Varför är min son så mammig! (Pappa är ju jättebra och dessutom föräldraledig)

D är vanligt. låter kanske fel för vissa, men du e ju faktiskt mamma. Barn e mammiga i perioder, sen är d pappa som gäller i perioder.. jag har hört att man ska låta ett mammigt barn va hos mamma.. jag tycker inte alls d är ngt att bråka även om d kan kännas otroligt jobbigt för pappa..
men de har ju sin tid när han e ensam hemma..d samma här..första året mellan 6mån-1 år va pappa roligast och bäst för han lekte ju hela kvällarna efter jobbet men nu e d tvärtom. Min bvc sa att även om de e mammiga så ska ni trots allt låta pappa natta.. d är ngt som barnet få acceptera..men d får man ju såklart göra som man vill.

Alla barn är väldigt olika. Våran första är varken mammig eller pappig nr 2 väldigt pappig nr 3 väldigt mammig. Det är nog inget man kan göra utom att "gilla läget". Förstår att det är jobbigt när du är hemma men huvudsaken är att det funkar när du inte är hemma. Nu när man har 3 barn så har jag märkt att det är lättare att den som är mammig skolas in av pappan och den som är pappig skolas in av mamman när det är dags för dagis.

Det där låter precis exakt som vår tjej.
Hon är 2,5 nu, och har hela tiden varit extremt mammig.
Och liksom du skriver är det tråkigt och jobigt för pappan och betungande för mig som mamma...
Vill imget hellre än att se att hon någon gång skulle välja pappa framför mig...

Jag tror att det är jätteviktigt att inte förstärka mammighet/pappighet genom att låta barnet bestämma vem som ska göra saker för det (om det man strävar efter är att båda föräldrarna ska få lika stort utrymme i barnets liv såklart, men det låter ju som att ni är väldigt inställda på att vara lika närvarande föräldrar).

Att ta hand om ert barn och se till att det är väl omskött och mår bra är en självklar uppgift för båda er föräldrar, och inget som barnet ska välja vem som ska göra.

Så jag tycker att det bästa är att köra varannan gång med allt, tills mammigheten har gått över lite (och det gör den faktiskt ganska snart när barnet märker att mamma och pappa turas om att göra allt, och så är det bara. Varannan nattning, varannan blöja etc.

Försök att låta glada och "självklara" på rösten när ni konstaterar att "ikväll är det pappas tur att natta", "imorgon är det mammas tur".

Jätteviktigt att överlåta hela ansvaret på din man även om det blir skrik och bråk någon gång. Som du skriver, han är ju en superbra pappa, så han reder ut det, och snart fattar dottern galoppen.

Jag håller med Astalacasta. Jag skulle inte förstärka mammigheten genom att hela tiden göra som barnet vill utan ha som rutin att ta varannan gång.

Håller med Astalacasta och mludvigs
Då sonen var så där och pappa skulle natta så kunde jag gå iväg en stund innan, hälsa på nån eller bara ut på promenad

Fisken21: Vår dotter är nu 18 månader och hon har också alltid varit sådär mammig som du beskriver det Men vi gjorde så som föreg. har skrivit, vi tog varannan kväll ena kvällen var det mammas tur att byta blöja, natta, hge mat m.m. och kvällen därefter fick pappa sköta allt oberoende av vem som var hemma och nu (ja tyvär först nu) så har vår lilla dam blivit lite mer pappig, men inte helt...
Det konstiga är att nu när hon går till pappa eller leker själv blir jag nästan sysslolös, jag vet inte riktigt vad jag ska göra med min nyfunna tid Men det är då JÄTTESKÖNT! Bara ligga i soffan o se att hon leker bra iaf, ett tag fick jag inte ens sitta i soffan utan att hon blev helt galen! Hon skrek som en tok och det enda som kunde trösta var att jag satte mej på golvet, då kunde hon slappna av för då visste hon att hon kunde komma till mej när hon ville...

Tack snälla för era svar!

Känner mig dock lite förvirrad, för jag har alltid hört at tom barnet vill ha mamma så ska man ge mamma och vice versa.

Angående tipset om att köra varannan gång: Pappa är hemma dagtid och nattar sonen vid middagsvilan. På kvällen är det jag som nattar. Så vi kör ju redan varannan där. Men när jag är hemma är det ändå bara jag som får lägga. Bara som ett exempel. Pappan tar ju redan MER av skötseln än vad jag gör, så jag tror inte riktigt det är det som är problemet... Min fundering är snarare att jag tror att han "tankar mamma" när jag är hemma eftersom det är jag som jobbar och är borta från honom hela dagarna.

Håller dock med om att det känns viktigt att inte låta barnet känna att det kan styra allt för mycket vem som ska göra vad.