• Granskott

    Storebror slänger sig på lillebror

    Hej,

    Jag har två underbara söner (2,5 år och 0,5 år).
    Problemet är att storebror är så otroligt hårdhänt mot lillebror. Han slänger sig på honom, kramar honom HÅRT, ger honom leksaker hårt rakt in i munnen osv. Jag säger att så får man inte göra, skäller på honom, han får sitta i trappen och bli snäll och sedan säga förlåt. Jag tror verkligen att han förstår vad jag menar...men 3 minuter senare gör han samma sak igen. Ibland är det av ren glädje och i bland för att provosera mig.
    Jag tycker detta är jättejobbigt!!!
    Jag tycker synd om lillebror som får ta alla smällar. Kan till och med se att han är lite rädd för storebror ibland. Hemskt!

    Hur ska jag få honom att verkligen sluta med detta beteende? Hur gör ni andra (jag gissar att det inte är unikt)?

    Kram

  • Svar på tråden Storebror slänger sig på lillebror
  • ashera

    Jag har två med samma åldersskillnad, de är nu 3 år och 1 år. Storebror har också varit riktigt tuff mot lillasyster.
    Hur delaktig är din stora i skötseln av den lilla? Jag har förökt få med min son i så mycket som möjligt, tex hämta kläder som lillan ska ha på sig, räcka mig blöjor när jag står vid skötbordet osv.

    Försök visa på alternativ istället. Inte slåss, kramas istället. Inte leksaken hårt i munnen, sätt den i handen osv. Visa hur man kan leka, och förklara att det gör ont på lillebror när han gör X, men gör han Y så blir lillebror glad.

    Mycket kommer ge sig när din lilla blir äldre och börjar ge igen Min dotter börjar bli riktigt tuff mot storebror nu

  • blonde redhead

    Jag skäller aldrig, straffar inte eller får storasyskonet att be om förlåtelse.

    Jag är där, ser barnen, är uppmärksam på när det kan gå tufft till osv.

    Ett storasyskon känner sig ofta utanför och åtsidosatt när det kommer ett syskon. Att då skälla, bli arg, straffa osv gör ju bara att barnet får rätt uppfattning om att det barnet bara gör fel osv.

    Så små barn är hårdhänta helt enklet. Dom har inget hum om att dte gör ont. Så det gäller som förälder att vara med i situationer då det kan uppstå hårda tag.

  • Black Daisy

    Klart att de fattar att det gör ont!! Även små barn måste kunna stå för sina handlingar, men självklart med hjälp och stöd av förälder.
    Att inte behöva säga förlåt eller att man inte tar problemet på allvar tycker jag verkar oansvarigt. Det kan ju faktiskt leda till att syskon skadar varandra allvarligt.
    Man ska inte vara rädd för att säga till barnen när de gör fel bara för att det har kommit ett syskon. Det svartsjukeproblemet tycker jag man löser på andra sätt, tex med kärlek. Som förälder kan man inte vara med överallt, till hundra procent hela tiden.

    Jag har tyvärr ingen mirakelmetod heller.. Men jag brukar förklara att Maja blir ledsen, och sen får han vara på sitt rum en stund och kola ner sig. Ibland tappar jag tålamodet och gapar på han, speciellt i situationer när man blir rädd. Då brukar jag förklara att mamma blir rädd när du gör så, för Maja kan bli väldigt skadad. Självklart kan man inte begära att de ska greppa allt men en del bör de kunna förstå. Min son har slängt en leksak i huvudet på lillasyster en gång, en stor tung, och han slängde riktigt hårt. Men det har han bara gkort en gång, reaktionen från både Maja, mig och pappa var så stark att han kommer nog aldrig mer att göra det. Båda barnen är naturligtvis lika viktiga för mig men det primära i det fallet är att hindra storebror från att skada lillasyster. Storebror vet att han är älskad så otroligt mycket!!

  • blonde redhead
    Black Daisy skrev 2007-10-21 09:23:29 följande:
    Klart att de fattar att det gör ont!! Även små barn måste kunna stå för sina handlingar, men självklart med hjälp och stöd av förälder. Att inte behöva säga förlåt eller att man inte tar problemet på allvar tycker jag verkar oansvarigt. Det kan ju faktiskt leda till att syskon skadar varandra allvarligt. Man ska inte vara rädd för att säga till barnen när de gör fel bara för att det har kommit ett syskon. Det svartsjukeproblemet tycker jag man löser på andra sätt, tex med kärlek. Som förälder kan man inte vara med överallt, till hundra procent hela tiden. Jag har tyvärr ingen mirakelmetod heller.. Men jag brukar förklara att Maja blir ledsen, och sen får han vara på sitt rum en stund och kola ner sig. Ibland tappar jag tålamodet och gapar på han, speciellt i situationer när man blir rädd. Då brukar jag förklara att mamma blir rädd när du gör så, för Maja kan bli väldigt skadad. Självklart kan man inte begära att de ska greppa allt men en del bör de kunna förstå. Min son har slängt en leksak i huvudet på lillasyster en gång, en stor tung, och han slängde riktigt hårt. Men det har han bara gkort en gång, reaktionen från både Maja, mig och pappa var så stark att han kommer nog aldrig mer att göra det. Båda barnen är naturligtvis lika viktiga för mig men det primära i det fallet är att hindra storebror från att skada lillasyster. Storebror vet att han är älskad så otroligt mycket!!
    Självklart ska man säga att dom gör fel!! För jag gissar att ditt inlägg var riktigt till mig.

    Men att gorma och skrika och straffa tror jag inte fungerar ö h t! Det finns många andra sätt som fungerar mycket bättre och då är det helt meningslöst att straffa barn för handlingar dom gör och att gorma och skrika i sitt hem är verkligen meningslöst. Man får vara vaksam när man har syskon så tätt. En 2½ förstår oftast inte fullt ut vad dom gör och det är inget man kan straffa som för!
  • Moonis
    blonde redhead skrev 2007-10-21 10:02:04 följande:
    Självklart ska man säga att dom gör fel!! För jag gissar att ditt inlägg var riktigt till mig.Men att gorma och skrika och straffa tror jag inte fungerar ö h t! Det finns många andra sätt som fungerar mycket bättre och då är det helt meningslöst att straffa barn för handlingar dom gör och att gorma och skrika i sitt hem är verkligen meningslöst. Man får vara vaksam när man har syskon så tätt. En 2½ förstår oftast inte fullt ut vad dom gör och det är inget man kan straffa som för!
    Håller med, blir nog bara värre av att skälla o straffa när dom igentligen vill bli uppmärksammade.

    Tror man igentligen mest ska säga skarpt nej o säga att man måste vara försiktig mm. Annars tror jag stora syskonet kan känan sig ännu mer åtsidosatt o hämnas ännu mer på både lilla syskonet o föräldern.
  • Black Daisy

    Jo för det var ju precis det jag sa, att man ska gorma och skrika och straffa..

  • Black Daisy

    Men min son kanske förstår saker bättre än vad de brukar i den åldern då.. eller så kanske jag har lite mer tilltro till hans uppfattningsförmåga..

    Men alla gör ju som de vill..

    Tack och hej.

  • Snossan

    Nu har vi haft tur, kanske för att vi båda är hemma och storebror får mycket uppmärksamhet som man kanske inte kan ge om man är själv hemma med all förståelse.

     Vi har sagt att blir du trött på lilebror säg till då så tar vi bort honom, även noga med att poängtera att han är storebror och får då vissa fördelar men dom kommer med ansvar.

    Här slåss man ALDRIG oavsett om man är osidosatt en stund eller två. Då blir det helt klart straff om vi ska använda den termen.

  • blonde redhead
    Black Daisy skrev 2007-10-21 14:29:52 följande:
    Men min son kanske förstår saker bättre än vad de brukar i den åldern då.. eller så kanske jag har lite mer tilltro till hans uppfattningsförmåga..Men alla gör ju som de vill..Tack och hej.
    Min pojke förstår när jag pratar med honom
    Mycket lugnare och skönare och alla mår bra av det

    Men det är kanske bara jag som har tilltro till barns förmåga att förstå tal utan att behöva höja rösten och straffa.
  • sommar 77

    Min lilla tjej har också haft en tuff tid med storebrors hårdhänta tag. Det är 1 år å 4 mån mellan dem och storebror har nog haft det jobbigt med svartsjuka. Jag har aldrig kunnat lämna dem ensamma utan att jag hör Agnes gråta. Jag har försökt med olika medel, prata lugnt med Kevin och förklara att man inte får ex putta på lillasyster, skälla på Kevin , låta honom gå in på sitt rum och lugna ner sig och ge honom mer uppmärksamhet och låta honom hjälpa mig med olika saker, ex laga mat.
    Nu fyller Agnes två år snart och har börjat ge igen. Det är Kevin som ibland kommer gråtandes och säger:"Agnes slog mig". Så nu får jag även ha dialoger med Agnes om att man ju ska vara snäll mot varandra. Dock kan jag inte låta bli att innerst inne känna att det är bra att Agnes faktiskt ger igen lite för gammal groll. Samtidigt ser jag att dem har börjat få alltmer roligt tillsammans och skrattar ihop. Agnes beundrar sin storebror och vill göra lika som han. Och Kevin säger allt oftare att han älskar Agnes.

    Så TS, jag tror verkligen att allt blir bättre ju äldre barnen blir och ju mer man kan prata med dem.

    Som någon skrev, bara för att ett syskon är avundsjuk så är det inte ett ok beteende att slå sin syster för det.

    Mitt tips är att förebygga innan situationerna uppstår, för det är så tråkigt och jobbigt att skälla på den stora hela tiden. Och att förebygga här hemma är verkligen bäst att låta storebror hjälpa till med hushållssysslor eller låta honom göra det han tycker är roligt, ex, sitta å rita,klippa å klistra:)

    Hoppas allt blir bättre!

  • Granskott

    Tack för alla svar.
    Det verkar vara ett vanligt problem.

Svar på tråden Storebror slänger sig på lillebror