Berätta för vän om graviditet när hon försökt flera år?

Har också svårt att berätta nyheten att man själv är gravid till de som vill men fortfarande inte blivit det.

Berätta så sent som möjligt och säg det bara i förbifarten, lägg ingen vikt vid er nyhet. Även om det såklart är jättekul för er så kan det aldrig vara kul för dom att höra när andra ska ha barn så berätta det snabbt och byt sedan ämne.

Jag har själv kämpat för att bli gravid och även om man blir ledsen och arg för alla andra lyckas så gläds man ändå åt sina kompisar. Hade mina kompisar väntat med att berätta så hade jag nog därimot blivit lite sårad..

Det kommer göra ont på din vän men hon kommer också glädjas åt dig.

Om det är en nära vän så skulle jag uppskatta om den personen tog mig åt sidan och sade det till mig bland de första, innan det berättas för alla. Då hinner man smälta det lite, och kan glädjas åt sin väns lycka när övriga kompisar får reda på det. Så gjorde de flesta av mina närmsta vänner, och det kändes bra för mig.

Nu är det inte jag som är gravid just idag, och skulle jag bli det skulle jag berätta för henne direkt INTE vänta flera månader.

Jag skulle bli jättesårad om nån av mina nära vänner hållt det för sig själva bara för "vår skull"! Är det inte bättre att få det sagt?  
Jag tror min kompis skulle bli mer sårad av att höra av andra än av den som är gravid.

Jag har en syster som har svårt att bli gravid. Hon tog rätt hårt när hon fick veta att jag var gravid, sen så blev mina bröders tjejer gravida med. Nu är jag gravid igen och jag kommer berätta det för min syster efter att jag har sagt det till min man. Visst hon komemr säkert ta det hårt, men hon lär nog älska detta barnet som med mitt första barn. Det hade ju vart helt fel om hon eller en vän som i ts fall fick veta det av några andra än just den som är gravid.

Jag tyckte att det var skönt att få veta tidigt att min kompis var gravid. Jag hade väntat länge på graviditet och när jag väl blev gravid så förlorade vi barnet i v.14. Dock har jag aldrig gått igenom någon vårdkarusell. Sen uppskattade jag om mina vänner inte bara pratade graviditeter när jag var i närheten, men att låssas om som om man inte var gravid funkar ju inte heller. Man måste hitta en balans på något sätt.

Kan ju bara prata för mig själv... Men som en som faktiskt inte kan få barn på naturlig väg (och inte har barn än, trots 2 års kamp), skulle jag bli oerhört sårad om mina vänner inte sa nåt förrän långt in i graviditeten. Ska förklara så gott jag kan varför.

Under våra 2 år som vi har försökt, har ALLA våra vänner hunnit få barn, vissa t.o.m. 2. Det går inte att skyddas ifrån, världen står inte stilla för att vi inte kan få barn.

Att få veta det bland de sista "i förbifarten" gör det ännu mer uppenbart att jag inte är som alla andra. Tack, jag lever med barnlösheten varje dag, jag är väl medveten om vårt problem. Men jag vill INTE bli behandlad annorlunda än fertila Frida med tre ungar. Det är ju som att trycka upp felet i ansiktet på mig, och sen bagatellisera saken.

Bra att man är medveten om vännens situation. Troligtvis blir hon både glad och ledsen. Glad för er skull, ledsen för er egen. I början är i alla fall jag mest ledsen, men allt eftersom så byts sorgen ut mot glädje, för man inser att andras barn egentligen inte har nåt med ens egen situation att göra, annat än att det är en påminnelse om ens egen infertilitet. Men det är ju ingen annans fel. Det här är dock en process som tar tid. Får jag veta det två veckor innan ungen föds, då hinner inte jag gå igenom den processen och jag kommer verkligen inte glädja mig den dagen barnet föds. Sorgligt med sant. Då kommer processen äga rum efter barnets födelse istället, och då kan man gå miste om värdefull tid. Får jag däremot veta det tidigt, så hinner jag dels vänja mig vid graviditeten, sen genomgå processen - och även om det gör ont i hjärtat när barnet kommer, så kan jag glädjas tusen gånger mer än annars.

Bara man som gravid inte kräver att den barnlösa ska bli överlycklig på en gång, så löser det sig. Ge henne tid att vänja sig, att processa. Pusha inte, men undvik henne inte heller. Och kanske ska man berätta det enskilt och inte med en massa andra människor runt om, för det kan bli ganska jobbigt med alla andras förväntningar på hur man ska reagera o.s.v. Bättre att säga det på tu man hand.

Tycker ni jag ska ringa till hon som är gravid & säga att jag tycker hon ska berätta det för vår gemensamme vän NU? 

Eller lägger jag mig i för mycket?
Jag vill helst inte lägga mig i alls, men jag är den som kommer få samtalet av min vän när hon är ledsen för hon inget fått veta.

Du kan kanske inte kräva att din vän ska berätta, men du kan ju föreslå det och motivera varför?

Och tack så mycket! Hoppas också det blir vår tur snart. Ska snart börja med IVF, så möjligheten finns.

Jag och min man har försökt jätte länge att få barn och jag uppskattar när dom i min omkrets berättar att dom ska ha barn.. amn e ju glad för deras skull.. nästan alla jag känner e gravida nu eller har precis fått så man får bita ihop och vara glada för dom.. det e klart att man blir ledsen att man inte själv har fått ännu men det kan ju inte ens vänner hjälpa

Självklart ska man tala om att man är gravid för sin kompis. Men säg också att det är okej att inte bara bli glad utan att det är tillåtet att känna sorg och orättvisa. Fråga om hon vill att ni ska prata om graviditeter när hon är med eller om ni ska minska ner den typen av snack. Prata med henne om hur hon känner och hennes sorg. För den blir inte mindre av att stanna kvar i mörkret. Jag tror av erfarenhet att det är bättre att prata öppet om sånt som är jobbigt.

Ska fundera under dagen - har inte barnlösevännen hört av henne innan helgen så plingar jag nog och säger att hon borde berätta.

Jag vet att de inte haft kontakt på ganska länge men de är ändå jättenära vänner.
Jag är mest vän med hon som är barnlös och träffar henne dagligen.

vi försöker få till en liten här hemma o är på bim-5 har barn sen innan oxå.
skulle det va så att jag e gravid nu så kommer jag berätta för min vän som försökt hur länge som helst.
Men gör jag fel i att fråga om dom vill vara gudföräldrar då?eller låter det mer som att nu tycker dom synd om oss typ?
vill inte att det ska bli fel.

Jag va med om liknande, jag har haft flertal MA&MF, när min bästa vän blev gravid berättade hon inte det för mig utan alla andra visste, plus att hon gjorde småsaker för att "pika" att hon va gravid som bara fick en o undra istället för att söga rakt ut. Jag blev inte alls ledsen över att hon va gravid, det unnar jag alla, utan det otroligt dumma sättet hon betedde sig på. Jag mådde jättedåligt över hur hon gjorde mot mig o till slut va det så uppenbart att jag frågade rakt ut. Då fick jag svaret JA, fast jag ville inte säga nått till dig. EEEE nehe, det hade inte märkts förr lr senare då?! Plus att alla andra visste, kändes som ett grymt slag under bältet.
Dessutom fick jag reda på att jag va gravid precis efter, då visade det sig att jag va 1 vecka efter henne. Hon sa inte ens grattis till mig utan surade för att vi skulle ha i samma månad. KUL VÄN, mitt slutade som vanligt i MA o då va hon minsann på plats. Skadjeglädjen lös igenom o vi e INTE vänner idag. Så mitt tips e, va rak o ärlig, det uppskattas 500 ggr mer än att smyga, tissla o tassla, sånt tillhör lågstadiet!!!

Väntar dock en liten bebis 20 dec

Man måste ju försöka hitta nån balans där.
Men det är ju svårt. För berätta måste man ju när det är en som står en nära.
Ledsen blir man, men man blir nog mer ledsen om man hålls utanför.

Min allra bästa kompis och hennes sambo kämpade LÄNGE innan de blev med barn. Under den tiden blev jag med barn av misstag, trots skydd, då jag och min numera sambo bara hade varit tillsammans i tre månader.. jag kände att det enda valet var abort, och det är klart att det kändes svårt att berätta för min kompis. Hon tog det dock bra, och jag tycker att det är värre om det kommer ut sen i efterhand och hon får veta att jag hållt undan det för henne.

Hade det varit jag som hade svårt för att få barn så visst, jag hade nog tyckt att det kändes orättvist. Men man är ju glad för sina vänners skull!