Får man inte tycka gott och tala gott om sig själv?

jag har fått den uppfattningen att det är personer som måste klanka på andra och som tycker att d sjävla är bäst och bättre än andra, att det är dom som lider av dåligt självförtroende.
Men ja kan ju ha fel....

Visst får man älska dig själv och tala om det. Tycker snarare att det är din bekant som har dåligt självförtroende eftersom h*n inte kan säga så själv.

Det är väl en styrka att kunna älska sig själv?

Det handlar inte om att tycka att man är bättre än andra.
Men att vara jävligt stolt och glad över vad man åstadkommit, kanske?

Tänker just på vad jag skrev i min blogg!
*Mooahaha*

Ja självklart. De som måste klanka ner på andra för att sedan tala gott om sig själv inger ju helt klart en bild av ett falskt självförtroende. Nu menar jag de som naturligt älskar sig själva och inte skämms för att tala om det och som inte mår dåligt av att säga högt inför andra att "Vilken bra människa jag är!" Osv, utan att spy galla över andra.
BettyBoop 123 skrev 2007-11-09 22:35:29 följande:

Nej, enligt mig så handlar det inte om att vara bättre än någon annan, precis som du uttryckte dig.
Vi som nu tycker att vi verkligen är bra kan väl få känna så utan att bli nertystade och klassade som människor med uruselt självförtroende.
Mamma t Twins skrev 2007-11-09 22:37:10 följande:

ja men det sticker i folks ögon om man älskar sig själv tror jag. Man kan ju inte älska sig själv om man inte lever tillsammans med den perfekta killen, har drömjobbet och allt annat *ironisk*

Ja, precis!
Varför inte vara nöjd med vad livet har gett oss och vilka vi är?

Måste vara den svenska avundsjukan i ett nötskal =D

Som med allt annat så tycker jag det är en balansgång. De människor jag träffat/känner som _ständigt_ lovordar sig själva, talar om hur snygga och lyckade de är, hur många komplimanger de fått osv. Dessa har tydligt haft dålig självkänsla. Den som vet om att den är bra har inte BEHOV av att ständigt tala om det för andra, den vet det ändå och är nöjd utan att ständigt bekräfta sig inför andra.

Men; visst måste man få kunna tala om att man är j-ligt nöjd med sig själv ibland! Att/om någon någon gång säger "Å, jag är bara SÅ nöjd med min nya friskyr" eller "vad nöjd jag blev på jobbet idag, jag kände verkligen att jag lyckades med mitt...." tycker jag är normalt och inget som alls behöver bero på dålig självkänsla.

Allt beror ju också på vilken relation man har till personen och vilken den andra är. Om jag vet att någon har väldigt dålig självkänsla/självförtroende så tycker jag väl inte det finns någon större mening med att jag själv står där och babblar om mitt lyckade liv och hur glad jag är över att jag är jag. Det riskerar bara att personen känner sig ännu mer misslyckad. Istället kan jag använda min goda självkänsla/självförtroende till att inom mig känna "jag är rätt bra just för att jag INTE talar gott i mängder om mig själv inför denna person som är rätt osäker i sig själv".

Om någon ger mig komplimanger så svarar jag med ett ärligt:
"Tack! vad trevligt att du säger det! Nu blev jag glad" eller något dylikt.