Prematurbarn födda i slutet på v. 24?

Oj, vad jobbigt.....

Sänder en varm kram till er!

min son föddes i v.24+3 och vägde 700g. han klarade sig och är idag 3 år. men därimot min dotter född v.24+0 klarade sig inte. så det är väldigt olika. sänder massa kramar till er!

Beklagar verkligen att dina tvillingar inte fick stanna hos er. Vi förlorade våra i v.21. Det läkarna sa till mig då var att om jag klarade mig över 24+0 och tvillingarna själva försökte överleva så skulle de hjälpa till. Hjärtat på pojken slog i 90 min och på flickan 30 min.

Det var jan 2004 på Karlinska Universitetssjukhuset i Solna.

Jag kan inte ens föreställa mig vad ni nu går igenom.
Vår dotter föddes i v.24+1, vägde 615 gram och är idag en pigg och glad tös som snart fyller ett år. Det var mycket komplikationer i början och ingen kan säga något om hur det blir i framtiden.
Sänder mina varmaste styrkekramar för att ni ska orka igenom detta tunga.

Sänder många varma kramar till er! Kan inte föreställa mig vad ni går igenom.

Mina gudbarn är födda i vecka 23+3 i Växjö och vårdades i Lund första tiden. Dom vägde 620g resp. 510 gram och dom lever idag och är friska. Dom fyller 6 år i Januari.
Beklagar verkligen sorgen.

Men så fruktansvärt! Beklagar verkligen sorgen över era små barn. Och varför i hela fridens namn kunde inte läkarna försökt rädda dom!!!!
Nu födde jag tvillingar i v 32 så det är en helt annan sak men minns att dom pratade om att skulle dom kommit runt v 24- 25 så skulle jag fått åka till ett annat sjukhus där de är specialister på prematura barn. Vi visste dom skulle födas förtidigt då vår flicka inte skulle kunna leva utanför mej.
Känner verkligen med er och skickar min varmaste kram.

Nej men, stackars er. Försök att se på det på ett annat sätt, så att du inte börjar grubbla.  Man vet aldrig hur det hade gått på ett annat ställe!
Jag skall inte strö salt i såren men jag fick en pojke i v25+1, han vägde 530gram och han mår bra. Nu är han 21 månader.

Beklagar verkligen djupt vad ni går igenom, sänder lite tankar och värme.
Kram C

neo föddes i v 24+3. vägde 845 och var 32 lång

Våra tvillingpojkar föddes i v. 24+3, vägde 690g resp 710g och var 32 cm långa. Båda överlevde och är idag 4 år gamla. Beredskapen var stor på specialist BB då vi kom in och vi fick veta att så länge de överlevde en naturlig födsel så skulle de göra allt för att hjälpa dem. Dock skulle nog inga akuta insatser göras ifall ngt hände med dem så länge de var kvar i magen tex ifall hjärtljuden blev sämre. Efter att de föddes fick de bästa tänkbara vård och det är för en annan omöjligt att tänka sig in i er situation.

beklagar ts.....fy vilken panikkänsla.....

Beklagar verkligen den oerhörda sorg ni måste ha, kan inte föreställa mig hur det känns.

min son föddes i vecka 23+4 o levde i 11 dagar innan han somnade in i min famn då han fick blodförgiftning o organen la av....då fick vi fatta beslutet om att stänga av respiratorn...förstår om det är en jobbig tid för er nu....kramar om

Vår dotter föddes i v.24+3, vägde 630g o var 32 cm lång. Hon är idag precis utskriven från sjukhuset och bli strax 4 månader.

Vi skickades till Göteborg och specialist BB. De skulle göra allt för att hjälpa henne om hon visade att hon hade viljan att överleva när hon föddes. Det hade hon! Det blev en vaginal förlossning då jag inte hade gått in i v.25 fast hon låg fel, förlossningen var komplecerad och de visste inte om hon skulle överleva. Hon fastnade med huvudet och det var problem att få ut henne. Efter att hon var född så fick hon den bästa tänkbara vård och all personal var helt underbar!

Det är helt omöjligt att föreställa sig hur ni känner det, kan bara skicka en massa kramar!!

Våra tvillingar föddes i vecka 23+2 och vägde 590g resp 485 g. Den minsta, flickan, dog efter ca 4 timmar. Pojken transporterades till ett specialsjukhus och levde i tre dagar då kroppen inte orkade längre och vi beslöt att stänga av respiratorn.
Vi fick tydliga besked av läkarna precis innan de föddes att de skulle göra allt de kunde bara barnen visade livstecken och det känner jag oxå att de verkligen försökte.

Den enda tröst jag kan ge av egen erfarenhet är att det blir bättre, även om det känns helt meningslöst nu. Men låt sorgen ta tid, den måste gås genom i er egen takt. Ta emot all hjälp ni kan få av vänner och anhöriga. Många kramar till er.