Undrar om det finns andra föräldrar här till ett barn med dyslexi (läs-& skrivsvårigheter)? Misstänker att min 8-åriga son ev har det. Hur betedde sig era barn, hur fick dem diagnosen och på vilket sätt skiljde dem från andra barn??? Hoppas det finns nån som varit med om det och kan berätta...
Fortfarande inga svar?! hmm, trist....
Jag har dyslexsi och en av mina döttrar har det också. Man skiljer sig inte från mängden när man bara är åtta år utan kan bara vara lite sen att lära sig att läsa. Jag fick diagnosen på papper när jag var vuxen och min dotter fick inte gå på någon utredning förenst hon var 14 med mycket gnat från mig.
På vilket sätt märktes det när hon var 7-8 år??? Hade hon svårt i skolan? Var hon sämre än de andra i klassen, i alla ämnen eller bara i vissa??? Hur behandlades hon av de andra i klassen pga det? När började ni själva misstänka det? Eller var der skolan som först upptäckte det???
Och hur var det för dig? Hade du det svårt när du började skolan? Hade du svårt med alla ämnen eller bara vissa?
Jag hade det jättesvårt när jag började skolan och lärde mig inte att läsa någorlunda förens i tredje klass. På grund av det så har jag tränat mina barn tidigt att läsa, vid fyra års ålder. Min dotter hade inte så svårt i början, förutom stavning och matte men det blev ganska snabbt sämre.
Eftersom min mamma också har dyslexi så var det inte svårt att misstänka det. Kompisrelationer har inte påverkats av dyslexin.
Både min dotter och jag kan fortfarande inte vad som är höger och vänster om vi inte får tänka till lite, och att skriva bokstäverna dbp för hand blir ofta fel. Tappar bokstäver och ord i skriven text är också vanligt att vi gör, men mycket sällan om vi skriver på datorn.
Om du misstänker att ditt barn har svårigheter, så stå på dig, prata med läraren om vad hon/han anser i första hand.
Tyvärr är det ju så i dagens skola att om inte föräldrarna strider för sina barn är det inte säkert att nåon annan gör det. Nu vill jag inte tracka ner all lärare för det, men jag är själv lärare och har hört en hel del historier plus att jag vet hur stressigt det kan vara, man vill ofta så mycket mer än det finns möjlighet till.
Håller med föregående talare att om du tror att din son har dyslexi så måste du tjata om en utredning. Om det är så att han har det har man rätt till hjälp i skolan. Min bror fick bidrag till en dator tex. Man kan även få göra prov muntligt eller inspelat på band...
www.fmls.nu/start.asp
www.ki.se/dyslexi/
2 toppen sidor. utredning görs av hab eller om skolan har ett resurch team. jag har slagits sen lekis på min son och närmsta diagnos han fått är att han förefaller ha dyslexi men är svår läs svag och medel skriv svag......dom är i dag så fega att sätta diagnosen dyslex så dom sätter hellre Los (läs och skriv svag) och säger att barnet får lägga manken till å träna....... hjälpmedel finns det en uppsjö av.... men att få dom är det stora problemet.
räkna med att du har en hård kamp framför dej och gå iaf med i din lokala FMLS för stöd och hjälp.
lycka till!
Hade precis ett utvecklingssamtal i skolan igår och det känns som skolan lägger hela bördan på oss föräldrar. Vi har ju inte den kunskapen som dem har. Vi jobbar ju hela dagarna och försöker hinna med att sitta med han lite extra på kvällarna, men då är han oftast så trött så han inte riktigt orkar. Är det inte skolans plikt att sätta in extra resurser??? Vem ska jag kontakta eller tjata på??? Lärarinnan är bara vikarie och ska efter den här terminen gå på mammaledigt. Ska jag kontakta rektorn??? Har också hört att kommunen där jag bor har stora ekonomiska problem och att det inte läggs mer pengar på skolan. Vad göra??? Tycker själv att han läser bra, och i matte är han riktigt duktig, men just i stavning/skrivning har han svårigheter. Han skriver för det första fult, ojämt, har svårt att få bokstäverna lika stora. Och så har han lätt att glömma vissa bokstaver vid diktamen. Tex höna, skrev han hna och huvud blev huvd.
tja prata med rektorn men det ska du veta att större resurcher sätts inte in förns du har en diagnos.
så ta kontakt med skolpsykologen,specialpedagog,hab som ex och kräv en utredning.
skolan ska i lågstadiet endast ge färdighetstränande läxor det innebär att dom bara ska ge läxor som barnet redan kan detta för att stärka självförtroendet.
man ska inte titta så mycket på hur snyggt han skriver det kommer senare. att han tappar bokstäver kan vara ett tecken men oxå ett slarv.
man kan se om återkommande bokstäver missas.
b och d är ett stort problem för dyslektiker.
jag ser faktiskt inget oroande i dom små missar du tar upp MEN kom ihåg att det är DU som är expert på ditt barn och är du orolig så kolla med rektorn vem du ska vända dej till för diagnos.
ang hjälpmedel och resurcher.....jaa trots att kommunen är fattig så är det skolans skyldighet att anpassa efter varje individs behov....... det är bara att tjata bråka och tjata. men som jag sagt så måste du ha en diagnos först.
och låt inte skolan skylla på hemmet.....är han trött på kvällarna så kanse ni har en timme på morgonen istället?? barn tar till sej mer på morgonen. eller man är som mest motaglig då (jag har testat de flesta tider å hittar ingen på min son sm funkar men testa på) och som jag sa...FMLS stöttepelare.....
mutti2: Jag tycker inte att det låter som någon fara för honom just nu. Hur många barn kan stava rätt när de bara är 8år och har man mycket spring i benen så är det inte roligt att sitta och skriva snyggt. Det är inga tecken på dyslexi. Eventuellt kan de överhoppade bokstäverna vara ett tecken på det.
Som du beskriver det tycker jag att du ska låta det vara just nu, för en utredning är inte roligt för ett barn. Och ska jag vara riktigt ärlig så tycker jag att det läggs ganska höga krav på din son. Precis som giz säger så ska det vara färdighetstränande läxor.
Jag blir också så arg när jag hör lärare som tjatar om stavningen, det gör att man som barn inte vågar skriva för man får så många röda streck i boken, vilket hemmar kreaviteten. Det viktiga är att han skriver och läser för det är enda sättet att lära sig på och då ska det vara roligt.
Nu är det ju så att vi bor på Åland, som tillhör Finland och här är skolgången mycket mer krävande och tuffare. Jag är själv född och uppväxt i Sverige så jag blev alldeles chockad när jag märkte skillnaden mellan skolgången här och där. Han får läxor varje dag, som tar ca 30-60 min att göra. Utöver 2 sidor matte ska dem varje dag läsa minst en kvart. Och skrivningen är dem jätte hårda med. Bokstäverna ska vara lika stora och jämna. I mars hade dem redan gått igenom hela alfabetet, alltså lärt sig att skriva dem. När jag gick i skolan så gick man mycket saktare framåt. Har skolgången ändrats i Sverige också, har era barn i ettan mycket läxor? Har dem prov? Min son har redan haft 4 matteprov. Resultaten var enligt följande: 34/36 rätt, 32/37 rätt, 31/33 rätt och så 21/39 rätt. Kan ju också nämna att nästa år börjar dem med skrivstil. Det kommer helt garanterat bli tufft för han! Inte ens jag använder skrivstil numera.
mutti2: han är ju jätteduktig i matte :)
Jo, det tyckte vi med, tills jag gick på utvecklingssamtal. Och visst han har svårare med skrivning, men det är väl för att han så sällan skriver. Han sitter ju så mycket med datorn. Vi har nämligen 4 datorer, och det är nog så att vi alla använder dem dagligen, både i vårt arbete och på fritiden. Med datorer är han jätte duktig, och han tycker inte om att varken skriva eller rita, allt med pennor. Men kan man bara så enkelt kalla det för läs- och skrivsvårigheter?? Vi tycker också att han läser bra hemma. Kan ju vara mer nervöst att läsa högt i en klass med 14 elever än hemma för oss. Visst, han har svårigheter med långa ord såsom "styvföräldrar" och "skoluppgifter" men inte kan man kräva av en pojke på ettan att han ska kunna allt heller?! För oss känns det som om skolan har för stora krav. Eller kan det vara så att han är sämre i skolan, och att han är mer avslappnad hemma med oss? Vad tror ni?
Kan inte låta bli att lägga mig i (arbetar som lärare i svenska år 6-9) och tipsa om att kolla upp vilka mål som beskrivs i läroplanen! (De ska du kunna få av ditt barn lärare.) Jag vet inte hur finska mål skiljer sig från svenska, men i de svenska är t ex handstil praktiskt taget borttaget som kriterium. I år 9 ska du kunna skriva *läsligt*, det är allt. Jag hoppas verkligen att det är likadant i Finland (i så fall skulle din grabb kunna få slippa skrivstilsövningar och göra något roligare av sin tid, skriva berättelser på datorn till exempel...)!
Hur som helst: Handstil har sällan något med dyslexi att göra och att fastlägga dyslexi i 8-årsåldern låter väldigt tidigt. Försök att ge grabben ro och låt honom slappna av! Uppmuntra att läsa och skriva, men (i den mån det går för lärarna...) försök att inte fokusera så mycket på vare sig stavning eller handstil - sådant brukar komma 'av sig själv' hos barn som vågar skriva och läsa (klankar man ned för mycket på stavfel blir det ju urtrist att skriva). Tycker jag!
Gillar han att skriva på datorn? I så fall kan ni väl öva honom i att skriva genom att e-brevväxla med honom!
Hmm, du skulle behöva säga det till lärarna! Dem är på han hela tiden för att han inte skriver rent. Här har skrivstilen kommit tillbaka och nu är det obligatoriskt att använda skrivstil på låg- och högstadiet, i alla ämnen. Jag tycker det verkar helt galet! Han älskar allt som har med datorer att göra och är riktigt duktig, klarar dig självt utan hjälp. Men jag måste säga att hur som helst så är jag riktigt besviken på skolan. Man får inte det stöd som man skulle vilja ha. Utan dem bara konstaterar att han har svårigheter och sen är det upp till oss att träna honom. Men jag tycker att skolan har ett ansvar. Det står ju klart och tydligt i skolläroplanen att barn som har svårigheter ska erbjudas stödundervisning. Han får idag (efter mycket tjat från min sida) 40 min i veckan med en speciallärare. Men jag tycker att det är alldeles för lite! Det som är positivt i det hela är att det är en liten klass jämfört med klasserna i Sverige, 14 barn. HAde varit värre om dem varit uppåt 30 som jag hört att det finns i Sverige. Vi har iaf fått tid till fysio-ergoterapin för att dem ska testa han och sen beror det på vad dem kommer fram till, om han behöver få mer hjälp.
satt och surfa på nätet i natt efter dysgrafi men iaf......
stog ngnstans att det inte är förns ngnstans mellan 10-12 år som det är lämpligast att göra en test eller som man tidigast ska göra en...
detta pga omognad osv......
mutti2
titta på denna sida har nyligen skrivit en stoor uppsats om dyslexi ..
och då kom jag även in på denna sida .
www.dyslexi.info/
Chantelle: Tack den var jättebra sida!
Där fanns det ett prov som jag besvarat, se nedan.
BARN
* Har ditt barn svårt att läsa högt? Sådär
* Har ditt barn svårt att skriva av från tavlan i ett klassrum? Sådär
* Har ditt barn svårt att följa en längre instruktion? Ja
* Hoppar ditt barn över ord eller rader när det läser? Ibland
* Finns det någon annan familjemedlem som har svårt att läs-och skrivsvårigheter? Ja, moster
* Har ditt barn svårt att räkna baklänges från 100 till 0? Nej
* Har ditt barn svårt att läsa och/eller stava? Stava, ja
* Blandar ditt barn ofta ihop bokstaven b och d? Har ej tänkt på det...
* Har ditt barn svårt att skilja på höger och vänster? Nej
* Tycker ditt barn att det är jobbigt att gå till skolan och/eller upplever misslyckanden om och om igen? Nej, älskar skolan och går dit alldeles för tidigt.... är alltid först där...
de fanns jätta bra information å allt om där så .. ska nog inte glömma den sidan .. men lite svårt å glömma när man har skrivit en uppsats om dyslexi på 3 sidor .. om botemedel å så ;)