Nanny-akuten nästa?

Jag har ingen lösning men vill bara säga att det är ungefär samma visa här hemma hos oss. Mina barn är 3 o 5 och vi kan inte vara inne och bara vara, de retar varandra, slåss o grinar.
Försök att få lite avlastning då och då om du har möjlighet.
I en del kommuner finns det en kurs som heter COPE, handlar om hur man hanterar konflikter osv. Har hört massor med bra om den.
Rutiner och att vara stenhårt konsekvent fungerar tror jag, även om det är tjafsigt o bråkigt ändå känns det som det hjälper en del, att det skulle vara värre annars.
Hoppas allt blir bättre för dig.

Ja...klart det kanske vore värre om man inte tjatade hela tiden...men det värsta är att jag känner inte igen mig själv och mina känslor för barnen. Någon gång om dagen kanske jag berömmer nåt de gör, men det är verkligen inte i samma utsträckning som tillsägelserna.

Hur får man sina barn att lyssna?

Och lillebror som inte vill bli påklädd, byta blöja, han kan vara jättestönig!
Ska man bara vara bestämd och låta han skrika och gråta så grannarna tror man misshandlar sina barn?

Det jag har märkt är att när det är mycket tjafs och bråk så är det oftast något bakomliggande och inte det att barnen vill trotsa eller bråka. Du säger att du är nyseparerad. Det kan vara något så enkelt som att barnen känner, men inte förstår, en viss frustration över vad som har hänt. Prata med barnen och hjälp dem att kanalisera sina känslor. Jag tror inte alls på dessa Nannyakuter med sina skämsrutor och allt vad man ska göra.

Låna böcker av Jesper Juul på bibblan och fundera på vad han säger istället. Tror nog att det finns ganska mycket av honom på nätet också. Han har skrivit en bok som heter Ditt kompetenta barn och som är väldigt insiktsfull.

Här är en länk värd att titta på:

www.ordfront.se/Ordfrontmagasin/Artiklar/DanJosefsson0307.aspx

Tack för länk-tipset. Stod mycket bra där, särskilt det där med att inte avvisa ett barn som kommer med ett önskemål, utan förklara att man själv vill läsa sin tidning ex. Men även såna saker tycker jag mina barn har svårt att lyssna på...

Det är nog helt enkelt så att ingen i familjen är helt lycklig över den nya, separerade, situationen. Det blir nog bättre av sig självt när ni vant er.

Du skulle kunna försöka se till att ha mycket extra folk omkring er. Kanske försöka bjuda över några kompisar efter dagis (både vuxna och/eller barn). Försök få hem släktingar. Det kan ju kännas extra tomt om det bara är en vuxen och två småttingar.

Sen tror jag på att dela på syskonen nån dag då och då. De behöver säkert ensamtid med mamma och pappa.

Ah bra råd det där med att dela på barnen nån gång så de får mamma/pappa för sig själv!

Många bra och kloka råd! Jag tycker att du är underbar som tänker i de banorna och vill göra något åt situationen!! Ett litet råd från mig också, tänk på att berömma när barnen gör något bra. Ös beröm!!!!! förklara tydligt vad du VILL att barnen SKA göra och när/om de gör rätt ös beröm. Klart att du ska sätta gränser och tydligt markera när de gör fel, men för er allas skull så uppmärksamma när de gör rätt.

Ta ett problem som du tycker är jobbigt och gör ett "belöningssytem" När de gör som du vill så får de en stjärna, efter ca fem stjärnor en belöning som kanske består i en mysig stund tillsammans med dig innan läggdags.

Oj, nu blev detta lååångt!! Lycka till!! Undrar du över något så fråga bara. Men detta är värt att testa!!

Håller med många ovanstående.

Dels så har nog du många tankar i huvudet just nu så det är svårt för dig av förklarliga skäl att vara i toppform just nu.
Dels så är det en förändring för barnen.

Så mycket beröm som möjlig när de gör bra.
Varenda gång de gör något bra.
Äter 4åringen bra så bedröm för varje sked hon tar!
samma med 1½åringen.

Så lite nej som möjligt.

Prioritera.
Vad är viktigt.
Är det vitkigt att tjata med påklädningen?
Beröm det de gör själva och hjälp till med resten. När de får beröm så blir de stolta och vill mer och mer själva.

Är det viktigt att inte städa?
Beröm det de gör och hjälp till med resten.

Lär dem att tex ett rum är "lugna rummet" där hoppar man inte utan är stilla.

Lägg in en madrass i deras rum som de kan hoppa på.

Sätt en gräns att här springer man inte utan där.
Ha även ett ställe där det är tillåtet.

Jag måste ha nerver av stål iblnad för att höra barnens lek på ovanvåningen för de springr runt runt och så.. men det är ju deras rum. Det går lättare och lättare.
Vill de inte vara stilla utan leka och springa runt så säger jag att de får göra det i sina rum. Där är lek och stoj tillåtet.
Då springer de dit för de vill ju leka och stoja.

Bara för att du vill måla med dem så kanske de vill leka och stoja. Försök att låta barnen bestämma hur de vill leka och vad de vill leka. Sen kanske de vill måla, i 10 minuter sedan vill de göra annat. Sånna e barn *ler*

Lätta upp allt med en liten rolig film på temat: