Spelberoende

Ja, jag vet inte riktig hur jag ska börja...Jag och min sambo har varit tillsammans i nästan ett och ett halvt åroch har en son på snart fyra månader, så om man räknar lite så vet man att jag blev gravid rätt snabbt i relationen. Min sambo hade då inte pga av flytt alla sina saker i den staden som vi bor nu, utan där han bodde innan. Och med saker menar jag bl.a datorn. När han fick hem den, så började han förståss att sitta där, och det gjorde ju ingenting. Men sedan började han spela ett spel som heter World of warcraft( en del kanske känner igen det, barn spelar osv). Då börjar han spela väldigt mycket! Han satt uppe på nätterna, satt i princip hela dagarna, han misskötte sin dåvarande praktik. Jag började väl gnälla lite men jag trodde att han skulle tröttna. Månaderna gick, vi flyttade, han fick jobb och han spelade fortfarande mycket! Då började jag så klart bli orolig och ledsen eftersom han inte umgicks med mig, utan satt vid datorn så fort han kom hem ifrån jobbet och undrade lite hur det skulle bli när vår bebis kom. Under tiden som gcik hade vi bråkat om hans spelade ändå ganska mycket och nu blev det så klart ännu mer. Vi försökte kompromissa med att han fick sitta vissa timmar på dagarna eller vissa dagar osv, men det slutade alltid att han bröt det. Jag ble mer och mer besviken när det hände men ville fortfarande försöka hitta en lösning. Han lovade också att han skulle inte skulle spela knappt någonting när bebin hade kommit. Men så kom bebin, och det blev igentligen ingen förändring. Det första han gjorde när han kom hem var att sitta vid datorn, det förta han gjorde på kvällen innan vi gick och la oss, första han gjorde på morgonen osv. Jag fick nog och sa att jag skulle lämna honom om han fortsatte. Efter mycket bråk kom vi överens om att skulle få sitta en timmeom dan och när jag och vår son inte va hemma, när jag kollade på ett visst programm på tvn. Det gick en dag, sen bröt han det, jag blev ledsen och arg, men jag gav honom en chans till. Det gick bra ett tag, sedn började han bryta det, och när jag sa nåt, sa han bara "Ge dig" eller blev arg. Tillslut fick jag nog och sa att han fick välja mellan spelet och mig, det ville han inte. Men han sa att om inte jag klarade av att han spelade var det ingen ide att vi var tillsammmans. Det i mina öron låter som att han valde spelet! Jag blev helt förstörd och tog med vår son hem till mina föräldrar, där vi stannade i två dagar. Jag pratade med han i telefon flera gånegr och han sa bara att det var mitt fel att det blev som det blev, att jag hade sånt kontroll behov så att inte han fick sitta vid datorn(?) Jag var fjantig, jag förstör vårat förhållade genom att bråka hela tiden m.m Han sa flera gånger att han inte tänkte sluta även om det innebar att vi inte skulle vara tillsammans mer. Han var beredd att offra vår familj pga av spelet. Men det var ju inte jag så jag flyttade tillbaka igen. Nu är jag ledsen varje gång han sitter och spelar, för det påminner om hans val, känner mig oälskad och obetydelsefull och är orolig varje gång han har vår son, för att han ska sitta framför datorn i stället för att ta hand om honom. Jag har förökt att säga att jag är ledsen, men han är helt okapabel till att förstå och känna sympati. Blir i stellet arg, när jag blir ledsen och säger på en gång att förhålladet inte funkar! Jag vet inte vad jag ska göra?! Han säger att han älskar mig, men det känns som att han ljuger mig rakt upp i ansiktet! Jag känner mig helt värdelös! Men jag kan och vill inte elva utan honom, men kanske inte med honom heller... Är det någon mer som har samma problem?  Det tåls väl att säga också att han har spelproblem när det gäller kasinospel och sånt på nätet om pengar och så, men det är under kontroll. Han är ävem 30 år! så det är inte någon kille i tidiga 20 års åldern. Det även stor åldersskillnad på oss jag är ca 8 år yngre, vilket jag tycker att jag är mer förstående fetrsom jag tillhör det spelande generationen.  Vad ska jag göra?!!