Lite pepp till alla oroliga...

Först vill jag bara säga att jo jag vet att alla har olika förlossninga och man kan inte jämföra dom.
Men jag tänkte ändå komma med kanske några lugnande ord till alla er som är rädda och oroliga.

Jag upplevde inte alls förlossningen som särskilt jobbig. Ska tilläggas att jag bara kan skriva om själva värkarbetet eftersom min förlossning slutade med akut kejsarsnitt.

Jo det här med smärtan. Visst fan gör det ont. Inget snack om den saken. Men det gjorde inte till närmelsevis så ont som jag trodde det skulle göra. Höll ut hemma till jag var öppen över 6 cm. Det visste jag ju inte att jag var förrän vi kom in iofs men jag trodde jag skulle få åka hem igen för jag tyckte inte att det hade kommit igång.

Om man säger så här. Det gör ont men jag upplevde smärtan som fullt hanterbar. Jag skulle hellre föda barn om och om igen än att klämma fingrarna i en dörr lika ofta som man har värkar... om det är någn som fattar vad jag babblar om...

Å en sak till, var inte rädda för att ta hjälp. Alltså smärtlindring. Den finns ju där för att hjälpa dig, så varför ha mer ont än man behöver.

Jag det var vad jag ville säga. Som sagt krystvärkar kan jag inte säga något om eftersom min lille pojk fastnade när jag var öppen 10cm och de värkar som skulle ha varit krystvärkar och gjort så det tryckte på nedåt stannade bara i magen. Det däremot var inte så skönt. Men det är ju en helt annan historia!

Lycka till nu allihopa å tänk på att i slutändan är det värt allting!!