, passa på och njut nu istället. Det händer inte mindre för att du oroar ihjäl dig.

Lycka till!!

Förlåt.. vill inte höra exempel :|
Blir inte mkt lugnare.. hmm..

Angående sparkar: jag hade jättesvårt att urskilja rörelser tills babyn verkligen började kicka omkring, tror det var kring v. 20. så jag gick från att ha en vag känsla av att babyn EVENTUELLT rörde sig till att känna riktigt tydliga sparkar. Så det kommer nog.

Mmmm...
Men sen kommer jag väl orolig sate som jag är, oroa mej för plötslig spädbarnsdöd..

TS: du har hur som helst oddsen på din sida! de flesta graviditeter går ju bra, speciellt om man tänker på de foster som finns kvar efter 12:te veckan.

Jag var jätteorolig när jag var gravid med min dotter. Varje vecka var det något nytt som bekymrade mig så att bara njuta av graviditeten fanns inte. Men vet du, allt gick bra och jag fick en frisk tjej! Detta trots att jag hade problem med min hälsa under graviditeten och krångel med medicininställningar mm. Jag är nu gravid med mitt andra barn och den här gången försöker jag att tänka positivt. Jag, precis som du, vet ju innerst inne att det eg inte lönar sig att oroa sig. Skulle ngt gå fel så blir man ju inte mindre ledsen bara för att man har gått och oroat sig innan. Ist kanske man ångrar att man inte har varit glad när man hade chansen. Försök att tänka positivt för majoriteten av alla graviditeter går ju trots allt bra

ja, jo, PSD finns ju också. jag undrar, precis som du, hur man ska klara att inte oroa sig för det.

Så summan av kardemumman som min doktor sa är att jag likagärna kan bli överkörd under dessa månader likagärna..
Så man KAN inte gå och oroa sig för allt..

I will try..

Det är jätteovanligt!! Sen finns det så klart alltid "skräckexempel" men det är verkligen väldigt väldigt ovanligt. Men jag vet att det är svårt att sluta oroa sig ändå, jag är expert på att oroa mig för det mesta! Men jag försöker tänka som så att oro är inte bra för någon, minst av allt fröet i magen, den känner ju av det med. Och att oroa sig för någonting hjälper inte - händer det något så händer det, det kan du inte påverka, däremot så är det så att händer det ingenting, dvs allt går bra, vilket är mycket mycket MYCKET mer sannolikt så missar du möjligheten att njuta av din graviditet ordentligt och att knyta an till bebisen, om du ägnar hela tiden åt att oroa dig istället. Så försök att inte oroa dig, det hjälper inte! Njut av bebisen i magen, den har det bra där inne och mår bra av att du mår bra. Ni har en relation som ni ska jobba på att bygga upp redan nu, lära känna varandra och knyta an till varandra.
Men sen är det knäppt också att man hela tiden matas med att allt "ska" kännas underbart. Det gör det ju inte heller, man kan må dåligt ibland, man blir känsligare, man oroar sig även om man vet att det inte tjänar något till (! ). Att omgivningen, eller våra egna föreställningar, får oss att känna att vi måste tycka det är underbart och toppen hela tiden hjälper ju inte heller. Man känner som man känner! Ibland är man uppåt, ibland neråt, så är det och det är okej! Men när du väl börjar känna buffarna och puffarna i magen tydligare tror jag att detta också kommer att hjälpa. Det har det gjort för mig iaf, det blir liksom tydligare på något sätt.
Oj vad långt och pladdrigt det här blev, hoppas det blev begripligt! GRATTIS till bebisen i magen, det kommer med allra största sannolikhet att gå hur bra som helst!!

Tack så mkt :)
Jag får hålla tummarna ;)