det är så jobbigt att vakna utan mitt barn, somna utan henne...inte ha någon att komma hem till..bara tomheten....Det gör så ont att veta att hon måste ha två olika hem...och varannan vecka så träffar jag henne inte alls och det jävligt ont! Jag vet inte vad jag ska ta mig till...kan man gå sönder utav saknad?? Kommer hon någonsin att förlåta mig för att jag och hennes pappa separerade? kommer hon någonsin att förstå?...
Fan, så ont det gör!
Kramar om så hårt jag kan! 
Det måste vara fruktansvärt för dig.
Lämnade själv barnen hos deras mamma idag efter att få ha varit med dem i 7 dagar. Det blir tomt och det är jobbigt att bara få säga godnatt på telefon istället för att ligga alla tre tillsammans i min säng och läsa en saga. Dessa måndagar kommer att vara antingen pest då man behöver lämna ifrån sig barnen eller himmel när de äntligen kommer tillbaka.
Har sett till att ha en massa saker att utföra den här veckan. Städar bara när barnen inte är här och diskar och tvättar så minimalt jag bara kan så att sånt finns kvar den veckan tomheten intar lägenheten. Har haft besök ikväll och ska väl ta och åka iväg till någon någon dag här i veckan. Man får se till att sysselsätta sig för annars orkar man inte med den här skiten.
Hur gammal är hon??
Jag och min pojkvän bor inte ihop längre men ska flytta ihop igen när vi fått en ny lägenhet. vi har bott isär i 6 mån och Julia som är 4½ år nu tycker det går bra. Hon är inte varannan vecka utan..
mån mamma
tis mamma
ons pappa
tor pappa
fre mamma
lör mamma
sön mamma
Varanan vecka jag jag 5 gåner och pappan 2 och nästa byter vi så det blir jämt upp. lite krångligt med lämningar ibland men fungerar bra. blir inte långa stunder ifrån henne heller.
Men ibland känns det bra jobbigt när man lägger sig och kommer på "jäklar va tyst det är när hon inte är här 
"
Min lilla tjej är 14mån och bor bara med mig. så hon är alltid här.
Tycker hon det är jobbigt då? Har hon sagt något?
Jag kan tänka mig att det är svårt att vara utan henne. Jag vet inte vad jag skulle göra utan mitt barn varannan vecka. Och ja jag tror att hon kommer förlåta dig för att ni seperarades. Det hade ju vart helt fel om ni var ihop för bara hennes skull, det hade hon nog fått dåligt samvete för när hon blev äldre.
Usch vad deprimerad jag blev igen efter att ha läst tråden :(
Hon är runt tre år och det kommer meningar ur henne ibland...som.."jag bor här nu, mamma", men jag tror hon är förvirrad...Jag känner mig så jävla värdelös som mamma just nu och det kommer alltid då jag har lämnat henne hos hennes pappa. Jag vet att hon saknar mig, men jag kan liksom inte ringa och säga god natt till henne för jag vet att hon bara kommer att sakna mig ännu mer då...så rådlös jag är. Jag vet att hon har det bra hos sin pappa, men jag kanske är egoistisk...jag saknar henne mer än man kan beskriva!! Orkar inte göra något när hon inte är här...är bara ledsen och tänker mycket på hur stor skada hon tar...och hur hon mår! Min lilla prinsessa!
Skönt att ventilera sig lite...
detta är besvärligt Julia skulle nog bli galen om hon var tvungen att vara hos pappa en hel vecka.. inte för att hon inte tycker om honom utan att hon skulle sakna mig så mycket.. Fast eg har hon tre boenden. ett hos farmor oxå som har henne i allafall 5 dagar varje månad.
Men jag tror att ialla fall Julia behöver vara ifrån sin lilla syster..
3år.. det går nog bra.. hur länge har ni varit separerade?
Håller med om vad Robex skriver att man får göra saker när barnen/barnet inte är där för att hålla igång.
*kramar*
inte länge...några månader bara så det är ganska "nytt" detta för mig...Men jag hatar tomheten...jag lagar inte ens mat när hon inte är här för jag ser liksom ingen anledning till det. har tappat lusten till allt! Hoppas verkligen att det går över snart, men det är så tomt i sängen utan henne..vi brukar ligga och kramas...=((
LVU Han är född 2000 o jag kämpar förgäves för o få hem honom nu... länk finns på min sida om du vill läsa om vår kamp...
ts -- usch då..
Får hoppas det värsta går över och du kan börja "tycka om" att få vara ensam lite. Jobba extra mycket när hon är borta. så du inte tänker så mycket på henne.
tyvärr får väl jag säga men jag tycker det är skönt när hon inte är hemma. men det är väl för att min tjej är extremt jobbig mot mig så jag behöver pauserna. Men saknar henne det gör jag!! Hon är hos pappa idag och imorgon.
Jag ska lämna min 3-åring till hans pappa i morrn.
Känns ju trist när man ser dom åka iväg.
Men jag pratar dagligen med pappan o ibland med lilleman. Fast han är lite svårförstådd.
Men han har anpassat sej bra till hemma ( mamma) o hemma ( pappa)
Min tjej på 8 år är familjehemsplacerad sedan hon var två år,å nu har jag flyttat så nu träffar jag henne en helg i månaden..Saknar hnne så det gör ont.. När vi träffas vill jag att allt ska vara perfekt mellan oss..Men det blir ju inte alltid så då en 8 åring har mycket vilja..