Epelepsi som liten, växer det bort?

Jag tror det är väldigt individuellt, går nog inte säga...

Min man fick tillbaka det när han var över 30

min syster har det sens hon var liten hon är 23 nu, har ätigt medecin hela livet, men dom tror det har försvunit så hon ska försöka sluta med medecin..

Hur lever dom i övrigt? Man funderar ju på framtiden med tex lära sig cykla, körkort, hur man ska kunna slippa oroa sig så fort dom går utanför dörren?

Nja, min man får ganska hög dos mediciner, han märker väl inte så mkt, nu får han köra bil osv, men jag märker att han är lite glömsk, dåligt närminne.

Jag har träffat en del som har växt ifrån sin barnep. Föddes ditt barn med ep? Jag fick min när jag var fem år av en hjärnhinne infl. och den har inte växt bort, kommer inte göra heller.
Jag kan cykla, jag har t om ridit och åkt skridskor, men då var mamma lite orolig
Jag får inte köra bil.
Men om ditt banr är anfallsfri så får han ta körkort när han är vuxen, även om han kanske måste ta tabletter. Hört om barn som växt ifrån ep helt, behöver inte ens tabletter- så länge de tar hand om sig själv, är försiktiga med alkohol.

Jag har tyvärr anfall typ dagligen, även om de flesta inte varar över en halv minut. De riktigt stora kommer inte lls ofta mer, så det är de små jag har problem med nu, kan få typ 20 på raken, väldigt snabbt och väldigt ut tröttande.

Dom håller på att utreda om han drabbats av ep, då han får anfall ibland bara sådär. Blir borta i några sekunder, men det följs aldrig av kramper eller så. Så läkarna är kluvna till vad det kan vara, men ska göra EEG igen för att se om något ändrats i hjärnan sen förra gången vi gjorde EEG

Låter lite likt mina känningar, som jag kallar dem. I mitt fall är det små små anfall och det är de jag har mest problem med. De kommer så många på en gång och såklart så skräms man om man är ensam nånstans. Vilket inte din son är men ändå.

Min läkare är också kluven, han vill gärna göra långtidsEEG men det är inte lönt. Jag får dem ofta om jag är i stress och har starka känslor, om jag går hemma med EEG så är jag lugn o trygg.
Vi kommer dock prova att byta medicin nu, har haft den andra i 21 år.

Men det kan växa bort, även om han behöver medicin, det vet man ju inte. Hur gammal är han, har det precis börjat? För kanske är det mer den medfödda som växer bort... men han kan ju bli fri från anfall.

Min dotter fick första anfallet när hon var 2 år och sista anfallet hade hon när hon var 4 år. Idag är hon 9 år, äter inga mediciner sen 3 år tillbaks och inga anfall sedan dess. Hennes ep har växt bort. På EEG visades inga förändringar men kramperna fanns där. Låg inne ett par ggr pga anfallen.

Cellisen: Han blir 3 i januari. Hela "cirkusen" började för ett år sen när han fick feberkramper. Sen hade han inget anfall förrens i maj igen på dagis, men då blev han pigg direkt efteråt. För drygt 1 månad sen fick han ett nytt anfall här hemma, gick över ganska fort också, men ett besök på akuten och nu det so hände i tisdags.

Så som sagt så vet läkaren inte vad det kan beror på, eftersom det EEG:t han gjorde i januari inte visade någonting. Förhoppningsvis är det inget allvarligt, men får väl se vad nästa eeg visar

Usch jag hoppas du får svar Väldigt jobbigt med ovisshet.

Min systerson hade barnepilepsi, kommer inte ihåg hur gammal han var när han äntligen fick diagnosen men han hade bl.a. sovit jättedåligt länge och så fort han fick medicin började han sova bra . Vet inte hur länge han åt medicinen heller, men han blev helt frisk från epilepsin. Han lärde sig åka skridskor och att cykla väldigt tidigt för övrigt, och det måste ha varit under den tiden han hade epilepsi. Även min svåger har haft barnepilepsi som växt bort.

Hoppas ni får besked snart!

Min man hade barnepelepsi det växte bort han slutade medicenera vid 12-13 års åldern.Han fick diagnosen när han var tre men hade förmodligen haft det ett tag.

Mia m Rasmus och Maja skrev 2007-11-01 09:34:09 följande:

min syster fick vänta tills hon vart 20 med körkort p.g.a massor med kontroller innan som det är lång vänte tid på. annars lever hon som en vanlig människa, hon gick ut på krogen och drack första gången vid 20 år med, men det går bra även fast medecinen, hon lärde sig cyckla tidigt, det ända som var otäkt och jobbigt var att innan hon börja med medecin så krampa hon och var/är lite glömsk. annars funkar allt bra, hon gör allt som en annan gör. det går att leva helt normalt, i varge fall för hennes del o för dom flästa. orolig är man säkert hela tiden, mamma var alltid nervös när hon skulle ut, men hon kunde ju inte sitta inne hela dagarna. men mamma vande sig och lärde sig att leva med oro fast de blir bättre o bättre med tiden.

Min moster, jag och min yngste son hade spädbarnsepilepsi. Den typ av ep vi hade är ärftlig och växer bort under första levnadsåret.

Min son hade frånvaroattacker och ep-störningar men inga anfall under de första 3 månaderna. När han var 3 mån & 1 v kom första krampanfallet. När han var 6 mån hittade vi rätt typ av medicin, så anfallen kom iallafall glesare efter det. Men frånvaroattackerna fortstatte. Sista krampanfallet kom när han var 8 månader och sedan upphörde frånvaroattackerna strax efter. På 1-årsdagen började vi trappa ut medicinen. När han var 1 år och 2 mån var han helt medicinfri.

Sedan dess har han varit som alla andra barn i den åldern. Han är helt friskförklarad och har inga problem alls efter sin EP.