Hej föräldrar. Som blivande mamma undrar jag över placering av spjälsäng med den lille? Är det självklart att ha barnet i sovrummet eller kan det finnas fördelar med att redan från början låta barnat sova i ett annat (närliggande) rum? Hur har ni gjort?
Undrande
Fördelen med att ha den lille i sängkammaren är du slipper springa 
Jag var inställd på egen säng till kotten i början men ändrade mig kvickt, typ samma natt som han kom
Han sov i våran säng fram till 5 mån ungefär. Sååå mysigt och så enkelt med amning utan att behöva stiga upp mitt i natten och frysa.
Men sen var smekmånaden slut och Leon fick egen säng i eget rum 
Vi har spjälsängen i vårt sovrum. Skulle inte klara av att ha henne i ett annat rum. De är så små och hjälplösa i början så jag vill kunna se och höra henne hela tiden.
vu hade lillen i vårt rum tills han blev tre månader men sen började vi störa varandra mycket och då fick han eget rum ..
Nä, inte är det självklart alls, det är inte ens självklart med spjälsäng!
Allt beror på hur barnet blir och hur man själv känner, det finns inga rätt eller fel tycker jag direkt. Själv skulle jag dött om Viktor sovit i eget rum i egen säng för då hade jag fått springa som ett skållat troll hela nätterna och det är inget för mig. Istället har vi (eller ja, Viktor har det och vi tackar och tar emot) valt samsovning och jag sover samtidigt som jag ammar. Mycket praktiskt tycker jag, men det är givetvis inte en lösning som passar alla. Försök att känna efter vad DU vill och vad DITT BARN vill och vad som passar er FAMILJ och sedan agera utifrån det. Hur andra gör är ointressant om det inte är så att man kört fast och vill ha tips man kan prova.
Jag (som många andra) har tagit av ena långsidan och ställt spjälisen mot vår säng. På så sätt vänjer hon sig vid att ligga i egen säng men ändå nära mig och jag har lätt att amma henne.
Funkar bra tycker jag! Tova är 3 mån förresten...
Vi hade först en vagga i rummet, men den sov han bara i på dagen. På natten sov han med oss fram tills han var nästan 6 månader. Och jag håller med Myrillan att det är ju så otroligt mysigt, jag saknar det jättemycket emellanåt. När han var omkring 6 månader monterade vi ihop spjälsängen och ställde den i hans egna rum för då hade han börjat sova mycket sämre och det verkade som om vi störde honom på natten.
Det är mycket enklare att ha barnet i samma rum så länge man inte störs av barnet och ni inte stör barnet. Men att ha det i samma säng är helt klart smidigast.
Vi har aldrig haft spjälsängen i vårat rum. När vi fick vårat första barn, så hade vi spjälsängen precis utanför vår öppna sovrumsdörr, och han sov där från första natten hemma. Sen fick han flytta till eget rum när han var 3 månader.
När vi fick andra barnet, så hade vi också spjälsängen precis utanför vår sovrumsdörr, men hon vägrade sova där till en början. Hon började sova i spjälsängen när hon var ca 2 månader. Sen fick hon eget rum när hon var 5 månader.
För mig, har fördelarna varit, att jag sover bättre när det är lite avskilt ... blir inte störd av minsta andning. Dessutom kände jag att jag och maken fick lite egentid och kunde åtminstone viska i sängen utan att oroa oss för att bebisen skulle vakna vid minsta knyst. Jag kunde känna mig mer avslappnad i sovrummet.
Vi har haft så med båda våra (fortfarande med minstingen förstås) och det har funkat fint 
skönt vakna så fort hon gör det och innan hon hinner bli ledsen. Bella är så van vid ljud att vi kan blabbla på bäst vi vill, vi har en vagga i vardagsrummet oxå, gubben brukar sova där pga sin rygg, men hon sover aldrig därute själv.
Jag satte ella i eget rum när hon var 2½ mån hade gjort det tidigare om det itne var så att att jag var lite orolig hon var prematur. Vi sov båda mycket bättre o jag gick endå upp o matade henne i vardagsrummet så för mig spelade inte springet ngn roll gick endå upp. nästa bebis får också eget rum
De senaste studierna rörande PSD har visat att det bästa för den lilla bebisen är egen säng i föräldrarnas rum. Är bebisen över 8 veckor är även samsovning lika bra