Gränsen för att ge samtycke till samlag eller jämförbar sexuell handling är i Sverige 15 år. Denna åldersgräns infördes för flickor år 1864 och för pojkar år 1937. Om personen står under den andra partens fostran eller ett liknande förhållande råder, gäller den högre gränsen 18 år. Brott mot denna lagstiftning rubriceras som våldtäkt mot barn, eller i mindre allvarliga fall, sexuellt utnyttjande av barn.
Sexuella handlingar som inte är jämförbara med samlag är också förbjudna med personer under 15 år, men rubriceras då som sexuellt ofredande. Det är även förbjudet att betala en person under 18 år för någon form av sexuell handling (alltså inte endast samlag). Samlag med eget barn (inklusive adoptivbarn) eller dess avkomling är alltid straffbart, oavsett barnets ålder.
I Brottsbalken kap 6 § 14 finns även den kompletterande regeln om att den som är skyldig till bland annat sexuellt utnyttjande av barn "skall inte dömas till ansvar om det är uppenbart att gärningen inte inneburit något övergrepp mot barnet med hänsyn till den ringa skillnaden i ålder och utveckling mellan den som har begått gärningen och barnet samt omständigheterna i övrigt"[2]. Detta innebär att om en person precis över 15-årsgränsen har en sexuell relation med en person precis under samma åldersgräns, kan domstolen välja att inte döma till ansvar om det efter en helhetsbedömning framstår som klart att inget övergrepp skett. Högsta domstolen har valt att tillämpa denna regel beträffande en 17-åring som hade sexuellt umgänge med en 14-åring.
Om båda parter är under 15 år finns ingen straffrättslig påföljd för någondera parten eftersom de inte är straffmyndiga. I särskilda fall kan det dock föranleda åtgärder från socialtjänsten i enlighet med Lagen om vård av unga, LVU.
Lagtexten finns i Brottsbalkens sjätte kapitel, fjärde till tionde samt fjortonde paragraferna. [3]
Folk e lite pundiga varför fråga så mkt när det finns google!!!!!
