Är skiträdd för att köra bil!

Känner igen mig gör jag inte, men håller tummarna för dig gör jag..
Håll bara huvet kallt o kolla döda vinkeln vid filbyte så ska det nog lösa sig..
Lycka till!
O hamnar du fel, så försök *med lugn o ro* att "åka runt ett varv".

Jag tror inte att det är så jätte lätt att köra när ngn sitter och skriker bredvid dig=( Då kan ju vem som helst tappa självförtroendet! Ge dig ut på vägarna och öva när du vet att det är lite trafik, och gör de utan din sambo...

Det kommer gå jätte bra=)

Jag känner igen mig, det är en av anledningarna till att jag inte tagit körkort. NÄr jag övningskörde vägrade jag köra där man kunde möta trafiken, d.v.s. jag kajkade runt på små smala grusvägar i vinterstängda sommarstugeområden och tyckte det var lättare att nästan få väja ner i diket för möte med mjölkbilen än att köra i min egna fil med streckad linje... Sedan brann bilen en gång, rökutveckling in i kupén en annan, jag var passagerare i en bilolycka och jaa.. sedan lade jag ner.

Jag vet inte vad man ska göra åt det. Gå och prata med en psykolog om din ångest kanske och boka nån lektion med en bilskola så de i lugn och ro kan hjälpa dig att bemästra de moment som ger dig ångest. Om du känner att du klarar dig då och får upp självförtroendet så kommer du att bli en bra och trygg förare!

Lycka till!

Det som jag tror har inverkat på att jag är så rädd är att jag har blivit påkörd en gång när jag satt i en bil, det var inte så trevligt kan jag säga. Min värsta mardröm är ju att göra så mot någon annan. Egentligen tycker jag att det är lätt att tekniskt köra bil och jag tar det lugnt och kör ALDRIG för fort. Men det är ju samspelet i trafiken som är det svåra, när det går jättefort, det är snabba beslut som gäller och det inte finns någon tid att tänka för då har situationen hunnit ändrats. Landsvägskörning har jag inga problem med, utan det är när det tung trafik som jag känner oro. Sen är det vissa situationer som är mer läskiga en andra, typ cirkulationsplatser när det kommer stora långtradare som tar stor plats.

Jag hade en sådan period för en tid sedan. Jag tog körkort 1994. Träffade sambon 1998 och när vi flyttat ihop 2001 blev det att han alltid körde. Vet inte varför. Jag blev jätterädd att köra när jag väl skulle. Försökte undvika att köra så mycket jag bara kunde. Det varade i ungefär ett år. Sedan började jag tvinga mig själv att köra. Bestämde träff med en lekkamrat till dottern som bor ett par mil bort. På så sätt var jag tvungen att köra. Nu är det som vanligt igen. jaghar inget emot att köra där jag hittar. Köra i okända städer har jag aldrig gillat och det undviker jag än idag.
Börja "övningsköra" där du hittar bra och vet i vilken fil du ska ligga osv. Din sambo får stanna hemma eller hålla klaffen.
Jag vet precis hur du känner dig. Det är skitjobbigt och besvärligt att inte våga köra.
Lycka till!

TS: Som du beskriver din nuvarande situation bakom ratten tycker jag du verkar vara en livsfara bakom den. Både för andra och dig själv. Du bör helt enkelt inte köra bil just nu.

Jag tror du kan komma över detta snabbt om du gör som Cavatine föreslår. Boka en lektion på en trafikskola, när du fått träna en stund med lärare kommer du att fixa det du tycker är jobbigt + att du kommer att få ett annat självförtroende av bekräftelsen när det går bra för dig!!!

Boka en tid!!!

Lycka till!

Jag känner igen mig och kan säga bara en sak- det blir bättre när man kör! Jag var förvanad varje gång jag kom hem och var tacksam att inget hänt.

Känner också igen mig lite grann... ett tipps som jag kan ge dig är att medvetet andas djupt och säga till dig själv att du är lugn när du ser ett problem närmar sig (för mig är det mest stora, tunga lastbilar i motkommande trafik). För mig funkar det jättebra, för när jag andas djupt så slappnar jag av i musklerna, och det som egentligen är farligt är ju just mina spända muskler (= minskat kontroll).

Lycka till!

Känner igen mig! Jag har ofta katastroftankar kring bilkörande och tar hellre bussen än att köra... Det har varit värre, speciellt när jag varit stressad. Men som några andra har sagt, det enda som gäller är att köra!

(Jag kan dock inte fickparkera, så det värsta jag vet är när någon ber mig hämta upp dem på ett ställe som jag inte känner till, tänk om jag måste fickparkera!?!)

Om du är så nervös så har du inget på vägarna att göra, tyvärr. Du räknas som en trafikfara då du skulle kunna få panik och råka riktigt illa ut. Jag är absolut ingen expert, men ur min synvinkel så ska man inte köra bil om man är så rädd som du verkar vara. Kanske går det att jobba bort, sök terapi!

Förstår précis vad du går igenom. Jag hade själv samma problem i flera år. När jag flyttade till Spanien blev jag tvugnen att komma över det eftersom man inte klarar sig utan bil här. Det var skittufft i början men jag botade mig själv genom att ändra inställning. Det första jag hade klart för mig var vilken syn jag ville ha på mig själv. Ville jag vara en rädd, osäker och beroende kvinna? Eller en tuff och självständig kvinna. Valet var enkelt. Jag var fast besluten att övervinna problemet, eftersom jag varje dag såg kvinnor som körde bil utan att det utgjorde deras livs mittpunkt på något sätt. Därför var det bara för mig att sätta mig vid ratten, en liten stund varje dag, köra runt lite i kvarteret till att börja med (ensam! Ta inte med sambon för han kommer bara att stressa upp dig), sedan kör du lite i stan, sedan utanför. Kör där du känner dig säker men öva också på sånt som känns obehagligt som stora städer. Jag kör nu varje dag men tycker fortfarande att storstäder är jobbiga och pulsen ökar rejält när jag befinner mig i fyrafiliga rondeller, motorvägar osv ? men jag gör det. Med tiden stärks självkänslan bakom ratten, det är värt varenda svettdroppe, jag lovar!!

Jag känner precis som du! Jag är på väg att ta körkort! Hartagit en lektion o kört ett fåtal ggr hemma. Hemma går det väl ganska bra för där kör vi på ej trafikerade vägar men på körskolan är det en annan femma. Jag får verkligen panik för jag hatar att köra, jag har till och med problem att åla bil när någon annan kör. Jag funderar på att avboka alla mina lektioner. Jag känner inte att det är nödvändigt för mig att ha körkort just nu, plus att jag har fullt upp i skolan och då känns det inte som att jag kan dela min tid mellan att ta körkort ochklara av plugget. Jag har funderat på detta länge och kan knappt sova på grund av det, det enda som återstår är att berätta för mina föräldrar, men dem kommer inte godkänna det. På ett sätt vill jag ta körkort för jag då kan ta mig vart jag vill obegränsat, men sedan kommer jag o tänka på att jag måste köra o jag får panik. Så vad tycker ni jag ska göra? Något tips?

Min sambo säger att man alltid kan stanna om man blir osäker. Jag är också en ganska skra förare... men ju mer jag kör desto mer van blir jag! Jag tror bara hela tiden att en lastbil ska köra ut från höger sida på mig... att jag ska missa nåt... kollar altid därför orderntligt (utan att överdriva).
När man väl lärt sig och fått in allt, så är det riktig roligt och skönt att susa fram!