Jag vill lämna min man som är slkoholist men..

Gå. Lämna honom. Han verkar redan ha gått ner sig tillräckligt annars hade du väl inte varit på väg ifrån honom? Du kan inte göra mer, jag lovar dig. En alkoholist är styrd av sitt ego... Man kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt.

Jo jag vet. Vi har barn ihop så det är väl det som spökar, att dom ska mista honom, att han ska mista livet. Dom har ju på ett sätt redan mist honom men jag vill ändå att dom ska kunna ha kontakt.
Imorgon är det tänkt att jag skall åka hem till min mamma. Och jag kommer då inte att återvända. Ska jag säga till honom att jag tänkt lämna honom?
Jag vet att han då kommer komma med böner och lova mig guld och gröna skogar men jag går inte på det längre. Jag vägrar fortsätta vara medberoende!

Sambons jobbarkompis har lämnat sin sambo pga av hennes alkoholism. Hon får inte längre ha sina barn utan att en person från soc är med eftersom hon varit berusad tidigare närt hon haft barnen.
Hon har börjat dricka mer sen han flyttade därifrån. Dessvärre så har hon inte själv insett/erkänt att hon är alkoholist, så det ser mörkt ut för tillfället.
Kan inte tala om vad du ska göra, men hans liv är inte ditt ansvar. Så länge du är kvar så gör du det lättare för honom att dricka, du blir en medmissbrukare.
Kan du inte kolla om det finns en grupp för anhöriga till missbrukare där du bor? Där kan du säkert få hjälp och svar på frågor.
Lycka till hur du än gör!

Barnen kan ju ha kontakt med honom ändå och förhoppningsvis bättre kontakt ifall ni slipper leva i hans elände. Nu vet jag ju inte exakt hur ni har det men under min uppväxt tillsammans med en alkoholist så var det inte lätt som barn. Jag tycker du ska förklara för honom hur det ligger till och sen åka.

Ok, jag kan egentligen inte säga att just DU är det, får jag medge. Men att hitta på ursäkter åt missbrukaren, ställa upp när det har strulat till sig pga missbruket.....
Helt enkelt sopa vägen åt honom/henne så det blir möjligt att fortsätta dricka eller vad det nu är.
Har hört killen ovan och alla hans ursäkter och försvar han haft om sin sambo.

Jag lämnade min man för fem år sedan, han var då rejält nergången och drack nästan dagligen. Han hade tappat kontrollen totalt fast han försökte sköta sitt jobb. Jag var också fruktansvärt rädd innan jag vågade ta steget. Men det ångrar jag inte idag kan jag lova.

Min man reagerade väldigt starkt på min flytt. Han sökte vård direkt på behandlingshem och har hållt sig helt nykter sedan dess. Han är nykterist idag och tar inte en enda droppe. Vi flyttade ihop igen för 3år sedan. Jag väntade tills jag verkligen förstod att han ändrat livsstil. Både jag och barnen är så glada för hela familjens skull. Jag hoppas att du vågar ta steget och att du tänker på dig själv i första hand. Om du gör det så kommer din man att bli frisk. Det hoppas jag ialla fall.

Vill bara tillägga att Om du separerar och om din man inte blir bättre, så har du ialla fall försökt. Då har du gjort allt du kan. Om du stannar kvar blir det ingen förändring och han blir sämre och sämre.

jag har en pappa som är alkolist och har tyvärr varit sen tonåren, han är i dag 49 år och vägrar sluta, jag är så glad att mamma lämnade honom när jag var runt 6 år gammal, jag har mått mycket bättre efter det. självklart kommer de vara jobbigt för barnen, men tro mej dom kommer tacka dej när dom är äldre.. så många gånger som man blir sviken,och tackar för mamma finns i närheten.

jag tycker verkligen du ska ta steget, de är hemskt och bo tillsammans med en alkolist, som sagt egot styr dom ja också spriten!

Det kanske blir värre en tid ibörjan när du lämnat honom och det blir säkert inte enkelt men det finns inga löften om att livet ska vara det.

Det kan vara så att han aldrig vill sluta och då dricker han tills han dör eller så får han nog och ber om hjälp efter en tid när han inte står ut.
Han slutar troligen aldrig så länge du stöttar honom i er relation så där är oddsen ännu lägre att han någonsin blir nykter om man ska tro de erfarenheter och den statestik som finns.

Det bästa du kan göra är att lämna honom för hans och barnens skull efter som det kan motivera honom så småning om att be om proffessionell hjälp.

Jag har själv blivit utslängd i två tidigare relationer där vi haft barn på grund av mitt missbrukande och jag är tacksam att det blev så nu efter ett antal års nykterhet.
Jag kan tyvärr inte lova att det hjälper honom men det hjälper dig och era(HANS) barn.

Det jag säger tröstar kanske inte men frågan är om det är meningen att man ska undvika det smärtsamma i alla lägen.
Att vara medberoende är likt alkoholistens flykt ett sätt att undvika smärta och sorg som egngtligen hjälper oss att acceptera verkligheten för att gå vidare.

Va nära dina vänner...

Tack för era kloka svar! Jag ger mig iväg imorgon.

Du kan aldrig ansvara för någon annas liv (förutom dina barn).

Alla har vi val här i livet.

Lämna honom inte förrän ni sökt proffesionell hjälp.
Vägrar han..så jaa då sitter du själv inne på svaret.
Han behöver ditt stöd,ge honom det!
Ge honom en chans att bli kvitt sin sjukdom!

Det stödet kan han få även om de inte bor i hop. Tror du på allvar att han sticker det första man gör? Nej, det har gått ganka långt med både spriten och förhållandet innan man väl tar steget att lämna och då har alkoholisten fått så många chanser att visa bättring. Du får det ju verkligen att låta som om all hänger på den anhöriga men så är det INTE!! Det är upp till alkoholisten att bestämma sig för att sluta supa. Det kan ingen göra åt denne och så länge som familjen sväöljer hans prat om att bhan ska sluta fst han inte gör det så kommer det att hålla på så.

Det är bättre att gå och att sen visa att man stödjer alkoholisten ifall h*n anstränger sig för att sluta. Barn mår skitdåligt i en alkoholistfamilj. Jag har själv varit ett sådant barn. Lögner och svek till vardgas. Som coolemadde här skriver så är det så skönt när och om de väl går i sär så att man kommer ifrån det jobbiga.

Anonym (Lycka till) skrev 2007-11-16 07:24:51 följande:

Oavsett vad han väljer att göra om du lämnar honom så är du inte ansvarig för hans val...
Det finns Al-anon för oss som är medberoende. Jag går själv sedan en tid tillbaka och det har hjälpt mig jätte mycket...
Det är en sjukdom och som familj blir man drabbad...men det finns bra hjälp att få.
Lycka till.
kram

Jag åkte idag, eller igår om man kollar på klockan. Jag kan inte sova, inte tänka eller slappna av. Undrar hur han mår, vad han gör och vad han känner. Förmodligen är han full och mår skit. Han vet vart jag är men jag bad honom lämna mig ifred för att landa i situationen. Han har inte hört av sig och jag är lättad att han lyssnar på vad jag vill.
Detta är det värsta jag varit med om men jag var tvungen, för våra barns skull.

Tack för ert stöd.

Anonym (Risker) skrev 2007-11-17 00:39:24 följande:

Kramar från mig med. Det kommer att bli bra när ni landat som du skriver. Visst, han mår säkert dåligt men har han lite sunt förnuft tar han det på allvar och tar tag i sina alkoholproblem. Men det är viktigt att du och barnen mår bra.