Att bli försoffad är...

Klart att det är tråkigt... men du kanske lägger fram det på fel sätt? Påpeka istället hur snygg han KAN vara och klaga inte bara.

Och sen skriver du: För att spä på det hela har han just fått en diagnos reumatism som bara kommer att göra honom än mer gnällig! Vad ska jag göra?

Ja du, visa lite omtanke kanske?! Det är ju inte så roligt för honom... Försök stötta och få honom att må bra, så vill han nog ta hand om sig själv.

Finns det inget som säjer att det vore bättre för honom att gå ner i vikt pga sjukdomen han nu fått? Att du kan ha det som argument till bättre mat och träning?

Och att förklara i text är inte helt lätt men okey..jag kan nog tala om för dig att genom åren så har jag inte gjort annat än ge honom "beröm" eller så..nu är jag fan helt slut! Aldrig får jag något tillbaka..helst sitter han vid sin dator och jag tar hand om allt inklusive barnen. Så om någon ska få en omtanke så är det jag nu för min energi är slut....

Här har vi gått och blivit försoffade tillsammans

Men motivera, gå med i viktväktarna båda två, laga god, nyttig mat tillsammans, gå ut på långpromenader..

Är han nöjd med sig själv? Prata med honom bara. Jag tror att man innerst inne inte vill se ut som en halvjäst degklump(haha, jag själv då.. )

plutto: Jo absolut är det så och jag tror nog att han innerst inne vet detta men han som han själv säger är för beväm av sig och så lite energi som möjligt ska gå åt så han kan sitta vid sin snutttrasa=datorn.Ja han har sagt det så själv...

Shittelitt: Är redan med i en annan form av viktnedgångsprogram men vad tjänar det till då han endå sitter på natten och skåpäter?

Jag tror inte att han är nöjd med sig själv då han komentarar sin ölmage ganska ofta.

"Och att förklara i text är inte helt lätt men okey..jag kan nog tala om för dig att genom åren så har jag inte gjort annat än ge honom "beröm" eller så..nu är jag fan helt slut! Aldrig får jag något tillbaka..helst sitter han vid sin dator och jag tar hand om allt inklusive barnen. Så om någon ska få en omtanke så är det jag nu för min energi är slut...."

Ok! DÅ förstår jag.. och håller med dig! Sorry att jag var lite hård...

Fettsnålt ÄR tråkigt, tycker jag med (men tyvärr nödvändigt ibland). Men det kanske är lättare att få honom att börja träna - till att börja med? Och ta tag i maten efter hand, lite långsamt.
Kanske lättare för honom att ta in om det blir en sak i taget menar jag, som en "mjukstart". Tycker han borde gå med på det om ni gör det tillsammans. Det går ju också att påpeka alla hälsovinster man gör genom att börja motionera.
Du kanske kan få honom att kolla sitt blodtryck? Om det ligger lite högt kanske det vore motivation för honom att börja ta tag i det?
Är själv överviktig, men har nu börjat gå ner i vikt och tränar 3,4 ggr i veckan och är på såå mycket bättre humör nu. Dels mår jag bra bara av att jag är så duktig, sedan frigör ju träning endorfiner vilket påverkar humöret positivt och gör mig piggare. Träning ökar ju även förbränningen, vilket kan göra att han faktiskt kan äta sin vanliga mat, i alla fall i måttliga mängder, och ändå minska i vikt. Förbränningen blir ju även bättre under vila om man tränar.
Hota honom lite med att man kan få hjärtinfarkter och proppar så kanske det blir fart på honom.

Se till att det inte finns nå't att skåpäta hemma då... Tyvärr är det ju så med dålig karaktär...

Anonym (hustrun) skrev 2007-11-12 12:44:27 följande:

Såg nu det här med datorn - kanske dags att införa "datortid", dvs. han kan sitta där si och så lång tid varje dag.
Om han gillar att kolla på tv, på filmer eller så, så går det ju också bra att motionscykla under tiden. Hoppas det löser sig för er. *kram*

Jag tycker det låter som att det finns ett större problem i ert förhållande: att du känner dig ouppskattad och tagen för given. Du kanske skulle prata med honom om det och om ni har svårt för att prata om sånt med varann så beställ tid hos en bra familjerådgivare. Där kan du ju oxå ventilera hur det känns att han inte bryr sig om sitt utseende längre och har blivit så förslappad. Lycka till!

Anonym 7 : Ingen fara!

Hjärt-kärlsjukdommar finns med i hans släkt och det har vi ochså pratat om och träning påbörjade han ju men lade av bara efter 1 månad. Det var ju sååå tråkigt och eftersom vi har riktigt svårt att få barnvakt så får vi ju träna på varsit håll vilket suger.

Datortid har han på natten..men det händer att han så fort han kommer hem sätter sig och ska bara som det heter.

Lillfisensmamma: Haha! Huvudet på spiken! Men nej han totalvägrar att ta hjälp. Tro mig jag har kämpat..men nej...som att slå huvudet blodigt mot en vägg.

Jag älskar honom men..lågan...finns inte..hoppas att vi kan tända den igen..

Om han vägrar att göra nåt åt sin situation och du inte kan leva med det så får du lämna honom och gå vidare. Man kan inte tvinga en person. Han har förändrats, som du skriver, och då är han inte alls samma man som du valde att bli tillsammans med.

Han borde ju vara mån om att lägga om kosten om han är reumatiker. Kött och tung mat gör ju bara att det blir värre. Han borde äta lätt mat med mycket levande föda i.

Tjofsen: Ja och det är sådan kost han vill ha..massa fet sås och pompe medans jag kan äta ett salladshuvud liksom.

Jo,han är inte den jag träffade...vi gjorde så mycket förr...åhh alla fester och alla människor vi umgicks med..allt är borta då han helt plötsligt anser att människor är idioter...hmm...vad säger man.

TS: - Vad man säger??? Jo, man säger -Tack och hej då!! sen packar man väskan och letar sig ett eget boende.

Säg att du gärna träffar honom igen....men han måste rycka upp sig och ta tag i sitt liv.

Jag skilde mig av (en av många anledningar dock) en sådan anledning. Min man hade fastnat i "tråkstadiet totalt" och efter ca 2 år och mina bekanta undrade om jag verkligen var gift (han var ju aldrig med och var inte alls social) så gav jag faktiskt upp. För hans skull också så han kunde börja om - för mina vänner hade gett han kalla handen redan eftersom han var så nonchalant mot dem i flera år. Det går inte att ha så om man själv är väldigt social.

Fest, passion och glamour är det ju inte mer än ett tag i ett förhållande. DET kan man inte förvänta sig - men man måste åtminstone växa åt samma håll.

Kanske han är deprimerad för att han har reumatism. Det kan påverka psyket enormt och då tar man lättare till skräpmat för det ger kickar.

Kan du inte leva med honom och hjälpa honom på plats krävs det ibland att man vänder upp och ner på hela skutan.

sätt lås på skåpen

Nej om jag ska vara ärlig så har jag inga råd.. Är själv en sån som lätt skulle kunna gå runt och äta 24 timmar om dygnet, men har bestämt mig för att inte göra det. Tror inte det är så lätt att göra något om inte han bestämmer sig för det själv.
Visa före och efter bilder?
när ni träffades och hur han ser ut nu?
kanske är rätt elakt iof..

Anonym (hustrun) skrev 2007-11-12 12:44:27 följande:

Tjofsen: Mmmm,jo..tanken finns ju där endå...innerst inne sitter jag ju redan med svaret men det gör det ju inte lättare. :-/

Ska försöka vara så smidig som det bara går och prata om det här nu.

Tack alla!

Shittelitt: Grejen är ju att vi inte har godsaker hemma inte heller fikabröd utan han äter upp brödet(med pålägg) och fil/yoggi och flingor! Och det kan jag ju inte sluta köpa..hihihi! Nej men han har dålig karaktär och svårt att hålla fingrarna i styr.

Skäms för att erkänna detta såhär öppet men jag har varit ungefär likadan ^^
Försök banka in lite vett i skallen, eller 'led' honom till att själv komma på att han borde sluta..

Anonym (hustrun) skrev 2007-11-12 15:26:05 följande:

Shittelitt: Mmm,jo..fast å andra sidan jag har verkligen fullt upp med allt annat så som barn och hushåll..jag har ingen tid för mig överhuvudtaget och ska jag verkligen behöva ta hand om en vuxen man ochså? Det känns inte riktigt som att det är ok alltså...tja jag vet inte vad längre...men tack iaf!