Är det såhär att ha hund?

Oj... En 1,5 års hund är som en tonåring rent åldersmässigt. Man brukar prata om slyngelåldern från ca 1 års ålder till ca 3 års ålder. Men detta verkar vara en hund som inte fått någon uppfostran alls.

En hund som söker ögonkontakt med dig, utmanar dig. Om du viker undan blicken först, vinner hunden och vise versa. Tyvärr är det nog så att hunden ni hade ansåg att han var ledare i flocken och det är aldrig klokt att ha en sån hund nära småbarn...

Oavsett om ni skaffar en liten söt knähund eller en stööre hund så krävs det ett starkt ledarskap.. (skrev lite om det precis i en annan tråd...) Rätt ofta tycker jag att man ser små söta hundar som äger hela hus och husse och matte. Inte så kul. Jag vet för vi för eviga kamper med våra två hundar. Har en Jack russel och en dobermann/rottweiler blandning och hon är 1,5 år...

Vi är inga exemplariska hundägare men vi gör så gott vi kan och hinner och försöker hämta info och gå nån kurs för att få input i hur vi kan hantera problem som uppstår. Jag kan säga att vi tog vår dobermann tik när hon var 7 mån som omplaceringaseringshund och hon hade heller ingen uppfostran men med hård träning och hjälp så är hon nu lydigare än vår Jack russel. Men det kräver att man tränar varje dag och är konsekvent. Så bli inte brända, ni kan göra så att er hund inte blir sjövild. Kolla lite på Cesar Millan på TV4 plus kl 8 på måndagar.. Hans metoder funkar.

Men varför skulle denna hund omplaceras? Det kanske var just pga detta.
En hund måste man naturligtvis uppfostra redan från början och det kräver mer eller mindre arbete.
Tycker ni ska vänta ett tag med att skaffa en egen. Men ni kanske kan få låna hem någon annan hund som inte är så här.

Lycka till!

Det kan vara så jobbigt att ha hund, ja.

Om man inte vet hur man ska uppfostra hunden från början och inte aktiverar hunden så mycket som just den hunden behöver, så kan det lätt gå såhär, tyvärr :/

Det är precis som med barn. Man uppfostrar dem vänligt men bestämd och man måste vara konsekvent.
Är ledsen att det gick så illa med hunden ni lånade. Inte roligt för din dotter att få en dålig första erfarenhet av djur.

*kram*

En hund som är 1,5 år och ska omplaceras kan vara besvärlig. Man behöver helst veta lite om bakgrunden till omplaceringen. Att han följer dig och skäller när du försvinner kan vara att han är rädd och ovan vid sin nya miljö.

Att hunden är stor och "varglik" tja det kan ju vara skrämmande. Men får ni bara lite pejl och hjälp att känna av hunden kan det ju gå hur bra som helst. Fast har man från början tänkt sig en liten tax och får en Grand Danois i huset ja då blir ju skillnaden enorm. En kurs med hunden är väl bland det första ni ska fundera över.

Tack för era svar! Ja, vi kollar på Cesar på tv, mycket bra program! Visste redan att det är en tonårsperiod, men det kändes lite...kraftigt med _alla_ dessa problem. Jag har ju fixat att uppfostra en papillon och det gick bra. Det här kändes som det var alldeles för mycket problem på en gång..

Oj, jag trodde det var ett "bra" tecken att hunden söker ögonkontakt! Tex när vi var ute på långpromenad och sambon höll i kopplet, då sökte hunden ögonkontakt med mig hela tiden. När sambon sa "gå fot" tex så såg hunden mig rätt i ögonen och verkade kolla om det var ok osv.

Rent "officiellt" säger ägaren att det är pga tidsbrist, men det är väl så det brukar heta? Han har nog inte haft så mycket regler alls, skulle jag tro..

Vi har varit hundvakt åt tre olika hundar förut (förutom att vi båda alltså har haft egna hundar) och det har inte varit såhär. Visst att de kunnat kissa inne _nån gång_, de blir ju nervösa av att allt inte är som vanligt osv, men med de hundarna har jag kunnat slappna av osv. De har varit sådär som jag tänker mig att en hund är, gosig, glad, eventuellt hämtar _en_ sko och busar med, men lägger av sedan.

Ni hade en unghund, som ni inte känner och som inte känner er om jag förstår det hela rätt. Den ska dessutom omplaceras, av vilken anledning?
I din beskrivning ser jag en stressad, osäker och understimulerad hund, som ovanpå det är mitt i könsmognaden med alla dess hormonrusningar och förvirringar. Troligtvis har han inte fått så mycket social träning, så när han kommer till en ny flock så här vet han inte sin plats så det är klart att han instinktivt testar sin rang.
Jag håller dock inte med Godzo om att hunden med sin ögonkontakt automatiskt utmanar dig. Det beror på HUR han tittade och hur han agerade när han mötte din blick. Hundar söker ögonkontakt med sin ledare för att få direktiv också, den frågar "Vad vill du att jag ska göra nu?".

En hund är inte "färdig" på en gång, hur gärna man än vill det. Ibland har man tur och hittar en foglig hund som man passar ihop med direkt, ibland har man otur och får jobba hårt för att hitta samspelet mellan hunden och dess människor. En omplacering oavsett storlek kräver för det mesta mycket mer tid och energi än en valp. Den har ofta vant sig med "fel" beteenden och det kan vara svårt att jobba bort dessa om man inte är 100% beredd på det och kan ägna all sin lediga tid åt hunden.
Men en valp måste man ju också jobba med, träna och aktivera, även om den är av sällskapsras. Är man inte beredd på det så kommer det bli jobbigt oavsett vilken ras ni väljer.

Så nej, det behöver inte vara så där att ha hund. Men det kan vara. Allt beror på vilken inställning man själv har innan hunden kommer och hur mycket man är villig att jobba med den.

Ja.. Jag blev bara så..besviken. Det här var ett totalt misslyckande och jag dömer mig själv ganska hårt. Men samtidigt så är det inte vi som har format hunden till det där.

Det hade kunnat bli en supergo hund av den, men med _mycket_ arbete väldigt intensivt direkt. Tex om sambon haft semester eller så, nu jobbar han ju och hunden behövdes kollas efter varje minut. Jag fruktade för min dotters välbefinnande.

Usch, jag är bara så ledsen över allt..

Den hade vall i sig sa du? Min vallhund, jag skrev i andra tråden också, söker ögonkontakt med mig bara för att hon läser av mitt ansikte.
Antagligen söker den ögonkontakt med dig för att den uppfattar dig som en allierad, din sambo tar ledarrollen, och det uppskattas inte av hundar i slyngelålder, särskilt då inte när denna aktiv försöker ta rollen. Då ser den dig som nån med lägre rang, och vill ha dig på sin sida emot ledaren. Ignorera hunden när den gör så, och försök så gott det går att ignorera tills du är stark nog att ta rollen som ledare tillsammans med din man. Med ignorera menar jag att du inte ska ha nån mer kontakt med hunden än nödvändigt, korrigera måste du göra om den gör fel, men i övrigt så...

Ja, nån vidare bakgrund fick vi ju inte och nu har vi totalt i alla fall släppt tankarna på denna hund. Det var en fin och mysig hund som behöver _rätt ägare_. En superengagerad expert, utan barn.

Jan H skrev 2007-11-20 10:29:56 följande:

Det kan ju bero lite på rasen också, och individen.
Vallhundar kräver generellt mycket aktivering och kanske lite "tuffare" uppfostran än t.ex en papillon.

En del hundar är lätta, andra är svårare. Alla papillon är inte lättuppfostrade heller. Det kan man inte riktigt veta innan. Speciellt om det är en hund som redan haft en ägare, är ju inte så lätt att veta vad som hänt hemma hos dem.