Är det kul att jobba som lärare?

Jag tror att om man inte är säker på att man vill bli lärare skall man nog låta bli. Det är ett yrke med relativt hög arbetsbörda, stort ansvar och dålig lön. Det kräver att man är kreativ, social, stresstålig, har förmågan att skilja mellan yrkesliv och privatliv för att inte ta med sig jobbet hem.

Jag älskar att vara lärare och trivs varje dag på jobbet. Och ändå hade jag kanske valt annorlunda idag om jag skulle utbilda mig nu. Jag tycker att läraryrket blir tyngre allt eftersom. Arbetsuppgiftern blir fler, krav på kompetens inom olika områden högre men tid för att utföra arbetet ökar inte.

Jag trivs! Jag gillar mitt jobb! Men så har jag hittat en bra arbetsplats efter två andra skolor, och har lärt mig att högstadieungar passar mig allra bäst. Det är en jättekul att jobba med tonåringar! Man måste verkligen påminna sig själv om hur det faktiskt var en gång i tiden och detta håller en ung i sinnet. Det gäller att hitta en bra skola med bra medarbetare och en bra chef. Jag trivs som fisken i vattnet, men har också haft otur innan den här skolan. Om jag måste byta jobb igen och hamnar någonstans där jag inte trivs så byter jag nog yrke.
Lycka till!

Tack för svaren! Jag känner lite att lärare är ett sånt yrke som man måste brinna för och verkligen vara engagerad... Jag vet inte om jag gör/är det tillräckligt? Nu har vi inte haft VFU ännu men jag tror man kan få mersmak eller avsmak då. Men jag är så velig också... Vet inte ens vilken åldersgrupp jag vill arbeta mot.

Jag kände likadant, och många andra med mig. Att göra VFU är inte riktigt samma sak som att jobba då du automatiskt få en helt annan respekt. Du behöver heller inte redogöra för någon annan heller. Däremot kan jag ju tala för mig själv och säga att jag inte valt yrket av något kall överhuvudtaget, utan jag gillar språk och ville ha en utbildning med språk som jag ganska lätt kunde få jobb i. Jag tänkte att ok, jag utbildar mig till språklärare och om jag sedan inte vill syssla med det så har jag i alla fall en yrkesexamen med 120 poäng i språk. (Jag har gymnasielärarexamen). Jag tycker mig redan se att de som har lockats till yrket av ett kall oftar bränner ut sig och har svårare att släppa jobbet. För det är ändå vad det är: ett jobb. Jag säger också när folk frågar vad jag arbetar med att jag JOBBAR som lärare, jag ÄR inte lärare.
De första två åren undrade jag ett tag vad jag sysslade med egentligen. Jag övervägde att sluta och under vissa stunder ville jag tillbaka till kassan på ICA! Då var det en kompis kompis (som jag träffar väldigt sällan) som sade att det tar ett par år att hitta sig själv i rollen som lärare. Och jag måste ge henne cred för det, för i mitt fall stämde det. Hoppas att du under VFU:n kan få prova på olika åldrar och att du då får ett hum om vilka åldrar du vill jobba med. Personligen är jag glad över att vara ämneslärare då jag läst så mycket att jag kan göra annat i framtiden om jag så skulle önska. Men det där är ju väldigt individuellt.

Tack för att du lindar min ångest lite! Nej egentligen måste man ju inte se på läraryrket som ett kall? Det är ju ett jobb som andra, även om man bör ha god hand med människor/barn. Lärare och sjuksköterskor kanske har den stämpeln, att man måste brinna för det? Men jag vet ju att jag tycker om barn och så, nackdelen är väl att jag inte jobbat inom det sen tidigare så jag har ingen erfarenhet. Sen har nog rätt i att det är helt annorlunda att vara på VFU och att sedan jobba som lärare. Det kan säkert ta ett tag innan man kommit in i rollen!

Jag tycker att du ska "go for it!". De flesta saker löser sig på vägen och tänk på att många som läser även andra utbildningar känner ångest och funderar över sina val. Mina vänner som läste till ekonomer och ingenjörer kände också många gånger att nä, vad har jag gett mig in i. Två av mina bästa vänner som båda har jobbat hårt och klättrat högt i sina resp. karriärer och tjänar drygt 40 000 i månaden har börjat tröttna på sina jobb och en av dem sade tidigare i höstas att; man kanske skulle blivit lärare istället! Alla jobb är ju krävande på sitt sätt och personligen jobbar jag hellre med levande ting än siffror och pengar. Jag tror att det kommer att lösa sig för dig då många av dina tankar som du gett uttryck för här även var mina under utbildningen.