varför "ser" inte min mamma mig =(
läste presis om en som kände sig bort pireoterad..vill säga att så här har ja det..Mamma adopterade mig 1983 och min lillasyster 1985 on lever sig alltså ensam hela tiden..
Hon såg mig hela min barndom o halva ungdomstiden..
men när jag fick egna "vingar" kunde fatta egna beslut vände hennes stil helt,
jag hade svårt me att ta hem killar eller att killar fick sova över hos mig. alla mina killar har de blivit storbråk om, Min mamma var livrädd varje gång ja tog hem nån. och nu är jag 26år o hon har väldigt svårt för min man nu med,
jag träffade honom vintern 04 och vi flyttade ihop ja flyttade 10 mil från min egna hemstad.
hon blev helt galen o ja var som vanligt i mitten. så har de varit i alla lägen.
Jag stod på mig ja flyttade me honom o vi förlovades kort efter. nu efter snart 4år har vi en liten 1åring ihop, våran ögonsten såklart.
Men sen ja blev stor nog o ta som sagt egna beslut känns de som hon mer o mer vänt mig ryggen..
min lillasyster som är 22år alltså, ju stjärnan i våran familj. hon är tjejen som är mammas lilla flicka totalt..får allt hon pekar på..
hon får låna pengar
får kläder hit o dit
får en ny bil renu cleo 06 (förra året)
fått en kinaresa
mamma ska köpa en lägenhet ja listan är lång
men va får ja, INGET AV DE IALLFALL.
vi var bortskämda som små de vet jag.
Jag menar inte heller att ja ska få allt nu heller. men nått, mitt barn är hjärtsjukt och har ett kromosom fel..
men lite mer en stöttning skulle inte skada i våran svåra sits..
Hon har lovat betala ett lagom stort hus till oss men de är ett ultimatum i det för hon gör de OM VI FLYTTAR HEM TILL HEMSTADEN!!!
inte annars..
själv tycker ja att de är riktgit dåligt, va de ska väl vara rättvist eller..
jag har pratat me henne om detta ett X antal gånger men de verkar inte gå in. hon blir ledsen för stunden men sen är de endå samma gamla visa om tre dagar igen..
"vet du vad nu har hmhm gjort de va bra va du får ringa till henne nu o säga grattis eller va duktigt gjort"
va då varför skulle jag ringa syrran o säga de, hon ringer inte ens på min födelsedag varför ska ja alltid vara den som måste göra allt.
när vi bodde hemma va de samma sak
hon behövde inte
städa huset
plocka ur disken
gå ut me hunden
gå o handla om de skulle behövas
nä vem fick göra att dessa sakerna jo jag. jämt jämt..
om ja inte gjorde de fick ja utegångs förbud eller likande.
alltså hon har aldirg slått oss alls.. men pyskiska kränkningar mot mig,
jag är
tjock
klumpig
inte fina kläder
gör saker fel hela tiden hon rättar allt va ja gör, om de handlar om så lite som o skära sallad FEL!!
LEDSEN... VARFÖR SKA HON GÖRA SÅ HÄR...
Nä, det är inte lätt det där med släktrelationer. Det viktiga är att du och din familj mår bra, fokusera på din son och det han behöver. Hoppas du har vänner som du får stöd av och att du har bra stöd i din sambo. Känner du stöd från din sambos föräldrar? Kram