Han gillar inte att prata i telefon.....hur ska jag få han att gilla det??

Jag tror knappast att du kan få han att börja gilla prata i telefon. Alla gör det inte helt enkelt och det får du nog nöja dig med.

min kille gillade inte heller att prata i telefon när vi träffades... även vi träffades på nätet...
vet inte vad det var som gjorde att han började "gilla" det mer o mer... men den stora delen är väl att man faktiskt kan uttrycka känslor o allt bättre via tal än ett litet kort sms.... var oftast jag som ringde upp honom, men oftast han som inte ville lägga på sen :p

Senaste anonym: Åh....hm. Han sa alltså rakt ut att han ej gillade telefonen? Puh.... Ska jag bara ringa liksom, alltså? Kändes det inte som att man "störde"?

Har han sagt att han inte gillar det så gör han inte det.

han sa att han aldrig gillat telefon, att han kanske pratade max 10 timmar på ett helt år... jag började ringa lite smått, sa ty att jag bara ville höra hans röst o så... att vi inte behövde prata så mycket... men utvecklades fort till LÅNGA samtal :) vänta ig inte ngt maratonsamtal från början bara :)

Min man hatar att prata i telefon. Efter 7 ar tillsammans har jag lart mig att kommunicera pa andra satt. Gillar man det inte, sa gor man det inte helt enkelt. Varfor tvinga honom?

Skulle du vilja bli tvingad eller manipulerad till att gora nat du inte tycker om?

10-40 sms om dan ar val jattetrevligt! Jag far kanske 1 i veckan fran min man, och da ar det alltid om praktiska saker, aldrig nat romantiskt 'bara for att'.

Daremot uttrycker han sig bra nar vi ar i samma rum. :)
Man ar olika, helt enkelt.

Ja, man är väl olika....det värsta är att jag just då kan känna tvivel...om han gillar mig....

Jag har inte tänkt tvinga han, men att vilja höra någons röst när man är kär är väl naturligt....vet inte hur han resonerar...men för han är sms tillräckligt. Och jag vet vet inte vad jag ska tro...inte varit med om denna situation förut......

Jag är precis likadan. Jag hatar att snacka i telefon, oavsett vem. Viktigt för folk att veta då är att det absolut inte är nått personligt.
Nu har jag distansförhållande, så det blir rätt mkt snack ändå. Men hade killen bott i Sverige hade det inte varit så.

Varför vill du tvinga honom att prata i telefon?

Att han inte vill prata i telefon har inget med hans känslor till dig att göra.

Personligen hatar jag att prata i telefon och gör det helst bara i arbetet

avskyr själv telefonen ringer ALDRIG till någon, men konstigt nog när en del kompisa väl ringer så kan man bli sittandes och babbla i flera timamr iallafall. testa nångong du lär ju märka om han pratar eller bara mummlar eller hur kan vara så att han känner sig säkrare i text då han får en chans att läsa igenom vad han "säger" innan du får "höra" det.

Jag är inte heller nån telefonmänniska så jag kan absolut förstå hur han tänker. Jag vet inte riktigt varför heller. Det värsta som finns är när man har en massa ärenden man "måste" ringa. Jag och darlingen har mestadels kommunicerat med mail och sms när vi inte kunnat ses. Än idag är det väääldigt sällan jag ringer honom, men han ringer lite oftare, och då känns det faktiskt bättre.

Eftersom jag är som jag är, så blir jag aldrig "drivande" i ett telefonsamtal...det får han sköta om. Och om han ser till att samtalet flyter på i pauserna, så kan vi prata jättelänge.

Så visst kan du ringa honom, men var beredd på att det är du som får hålla samtalet igång.

Hatar själv att prata i telefon. Fast jag är kanske lite extrem, men jag pratar inte med folk jag inte känner väldigt väl. Pressa honom inte om de är såpass allvarligt att han inte bara "tycker de e tråkigt" utan faktiskt ser de som riktigt jobbigt.

Hade en nät vän som jag var jätte nära, som tog väldigt illa upp när jag inte ville att han skulle ringa mej. De gjorde att jag inte ens svarade för de blev ännu mer press. Ångest av att prata + ångest för han blev ledsen när jag INTE svara = vädligt väldigt jobbigt.

Min karl hade motsatt problem i början. Han var extremt blyg, och inte särskilt talför (riktigt riktigt dålig på kallprat), men han ringde ändå. Ofta. Det blev så krystat så jag höll på att smälla av. Skulle det flyta på fick jag sköta snacket, annars kunde det vara låååånga tysta stunder. I efterhand vet jag ju att han satt nästan hysterisk och försökte komma på saker att prata om men bara låste sig.

Nu kan jag inte få honom att hålla snattran :). Det tog ett tag dock, och blev nog bättre först när han kände sig bekväm med mig och vi hade umgåtts ett bra tag.

Jag tror det är ganska vanligt att killar inte gillar att prata i telefon medan vi tjejer ofta kan kackla skit i timmar.

Han smsar ju massor,så jag tror inte du behöver oroa dig.

Sant.

Jag är också ofta trött på folk, eftersom jag har ett översocialt arbete...jag orkar sällan ringa folk....

Det var väl mera oron över ifall det inte BÖR va så att man pratar mkt i telefon i början och att det är ett tecken på "kärlek".....och att det kanske betyder att vi inte gillar varann tillräckligt eftersom vi aldrig pratar i tel......

Sist jag ringde han var väl 3 veckor sen....ja, det blev jag som fick babbla....... Men i verkligheten kan han prata. Det verkar bara va telefonen som han hatar.

Hm......undrar om det går att utveckla nåt vettigt på andra sätt.....kanske går det med dagens teknik?? Typ msn och sms.....kanske kan det bli samma sak? Vet inte.....

Kanske mejl och msn?
Da har man ju chansen att skriva lite mer an i ett mess, och kan ha en dialog och svara varandra direkt.

Jag tror inte man ska fundera sa mycket over vad forhallanden 'bor' innehalla (fast man gor ju det! Sa jag forstar hur du menar). Utan se till omstandigheterna. Man ar olika helt enkelt.

Har for ovrigt en kompis som traffade sin flickvan genom WoW och borjade mejla/msn-a typ varje dag - de bodde i olika lander. Nar hon kom och halsade pa forsta gangen hade de bara pratat i telefon 1 enda gang... hon hatar telefonen ocksa. Nu har de gift sig forra veckan. :) och bor ihop i samma land forstas. Men har fortfarande inte pratat i telefon mer an typ 3 ggr totalt pa 2 ar... sa det kan ga bra anda. :)

Anonym (jag) skrev 2007-11-13 11:34:16 följande:

Jag gillar inte heller att prata i telefon som social umgängesform, jag tycker det är trist och lägger hellre tiden på att träffas i så fall. Har jag inte tid att träffas har jag inte tid att sitta och snacka i telefon heller. Däremot mail, SMS, IM:s som MSN eller ICQ kan man ju kommunicera med på ett fragmenterat sätt lite då och då när man har tid, samtidigt som man gör andra saker.

Mitt råd till dig är att du inte skall låsa upp dig i tankar om hur kärlek "bör" uttryckas eller vad man "bör" göra när man är förälskad. Det är så himla individuellt och dessutom beroende av livssituation och kontext, så det blir ju olika varje gång och för varje person.

Säger han att han är förälskad finns det väl ingen anledning att tro att han ljuger?

Bor ni i samma stad och så? Vill ju inte vara den som är negativ.. Men även om jag tror att de faktiskt helt enkelt är så att han inte tycker om at prata i telefon..
Vad vet du om honom? Kan ju vara så att han egentligen har ett förhållande som du inte vet om.
Eller något sådant.. Men som sagt, de är bara dom banorna jag själv skulle ha tänkt i.. Pessimist som jag är :P