2,5-åringen som slår och puttar lillebror hela tiden

Hej!
Vi har det PRECIS likadant här hemma! Kajsa är 2 år och 9 månader, Klara är 10 månader.

Ditt inlägg skulle lika gärna kunna ha varit skrivet av mig. Känner så väl igen mig! Tyvärr har jag inga bra tips, försöker själv få ordning på dagarna här hemma. Men tänkte kanske det skulle var skönt för dig att veta att det finns fler familjer med EXAKT samma problem.

Jag vet inte hur många ggr lillasysters huvud har dunkat i golvet pga storasysters frustration. De sista gångerna har jag blivit så J-A arg på henne. Kanske har det tagit skruv, för i 2 dagar nu så har hon låtit bli lillasyster!

jag har också ibland börjat dagarna med att förklara för henne att jag inte vill se att hon slår, sparkar eller puttar lillasyster idag. Förklarat att det gör ont och att hon är så liten. Det har också funkat ibland. Sen är jag noga med att berömma henne de gånger hon hjälper lillasyster eller är extra snäll mot henne på något annat vis.

Ja, vi får väl hoppas att syskonen nångång kommer tycka om varandra på heltid! Haha!

LYCKA TILL!

Ja, vi får väl hoppas de blir sams med tiden.

Då är jag iallafall inte ensam med problemen.

Lycka till själv.

Vi har haft problem med samma sak och det är inte över än men det börjar bli mycket bättre. Det har blivit lättare nu när de kan leka mer ihop (lillebror är drygt 1,5 och storebror 3) på något mer jämlik nivå.
Jag tycker nog att det som gett mest resultat hos oss annars har varit att ge storebror mycket separat uppmärksamhet (vi har t.ex. infört ensamutflykt med föräler varje helg) och att ge beröm i förebyggande syfte. Med det sista menar jag att hela tiden berömma honom för att han är snäll mot lillebror (även om han inte varit det så tar man fasta på något litet bra) och försöka skapa en självbild där han ser sig själv som snäll. Innan vi började göra så väldigt medvetet tyckte jag att vi fastnat lite i att fokusera på dåliga beteenden och jag föreställer mig att barnen då kanske kan internalisera en självbild av sig som "dumma" och att detta blir självskapande.

Tack för tipset.

Det ligger kanske något i det. De dagar som är som värst kan man ju komma på sig själv att man inte sagt så mycket positivt till storebrorn. På helgerna försöker vi dela lite på dem ta var sitt barn och hitta på något roligt.

Jag ska försöka med att berömma honom lite mer, för allt han gör är ju inte dumt.

Vi har det oxå så här hemma! Puffar upp för att få mera tips o råd!

Phu här också.. Storebror har precis fyllt 3, och lillebror är 9,5 halv månad och vill så gärna vara med och titta på vad brorsan gör. Storebror kan vara så otroligt snäll imellanåt så man blir nästan rörd och vill helst att dom ska somna ihop och sånt, men dagligen blir det riktigt fula tjuvnyp som jag tycker nästan blir värre och hårdare med tiden än tvärtom, kanske för att lillebror är mer med nu och vill komma till honom hela tiden. Påfrestande för föräldrapsyket att hålla huvudet kallt när lillebrorsan tjongar i backen, man jag bara hoppas att det kommer bli bättre när dom kan leka mer ihop.

Här är det samma sak! Känner igen allt!
Storebror är 2 1/2 och lillasyster är 14 månader.
Frustrationen är stor!
Men som tur är så¨är dom så goa mot varandra emellanåt!

Även jag känner igen mig precis. Vi har mindre än ett år mellan barnen och mycket bråk blir det där storasyster 2,5 alltid har övertaget. Faktum är att dessa ständiga syskonbråk är det jobbigaste med att ha barn.

Jag har försökt olika metoder för att storasyster inte ska slå lillasyster och kommit fram till att det är en lugn framtoning som är bäst. Jag får inte bli arg på henne som slår, fast det många gånger är jättesvårt att behålla tålamodet och inte bli arg för man tycker ju så synd om den lilla som måste stå ut med så mycket och jag är rädd för hur detta kommer prägla hennes personlighet. Men blir jag arg förstärker jag den storas beteende.

Jag tror också att det är jättebra att förstärka det som är bra med påminnelser om att hon är snäll och tar hand om sin syster osv.Man kan som sagt påminna även när inget särskilt har hänt för självbildens skull.

Kajsa05: Bra idé att redan på morgonen påminna om att vara snäll. Det ska jag testa.

Oj oj vad jag känner igen mig.. Har en kille på drygt 2 o en tjej på 6 månader. Det blir bara värre o värre, särskilt sen hon börjat sitta själv. Då kommer han o puttar henne både framlänges o baklänges. O man kan ju inte låta bli att bli så jäääkla arg (i alla fall inte när det är 10: e gången på samma dag)
Usch, varenda kväll får man superdåligt samvete över att man bara skält o skällt på storebror.
Ska helt klart prova era metoder här att berömma massor även när det inte är befogat.
Man får väl se det som att det är nu det är jobbigt med tätt, men att detk ommer bli lättare med tiden när de sedan har varandra att leka med...

Små barn kan ju knuffa/slå småsyskon av olika skäl men ofta kan ju uppmärksamhet/svartsjuka vara en anledning. Det tips jag fick då (och som hänger ihop med det jag skrev ovan) var att helt enkelt inte det första man gör ge stora barnet tillsägelse utan koncentrera på lilla barnet (trösta, krama) och SEN lugnt säga åt stora barnet. Då får knuffandet ingen "effekt", det var ju iaf bara lillasyskonet som blev uppmärksammad. Och sen satsar man på att superuppmärksamma stora barnet för positiva saker i andra sammanhang. T.ex. när man sitter och tröstar lilla barnet kan man be det stora att hjälpa till (komma och klappa, hämta nappen eller nåt) och berömma, vilket tur att hon har en så snäll storebror (och vem som var orsak till eländet är förträngt )

Hej!

Har också tätt mellan mina barn, store 2,5år och lilla 10mån, och jag känner precis igen det du beskriver.
Det gäller att påminna sig om att det äldsta barnet faktiskt är litet och har stort mamma/pappabehov och stor förmåga att testa, samt impulser som inte alltid går att styra. Vi "jobbar" som laddyline beskriver genom att det större barnet får egentid med mammma och med pappa. Tex simhallen, utelek mm.
Man måste ju säga till när det större barnet slår men ingen idé att tjata, ta upp senare på dagen el så.Tror inte det större barnet känner sig så lyckat om man börjar dagen med att säga att det ska vara snällt mot sitt lillasyskon.
Vi brukar först säga till och visa att lillasyster är ju lätteledsen nu. El så tar jag upp och tröstar lillasyster, så hon får uppmärksamheten och inte storebror som slog.Inte helt lätt det där, men utelek är viktigt och en bra sysselsättning för en aktiv 2-3 åring.