Adoption av syskonpar/tvillingar. Förälder eller intresserade.

Bra initiativ av dig, moominmamman... Finns säkert många funderingar som är toppen att få svar på av en som har erfarenhet av syskonadoption. Nu ska ju inte vi adoptera mer än ett barn, men jag vill ändå passa på att fråga hur det gick med anknytningen. Var det olika för dem? Tydde de sig mer till varann i början än till er? Hur gamla är de idag?

Kram!

Hej! Mina barn är idag 12 år-sonen och dottern är snart 9 år.
Sonen var mkt beskyddande om sin lillasyster men idag slåss de som vilka syskon som helst.Ler.

Skulle vara intressant att läsa samlade erfarenheter från föräldrar som har adopterat syskonpar.

Vi adopterade ett biologiskt syskonpar från Colombia hösten -91. En pojke på 4 1/2 år och en flicka på 1,8 år. Allt har gått mycket bra med dem från allra första början. De fann en stor trygghet i varandra och gör så fortfarande. Språket kom i en rasande fart och deras skoltid har fungerat mycket bra. Har bara positiva erfarenheter och rekommenderar varmt andra att också adoptera syskon om man känner sig mogen att få flera barn samtidigt.

Vilket bra tråd-initiativ... Passar på att fråga lite, eftersom jag är alldeles i början av hela adoptionsprocessen och tänker mycket på ålder, land, särskilda behov, ett eller två barn osv.

Hur gamla var ni när ni adopterade barnen?
Vad har varit svårast under barnens första tid hos er?
Vad tycker ni utifrån er erfarenhet är viktigt att tänka på vid adoption av två barn samtidigt?

Tack!

Vi var 28 och 30 år när vi adopterade våra två första barn, och 30 och 32 när vi fick deras lillasyster, alla tre från Colombia.

Jag har inget minne av vad som var svårast den första tiden men det jag jag kommer på är att våra flickor har valt att bara knyta an till pappa den första tiden. De blev väldigt ledsna när han gick ut ur rummet och de inte såg honom. Jag fick inte ta i dem speciellt mycket de två första veckorna men sedan lade det sig och det funkade bra med oss båda. Med pjken var det tvärtom, det vara bara jag som dög.

När man adopterar två barn samtidigt så är ju oftast ett av barnen lite större och har ett språk och då är det mycket bra att man har lärt sig lite enkla fraser på deras språk. Kommer ihåg att vi fick en lång lista med användbara fraser. Vi lärde oss dem och mer därtill, så vi kunde kommunicera med varandra på ett ganska bra sätt. Den första tiden efter ett vi kommit hem från Colombia var vi även hemma bägge två med barnen, ett halvår ungefär. Det var en väldigt betydelsefull tid då vi i lugn och ro fick lära känna varandra.

Tack för svaret...

Puffar..

Vilken bra tråd, även om den har hunnit bli lite gammal!

Vi har önskat medgivande för syskon, och väntar nu bara på att ärendet äntligen ska gå upp i socialnämnden.

Vad var det svåraste med att få två på en gång? Finns det något ni skulle ha gjort annorlunda nu så här i efterhand?

Puffar lite...

Tycker att Helle68's sista två frågor är intressanta och hoppas att någon vill dela med sig av sina erfarenheter. Vi funderar mycket kring detta också eftersom vi har syskonmedgivande och hoppas att vi ska få chansen att adoptera ett syskonpar.