• Anonym (Sister)

    Min lillasyster har börjat att spåra ut..

    Min lillasyster 17 år, fyller 18 år i Januari. 
    Eftersom hon varit väldigt skoltrött osv, så har hon gått om ett år. 
    Så nu går hon första året på gymnasiet, linje Barn och Fritid. Detta gör hon tillsammans med min andra syster (som är 16 år). De går alltså i samma klass. Kan också berätta att min syster fortfarande bor hemma hos min mamma och bonuspappa.

    Idag var jag på besök hos dom. Mamma berättade att de hade bråkat imorse, när mamma skjutsade tjejerna till skolan. Eftersom mina systrar går barn och fritid så kommer de ha mycket uteaktiviteter under vintern. Mamma menade att min syster måste köpa sig en ordentlig vinterjacka, samt skor. Men min syster vägrar. Pengarna som hon får denna månad och under december(studiebidrag + underhåll) ska hon spara. Hon ska ha dom till sin 18-årsfest i januari. (alltså drygt 4000 spänn) Det var tydligen ett rejält bråk där i bilen.

    När hon kom hem från skolan, satte hon sig ner i köket med oss. Vi började prata om människor som hälsar på sina ex och nya familjer. Mamma sa att hon tyckte att sådant var jättejobbigt. Hon är alltså inte allt så förtjust i att våran pappa kommer förbi.

    Min syster tyckte då att mamma snackade skit om pappa. Mamma sa att hon tyckte inte att det var så konstigt att man var obekväm med att ens ex kommer invandrandes i ens hem och fikar med ens nya familj. Min syster fortsatte att fräsa att mamma alltid tycker negativt om vår pappa och att hon tyckte synd om pappa.

    Nu är det som så att min lillasyster har träffat en kille under sommaren. En kille som redan hade flickvän och det visste min syster om. Han hade senare dock sagt till min syster att de gjort slut. Men när detta visade sig vara falskt så verkar det inte vara killen som är skurken, utan hans flickvän. Min syster snackar väldigt mycket skit om denna tjej.

    Min mamma mumlade då att hon kanske tyckte synd om denna tjej, som fick en massa skitsnack bakom ryggen fast det egentligen är killen som är kräket. Min lillasyster vrålade då att mamma hade inte en blekaste aning om vad denna tjej gjort mot henne och snart så slog hon omkull ketchupflaskan och vrålade något till mamma:
    - Din jävla fitta!

    INGEN av oss syskon har aldrig någonsin sagt något sådant till mamma! Jag blev helt mållös. Min syster rusade upp på sitt rum. Skitförbannad. Mamma blev såklart ledsen.

    Nu under kvällen så ringde mamma och berättade att min syster inte var hemma. Hon hade tydligen stuckit hem till pappa utan att berätta något. Mamma berättade att vår andra syster berättat att systern skolkat en massa från skolan på sistone och sedan suttit och ljugit hemma angående skolan. Därför var mamma osäker om min syster verkligen var hos pappa. Jag ringde upp och kollade. Jo, hon var där.

    Har pratat med mamma nu senare på telefon. De kommer dra in hennes studiebidrag och underhåll pga att min syster beter sig som hon gör. Detta ordet som min syster kallade mamma var droppen som fick bägaren att rinna över. Det är nämligen inte första gången som de bråkat.

    Min syster gör ingenting hemma. Hon hjälper inte till alls. Hon vägrar att sitta barnvakt hemma. Hon städar inte sitt rum (det ser ut som en soptipp numera, med löshår, kläder och smink över hela golvet) Hon säger att hon ska söka kvällsarbete som telefonförsäljare, men det gör hon aldrig. Utan hon låter bara tiden gå. Hon ligger bara hemma och jäser framför TV:n eller framför datorn. Enda gången hon går ut, är för att gå ut och festa. Hon mumlar om att alkohol är så himlans bra och det är det som hon kommer göra på sin 18-årsfest. Supa, med ett stort S.

    Mamma har nu pratat med min systers klassföreståndare, som bl.a. ska erbjuda min syster en chans att prata med en kurator. Men jag har en känsla av att min syster kommer neka till det också.

    Jag blir så arg på henne för över hur hon beter sig mot mamma. Så enormt jävla respektlöst. Och jag blir så ledsen över hur hon låter skolan lida. Hon fick en chans att gå om ett år och nu sumpar hon även den chansen! Jag har försökt att prata med henne ibland och vill att hon ska förstå att hon kommer att ångra sig som attan om hon inte går ut gymnasiet med ett slutbetyg i handen. Men hon lyssnar inte.. utan tycker bara att jag är jobbig.

    Vet verkligen inte hur man ska göra för att "rädda" henne.
    Hon har börjat att spåra ut totalt nu.

  • Svar på tråden Min lillasyster har börjat att spåra ut..
  • sataya

    tyvärr kan ju inte du eller din mamma göra så mycket mer.. det är din syster som måste komma på att hon gör fel..

    har en lillasyster som hade svårt med mammas och pappas skilsmässa så hon blev ungefär sådär under den tiden om inte värre.. och det kommer väl och går lite nu och då också och det är ändå 6år sedan..


    Lilla
  • Anonym (Sister)

    Min syster minns inte ens tiden då mamma och pappa var ett par. Hon var 2 år när de separerade. Så hon har ingen förståelse till t.ex varför mamma skulle känna sig obekväm om pappa ständigt kom förbi oss (även fast hon tycker att han är snäll osv)

    Det har jag. Jag var 7 år när de separerade. Minns hur dåligt mamma mådde.
    Faktum är så var det jag som bad mamma att skiljas.

    Så deras skilsmässa är ju inte en bidragande faktor.

  • sataya
    Anonym (Sister) skrev 2007-11-14 22:19:32 följande:
    Min syster minns inte ens tiden då mamma och pappa var ett par. Hon var 2 år när de separerade. Så hon har ingen förståelse till t.ex varför mamma skulle känna sig obekväm om pappa ständigt kom förbi oss (även fast hon tycker att han är snäll osv)Det har jag. Jag var 7 år när de separerade. Minns hur dåligt mamma mådde. Faktum är så var det jag som bad mamma att skiljas. Så deras skilsmässa är ju inte en bidragande faktor.
    nej det trodde jag inte heller att det var.. men jag ville bara säga att min syster blev likadan under den perioden och att man inte kan göra något förutom att försöka få henne att prata med någon och visa att man bryr sig.. sedan måste hon själv komma på att hon gör fel för hon kommer bara sätta taggarna utåt om man går mot henne..
    Lilla
  • Anonym

    ja osm ovan, det är bara din syster och ingen annan som kan göra något just nu. jag ha varit där, alkoholen, drogerna, festandet. höll på o spåra ur totalt me träffade min sambo och det fick mig på rätt håll, ha idag 1 barn och ett på väg. kan inte ens tänka hur jag va för 2 år sen :( Men man måste vilja ändra sig, annars går det inte

  • Anonym (Sister)

    Mjo. Det är ju så, att hon måste vilja själv.
    Men finns det inget sätt att få henne att förstå?

    Blir så arg mot henne för det som hon sa till mamma också.  Mamma som inte gör något annat än att försöka få det så bra som möjligt för oss. Hon har vigt sitt liv till att vi ska kunna få ha det så bra som möjligt!

    Mamma berättade att om inte min syster skärper sig nu, kommer hon att ringa till pappa och be honom avboka stugan som min syster kommer ha sin 18-årsfest i..

  • sataya

    som sagt du kan inget göra förutom att erbjuda din syster att prata för det är väldigt tydligt att något stör henne och att hon inte mår bra.. men man kan aldrig tvninga någon och hon måste förstå själv..

    ibland vet man inte ens själv varför mn mår dåligt.. och det kan vara väldigt frustrerande...


    Lilla
  • sataya

    btw har era föräldrar bra kontakt och kan prata med varandra på ett bra sätt så är ju en möjlighet att de två sätter sig ner och pratar med din syster tillsammans.. visa att de inte accepterar att hon beteer sig hur som helst..
    och fråga henne varför hon gör det och att om hon ska fortsätta så kommer det konsekvenser....


    Lilla
  • Anonym (syster)

    Har en tvillingsyster som var prcis likadan under vår tid på gymnasiet. Inte att hon skolkade för det gjorde hon aldrig. Men hon hade en deprition som gjorde att hon inte orkade med skolan så mycket så hon tog sig igenom mycket tack vare att vi gick Barn och fritisd ihop så jag hjälpte henne. Hon var också väldigt elak mot allt och alla specielt mej hon bröt mitt näsben med en rak höger för att jag inte ville gå med henne till banken och dagen efter var hon arg på mej för vi skulle åkt till danmark mej jag kunde/orkade inte på grund av att jag hade ont i näsan, hon jagade min bästa vän runt i huset med en kniv för att hon försvarade mej när hon slog mej med att köra en disktrasa upp i nyllet på henne min vän fick panik, hon fick hoppa ut genom ett fönster för att komma undan min syster. Hon låste in mej i skåpet i skolan, ljög och stal från mej och fick mamma och pappa och tro att det va jag som va den som gjort fel. Eftersom hon tog ut all sin ilska på mej i skolan så va hon ju relativt glad när hon kom hem (hon hade tonårstrots till max ändå) men jag var ju helt slut och trött och fick skäll för det trots att det va orsakat av min syster. Så det slutade med att jag hade väldens magsår och mer eller mindre kollapsade innan mina föräldrar vakande upp kan ju tillägga att min mamma var utbränd under den här tiden med.

    Så idag är det här en period i mitt liv som fortfarande fyller mej med ilska när jag tänker på det. Men min mamma vägra prata om det då hon anser att hon inte kan ändra nått av det som hänt.

    Så TS vad jag försöker säga med mitt inlägg är att det finns många många fle tonåringar i din systers sitts och föräldrar till dem. Din mamma verkar göra vad hon kan, min syster bor idag med en kille som inte har fullständiga grundskolebetyg och inget gymnasie alls, båda två lever på soc och de är nöjde med det!! De försöker få jobb vist men inte vilket jobb som hellst duger heller.... Jag hoppas därför att ni kan styra din syster BORT från det nu i tid så ni slipper hamna i den oron som det innebär att ha en familje medlem som har det så tufft.
    Om jag får komma med ett råd som ag tror hade hjälpt min syster mycket och det är att markera SUPER tydligt vad som är okej, inga pengar (studiebidrag och liknade) kräva hyra, mat pengar mm sätta upp gränser att leva efter. Eller krav på mot prestationer tex närvaro i skolan ett vist antal godkända betyg i ut byte mot nått.

    Nu blev det här ett både långt och små flummigt inlägg men jag hoppas du får står vart jag vill komma.

  • Anonym (Sister)

    Hon började med att festa osv när hon började gymnasiet, dvs förra hösten.
    Med detta kom den taskiga attityden och den blir bara värre.

    Brukar ofta prata med henne och hon berättar mycket om den här killen. Även det började förra året. Han är vän till vår bror (min lillebror, syrrans storebror) och som sagt, så har han flickvän. Men detta hindrade inte honom från att uppvakta min syster, som såklart blev smickrad. När hans flickvän fick veta detta blev det ett jävla liv (orkar inte gå in på detaljer). Men låt oss säga att det blev bråk och killen smet undan. Min syster och killen slutade träffas och min syster blev väldigt ledsen över detta (det var i samma veva som hon började att må dåligt)

    Tiden gick. Min syster började att må lite bättre. Snart hade det gått ett halvår.  
    Så träffades de på en fest, i början på sommaren. Jag sa åt min syster att inte falla tillbaka. Hon lovade.

    Men tji fick jag. Hon föll tillbaka. Han uppvaktade henne. Och påstod sedan att han och tjejen hade gjort slut. De blev ett par, men han ville hålla det tyst en stund. Misstänkt va? Jag kom på dom. Han var fortfarande med tjejen. Jag och brorsan berättade detta för vår syster. Och det var igång igen, lagom inför skolstarten och hennes andra chans att klara skolan, som hon skötte rätt bra.. tills nu, då vår andra syster avslöjat att hon skolkat nyligen. Valt att sitta i skolans datasal istället för att komma på lektionerna.

    Min syster har vänt sitt hat mot killens flickvän (trots att det faktiskt varit min syster som varit "den andra kvinnan") och tjejen hatar min syster och smutskastar henne

  • Anonym (Sister)
    sataya skrev 2007-11-14 22:43:55 följande:
    btw har era föräldrar bra kontakt och kan prata med varandra på ett bra sätt så är ju en möjlighet att de två sätter sig ner och pratar med din syster tillsammans.. visa att de inte accepterar att hon beteer sig hur som helst.. och fråga henne varför hon gör det och att om hon ska fortsätta så kommer det konsekvenser....
    Jo, är det något så kan de prata om komma överens. Så sådana problem är det tack och lov inte. Och nu kommer det nog komma igång ordentligt om min syster inte skärper sig inom den kommande tiden.
Svar på tråden Min lillasyster har börjat att spåra ut..