Blir du tröstad av din katt?

Ja... Min ena gosegris buffar som en tok på mig om jag är ledsen eller nedstämd mer än vanligt. Gråter jag så blir on nästan galen i sitt buffande. Raring!

En av våra 2 kissar e likadan..

Min katt som jag skaffade när jag flyttade hemifrån kom alltid upp i famnen nära ansiktet när jag grät. Vilket jag gjorde mycket...

Åh! Mina föräldrar har en sån katt som vill trösta en när man är ledsen. Skrållan heter hon och är 9 år. Hon brukar komma direkt om man är ledsen och gosar och "pratar". Det är inte bara de i familjen hon tröstar heller utan när jag bodde hemma var en kompis hemma hos mig och var ledsen. Då kom Skrållan och ville bestämt trösta henne. Tyvärr tycker inte mig kompis om katter så hon tyckte inte det var så trevligt.

Nu bor jag inte hemma längre och har en egen katt. Tyvärr är hon inte alls nåt tröstande. Antar att bara vissa katter har den känslan för hur vi människor mår.

Undrar om det bara är honkatter som gör så eller finns det hankatter med det beteendet?

Alla hankatter jag haft är löjligt ego och kommer bara och gosar för att få sitt eget mått av uppmärksamhet fyllt. De bryr sig inte om ifall jag är ledsen.

Hos oss är det HAN katten som myser o tröstar..HONkatten e ett stort ego

När jag led av en djup depression och var trött på livet i stora hela gjorde jag mitt livs bästa "köp". Vi hämtade hem bondkatten Freddie - han har varit min terapeut, bästa kompis och tröstare ända sen dess.
Han har en förmåga att känna när jag är låg - och då gör han allt för att få mig glad igen. Börjar med att krypa nära, kurra och bara vara skit söt. Om jag fortfarande är låg, hämtar han sina leksaker och rullar runt och gör konster för mig..
Han slickar bort mina tårar, och kan ligga jätte länge och bara titta på mig när jag gråter.. Inte av rädsla, han ser lugn ut..

Jag kan helt ärligt säga att Freddie har räddat mitt liv. Utan honom hade jag inte orkat.

Kul att höra att det finns empatiska kattherrar också.

Jag blev grymt mycket tröstad idag av våran HERRKILLE !

Imorse fick våran schäfer somna in , kämpigt som bara den men jag gjorde det för att hon inte skulle behöva lida mer.
När vi kom hem utan henne så jamade killen till , precis som att han frågade efter sin kompis .....
När jag lät tårar falla så kom killen och började trösta mig , torka mina tårar och stryka sig kring mitt ansikte.

Fy , hur ska man kunna komma över smärtan av saknaden ?

Beklagar SessanLindberg.

Det är aldrig kul att behöva säga adjö.