Min lillasyster har börjat att spåra ut..
Min lillasyster 17 år, fyller 18 år i Januari.
Eftersom hon varit väldigt skoltrött osv, så har hon gått om ett år.
Så nu går hon första året på gymnasiet, linje Barn och Fritid. Detta gör hon tillsammans med min andra syster (som är 16 år). De går alltså i samma klass. Kan också berätta att min syster fortfarande bor hemma hos min mamma och bonuspappa.
Idag var jag på besök hos dom. Mamma berättade att de hade bråkat imorse, när mamma skjutsade tjejerna till skolan. Eftersom mina systrar går barn och fritid så kommer de ha mycket uteaktiviteter under vintern. Mamma menade att min syster måste köpa sig en ordentlig vinterjacka, samt skor. Men min syster vägrar. Pengarna som hon får denna månad och under december(studiebidrag + underhåll) ska hon spara. Hon ska ha dom till sin 18-årsfest i januari. (alltså drygt 4000 spänn) Det var tydligen ett rejält bråk där i bilen.
När hon kom hem från skolan, satte hon sig ner i köket med oss. Vi började prata om människor som hälsar på sina ex och nya familjer. Mamma sa att hon tyckte att sådant var jättejobbigt. Hon är alltså inte allt så förtjust i att våran pappa kommer förbi.
Min syster tyckte då att mamma snackade skit om pappa. Mamma sa att hon tyckte inte att det var så konstigt att man var obekväm med att ens ex kommer invandrandes i ens hem och fikar med ens nya familj. Min syster fortsatte att fräsa att mamma alltid tycker negativt om vår pappa och att hon tyckte synd om pappa.
Nu är det som så att min lillasyster har träffat en kille under sommaren. En kille som redan hade flickvän och det visste min syster om. Han hade senare dock sagt till min syster att de gjort slut. Men när detta visade sig vara falskt så verkar det inte vara killen som är skurken, utan hans flickvän. Min syster snackar väldigt mycket skit om denna tjej.
Min mamma mumlade då att hon kanske tyckte synd om denna tjej, som fick en massa skitsnack bakom ryggen fast det egentligen är killen som är kräket. Min lillasyster vrålade då att mamma hade inte en blekaste aning om vad denna tjej gjort mot henne och snart så slog hon omkull ketchupflaskan och vrålade något till mamma:
- Din jävla fitta!
INGEN av oss syskon har aldrig någonsin sagt något sådant till mamma! Jag blev helt mållös. Min syster rusade upp på sitt rum. Skitförbannad. Mamma blev såklart ledsen.
Nu under kvällen så ringde mamma och berättade att min syster inte var hemma. Hon hade tydligen stuckit hem till pappa utan att berätta något. Mamma berättade att vår andra syster berättat att systern skolkat en massa från skolan på sistone och sedan suttit och ljugit hemma angående skolan. Därför var mamma osäker om min syster verkligen var hos pappa. Jag ringde upp och kollade. Jo, hon var där.
Har pratat med mamma nu senare på telefon. De kommer dra in hennes studiebidrag och underhåll pga att min syster beter sig som hon gör. Detta ordet som min syster kallade mamma var droppen som fick bägaren att rinna över. Det är nämligen inte första gången som de bråkat.
Min syster gör ingenting hemma. Hon hjälper inte till alls. Hon vägrar att sitta barnvakt hemma. Hon städar inte sitt rum (det ser ut som en soptipp numera, med löshår, kläder och smink över hela golvet) Hon säger att hon ska söka kvällsarbete som telefonförsäljare, men det gör hon aldrig. Utan hon låter bara tiden gå. Hon ligger bara hemma och jäser framför TV:n eller framför datorn. Enda gången hon går ut, är för att gå ut och festa. Hon mumlar om att alkohol är så himlans bra och det är det som hon kommer göra på sin 18-årsfest. Supa, med ett stort S.
Mamma har nu pratat med min systers klassföreståndare, som bl.a. ska erbjuda min syster en chans att prata med en kurator. Men jag har en känsla av att min syster kommer neka till det också.
Jag blir så arg på henne för över hur hon beter sig mot mamma. Så enormt jävla respektlöst. Och jag blir så ledsen över hur hon låter skolan lida. Hon fick en chans att gå om ett år och nu sumpar hon även den chansen! Jag har försökt att prata med henne ibland och vill att hon ska förstå att hon kommer att ångra sig som attan om hon inte går ut gymnasiet med ett slutbetyg i handen. Men hon lyssnar inte.. utan tycker bara att jag är jobbig.
Vet verkligen inte hur man ska göra för att "rädda" henne.
Hon har börjat att spåra ut totalt nu.