Vill bli gravid men är så rädd för vad folk ska säga.

Varför ska ni behöva ljuga för omgivningen??!
Väljer ni att skaffa barn så borde ni står för det.
Tycker folk att ni borde vänta pga av ekonomin eller pga av något annat (att ni är unga osv)?

Förstår precis hur du känner det är lika här

Skillnaden är att vi har flera barn innan men vill ändå ha ett till men jag är orolig för vad alla ska säga...

Jag vet att man inte ska bry sig om vad alla andra tycker och tänker men det gör man i alla fall.

Men jag tycker det är en bra ide att säga till omgivningen att du blev gravid trots p-piller för det händer ju faktiskt och då slipper ni kanske mycket tjat.

Lycka till!

Om ni verkligen vill ha ett till barn och KAN få till det med ekonomin som du sa så tycker jag att ni ska skita i vad andra tycker!

en kompis till mig vart gravid trots att hon tog p-piller

det är ju ingen annan än ni själva som har med det beslutet att göra!

Blir ledsen av att läsa ditt inlägg. Förstår att det inte bara är ekonomin som avgör för då hade ni ju redan försökt. 
Förstår att ni vill ha syskon till ert barn.
(Jag är en syskonmänniska - jag ville så jättegärna ha syskon till mon dotter så vi försökte med nytt IVF. )

Ok vad kan jag råda? Jag skriver alltid lister på för och emot. Kanske det kan vara en idé?
Kan ni klara ett barn till? Då menar jag såväl ekonomiskt som känslomässigt?
Ni ska ju inte tveka bara för att omgivningen säger en sak?
Är ni väldigt unga? Man vill ju kanske inte vänta hur länge som helst mellan barnen men kanske ett litet tag till?

Hoppas att er situation löser sig till det bästa!!!

Det är svårt att föklara när jag inte kan berätta allt.
Men ska försöka. jag kan inte/vill inte berätta för omgivningen för jag orkar inte gå med skuldkänslor under gravidtetn som jag fick göra med det barn vi har nu. Min mamma framförallt sa ordagrant att hon inte var glad för min skull mm över det kommande barnet.
Men detta ändrade sig som tur var sedan men jag orkar inte gå igenom samma sak igen att behöva kännamig dålig mm.
Det är både ekonomin och en annan sak som är "mycket" värre den saken jag inte kan gå in på för då skulle många fatta vem jag är och det vill jag inte.

Vill du och din man ha tycker jag ni ska köra på det!
Allt ordnar sig i slutändan.
Du och din man väljer att du ska sluta med p-piller. Dina vänner/släktingar behöver inte veta det. vad man säger sen: att du åt p-piller men det bidde iaf, mådde dåligt av dom o slutade men använde kondom men det funkade visst inte eller bara säga som det är, vi vill ha ett barn till. Dom ska inte lägga sig i erat liv.

Vi är inte jätte unga och inte jätte gamla men vi närmar oss 30.

Säg att du blev gravid oplanerat trots p-piller ( kanske en liten maginfluensa gjorde att pillerna inte fungerade så bra?) Det har andra inget med att göra - vi lever inte i en diktatur!

Tråkigt att andra fick dig att må dåligt under din graviditet. Och att du pga det tvekar om att försöka få syskon.
Det är lite svårt att svara när man inte vet vad det där andra är, men berätta det inte behåll din anonymitet. Dessa människor som får dig att må dåligt (din mamma tex) varför låter du dom få så stor makt i ditt liv? Kan du inte försöka tänka att du gör som du vill och att du och din familj(partner och barn) gör det som är bäst för er och som gör er lyckliga?

men är ni runt 30 borde ni väll för sjutton kunna välja och avgöra själva om och när det är läge för fler barn!!
och ja man kan bli gravid fast man äter p-piller det är min son ett levande bevis på så visst känns det bättre att försvara graviditeten genom att säga att du käkade p-piller så gör det.
Lycka till!

Jag vet att det ser löjligt ut när nästan en 30 skriver att man bryr sig om vad omgivningen ska tycka hade jag sälv tyckte med.
Men den andra saken som jag inte kan nämna kan jag säga så här om, den kan sätta livet på spel. Om det är mig eller barnet vill jag inte säga. Men enligt läkare så är det okej att skaffa fler barn. Det är där det hänger mycket också.

oj, jo då är det klart att omgivningen kannske vill lägga sig i lite om det är risk för livet. men sammtidigt är det fortfarande ni som bestämmer om ni vill "chansa" eller inte och det verkar ju som om läkarna säger kör.

Handlar det om en sån sak så ska du lyssna på läkarna, inte på omgivningen. Ok att de blir oroliga och bryr sig om, men kommentarer som att man inte glad för någon skull, ska du inte ta åt dig av.

Var nära att ta upp det med mannen innan idag men avstod då det blev bråk mellan oss
Men när jag tänker på tanken så blir jag aldeles sprudlig och pirrig innombords. Tänker på vad det kommer bli denna gång mm. Om jag har sådan stark känsla att jag/vi vill så kan det ju inte vara fel, eller?
Min familj kommer halshugga mig med ord, skrev ju innan att de inte kommer säga att jag ska göra abort men nu har tänkt lite och det skulle de säkert.
Jag vill inte bry mig om vad alla andra ska tycka utan bara gå på vad jag vill eller jag och mannen men det går inte.