Är jag en hönsmamma??????
Har två barn.
En son på 5år och en son på 7månader.
(Inte samma pappa till barnen. Bor med yngsta sonens pappa och 5åringen bor hos oss heltid)
När jag var gravid med min yngsta så började jag ta avstånd från svärföräldrar och mina syskonbarn (som är 6st mllan 13-25år).
När sonen föddes blv det ännu värre!
Jag skyddar honom mot allt (och inget) när det gäller min svärmor och min brors barn.
Jag vill helst inte att dom träffaas alls, men tvingar mig själv att gå med på det då och då.
Får alltid ångest och blir arg när dom ska träffas.
Känner extrem lättnad när besöket är avklarat.
Mina brors barn bor 60mil här ifrån så det är egentligen inget problem.
Men svärmor bor i samma stad.
Problemet är också att när jag var gravid så sa min svärmor "tjockis" till mig hela tiden. Jag var inte tjock - jag var gravid! Jag blev väldigt ledsen (var nog mycket hormoner som spökade också).
När sonen föddes så var hon på mig igen "amma inte så mycket", "ge honom nappen", "bär honom inte så","gör si, gör så" osv.
Jag pratade då med min sambo som inte alls förstod! Han tyckte jag överdrev och tänkte inte prata med sin mamma om detta.
Nu har sonen precis blivit frisk från RS-virus.
Jag har förklarat både muntligt och via mail för svärmor och svärfar vad RS-virus är och hur det smittar.
Att dom absolut inte får pussa sonen - inte ens nu när han är frisk. Det var nämligen så han blev smittad av RS, hon pussade honom massor på munnen - 2 dagar senare hade han hög feber, hosta, snuva m.m.
Vad jag än säger så lyssnar hon inte, eller rättare sagt, hon skiter i vad jag säger när det gäller sonen!
Jag vill inte lämna min yngsta över natten för än han är över 1år. Det gjorde jag inte med min äldsta heller (tror han var 1 ½år när han sov borta första gången).
Svärmor tjatar om att få vara barnvakt och att barnen då ska sova hos henne.
Jag har bett sambon att prata med sin mamma, säga att jag inte är redo. Men han gör det inte (som vanligt...)
Jag har försökt berätta för henne men hon förlöjligar min oro.
Sambon låter mig ta allt när det gäller hans mamma, jag hatar det!
Det verkar vara så känsligt för honom!
Är det jag som är en hönsmamma och överdriver eller borde min sambo stötta mig i mina känslor när det gäller sonen?
VAD SKA JAG GÖRA!?!?!