Är det så svårt/ovanligt att få "sömndroppar" Theralen utskrivna??
Våran åttamånaders kille har varit nattstrulare sedan han föddes. Han vaknar flera ggr i timmen, nätterna igenom. Vi har verkligen gjort ALLT man "kan" för att komam tillrätta med problemet.. Bla upptäcktes det vid ett par månaders ålder att han är överkänslig mot mjölk. Han blev mindre skrikig när mjölken uteslöts men har fortsatt sova rentav SKITDÅLIGT ändå.
Jag orkar inte veva upp allting här, men som ni som varit igenom detta säkert vet, så påverkas hela familjen. Man blir deprimerad och sjuk av att inte få sova. När man hör andra säga att "ojoj, inatt har min ebbis vaknar fyra gånger!" så tror man de skämtar. Fyra ggr är INGET!!!!!! Testa fyra ggr i timmen..
Sonen är ganska aktiv kille, svårt att komma till ro.
Jag går och samtalar på bvc då och då men känner att man inte får så mycket hjälp. Vi har redan "gjort allt" nu känns det bara som undergång är nära. Separera för att ha barnen varannan vecka och vila ut däremellan låter till och med som ett alternativ!
Sambon har varit hemam 2 månader i somras och efter det när vi håller på att hoppa från balkongen båda två, dvs strödagar här och där. Endast helgerna kan vi sova i skift så veckorna är ju hemska.
Man är uppstressad och uppsliten.
Bvc-tanten sa sist "tänk vad hEMSKT! förr i tiden skrev man ut sömnmedel till sånna här barn!" 
Är det så hemskt då? Via fl har man läst och hört om andra med liknande problem som oss som fått hjälp. Dels för att barnen ska hitta en bättre sömnrytm men också för hela familjens skull.
Sonen fick Dicykloverinhydroklorid "kolikdroppar" som nyfödd.
Nu har vi gett av dessa senaste två kvällarna. Han blir lite lugnare då, på samma dos som en nyfödd. Visst är det "hemskt" men nu är man så slut att man inte orkar mer.
När vi lagt honom (och storasyster) ca kl 20 så går det bara max 40 min. Sedan är han igång. Sedan efter en kvart igen. och så rullardet på. Det är nappen, oro i kroppen, och efter ett tag när han vaknar och kanske hållit sig vaken ett längre tag vill han amma. Vi har försökt både spjälsäng och samsovning fastän vi egentligen håller på spjälsäng i eget rum (med barnvakten påslagen naturligtvis). Vi resonerar som så att skit samma HUR vi sover bara man får vila. Men det får man inte. När det blir för jobbigt tar jag honom i min säng för då får kroppen iaf vila lite mer än om man ska behöva ställa sig upp (en av oss sover på madrass i hans rum och en i dubbelsängen, och så växlar vi..) fyrtio gånger på en natt...
Vetinte hur jag ska gå vidare nu.. Känner att BVC itne tar oss fullt p åallvar. Självkalrt vet jag att detta bör vara övergående, men man har j uhört om barn som sömnstrular såhär i 1-2 år. Vi är helt körda i botten av denna stress "redan" nu. Det går itne att sköta ett vardagligt liv.
Vi har tyvärr ingen hjälp utifrån, eller nån som kan ta hand om stora barnet så jag kan vila när lillen vilar på em.
Nu är båda barnen sjuka dessutom, ena barnet har förutom jobbig astma även andra fysiska åkommor som kräver regelbundna sjukhusbesök och omvårdnad.Känns som vi aldrig kommer ro detta i land.
Varför måste det vara så fruktansvärt att ge sömnmedel till små barn? Jag vet att de har ett annat sömnmönster än vuxna, men OM en vuxen sökte vård pga flera uppvaknanden i timmen nätterna igenom så skulle h*n få hjälp!! Men inte ett spädbarn. Som påverkar hela familjen!
Sonen kan sova en hel timme i sträck framåt morgonen då är han "slut". Men då får man oftast inte sova själv eftersom dottern är morgonpigg och sambon åker på jobbet redan 05..
