Jag tror jag håller på att förlora förståndet. Har inget liv. Har förlorat min man, har inget jobb och är helt ensam. Vet inte hur länge jag orkar mer. Går och pratar med en psykolog, men det hjälper inte. Tar vilken kille som helst som visar mig intresse bara för att slippa vara ensam en stund. Orkar inte leva på det här sättet längre. Måste komma ur min negativitet, men ver inte hur.
Du ska abslout inte känna så här, jag kan ge dig två tips! eller tre,
läs mia törnbloms böcker! i början funderade jag varför jag läste dem men de hjälper!
ge det tid, du kanske har kommit i en fas i livet där du måste få må dåligt.. vet ju inte så mycket om dig. Men vet iaf att man inte ska behöva må dåligt... om du vill kan du få min msn? jag är ganska ofta online om du vill prata? du ska absolut heller inte känna dig så ensam! det finns fler som mår dåligt, alla gör det ibland, många visar det inte utåt bara...
jag vill komma i kontakt med dig, vill hjälpa dig, jag är inget proffs men de kan vara lika skönt de än en psykolog.
Har läst hennes självkänsla nu. Den var bra, men jag har så svårt att jag verkligen är värd nåt.
Tusen tack för ditt underbara svar. Så himla gulligt av dig. Ja jag vill jättegärna ha din msn om det inte känns jobbigt för dig.
Har du inga föräldrar, syskon eller annan släkt i närheten att umgås med nu när du har det tungt? *kram*
Acima, du måste nog vara den raraste personen på hela FL. Så himla go du är.
Tack Taylor. Har tyvärr inga syskon och mina föräldrar bor 90 mil bort. Sedan vågar jag inte riktigt säga till dem riktigt hur dåligt det är. Vill inte oroa dem. Låtsas som att jag tar hela skilsmässan och allt bra.
Eftersom du inte har nån annan att luta dig mot, så tycker jag du ska vara ärlig mot dina föräldrar!
Om du kan få lite stöd och hjälp från dem så kommer det nog gå fortare att ta sig igenom allt detta jobbiga, än om du ska kämpa själv. Självklart kommer de bli ledsna för din skull, men de har ju faktiskt tagit hand om dig förut, när du var barn, och varit orolig för dig massvis av gånger 
Ja de har tagit hand om mig, men också tryckt ner mig mer än någon annan. När jag berättade om skilsmässan för min pappa så reagerade han med ilska och sa att jag kommer få svårt att hitta nån ny. Inte precis det man behöver höra. Är lite rädd för att vända mig dit.
Börja promenera 1 timma per dag om du inte redan gör det.
Kolla med din kommun om det finns ngt du kan hjälpa till med, eller frivilliga cirklar du kan joina.
Om du inte har några vänner menar jag så kan du aktivera dig genom att hjälpa till socialt. Då lär du säkert känna människor
Vilket bra tips Taylor, det ska jag göra faktiskt.
Alphamale, tack för dina tips. Jag promenerar mycket eftersom jag har hund och det hjälper. Ska kolla med min kommun som du sa om de behöver några frivilliga. Tack! Har vänner och så, men ingen jag kan prata om sånt här med. Bara partypolare och det är ju inte samma sak alls.
du kan göra dig väldigt mycket mer illa genom att kasta dig i armarna på killar hur som hellst!
Du kommer bara må sämre!