Varningtriangel eller pepp?

Vet inte om jag skulle sätta en varningstriangel på det här inlägget, med tanke på inläggen man läser om bio- och bonusmammor.
Undrar vad som egentligen är problemet? Personkemi eller att man anser sig ha mer rätt än den andra?
Till saken hör att jag själv är bonusmamma, som i min lilla värld skulle önska att det mesta kunde ske enkelt och smärtfritt. Ingen avundsjuka mellan biologiska mamman och bonusmamman.
För min egen del skulle nog mina små bonusars mamma önska att jag inte fanns till, eller rättare sagt fanns till, men mer på ett ANDLIGT sätt...inte höras, ha åsikter utan bara kunna utnyttjas när det själv passade henne och hennes ego.
Ren och skär avundsjuka som egentligen grundar sig i rädsla över att förlora sin mammaroll. Den rollen går inte att förlora, vilket det inte ens går att slå in i hennes madrasserade hjärna! Tråkigt, men jag tror att den som mest mår dåligt i det här läget är hon själv.
Så alla biologiska mammor/pappor och bonusmammor/pappor (måste säga något väldigt klyschaktigt nu), make love, not war!!
Se guldglimtarna i situationen och är det helt omöjligt, vilket det är i vissa situationer; Du är inte ensam.

Kramar