Forum Infertilitet - Pappagrupp
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Tänk om mitt barn inte vill ha mig som pappa..

    Tis 27 nov 2007 13:55 Läst 6828 gånger Totalt 5 svar
    Tis 27 nov 2007 13:55

    Hej allihopa. Jag är ny här på forumet.
    Det har visat sig att jag inte har några "soldater" alls, och nu är min fru och jag på G med att använda spermadonator i försöket att bli gravida. Vi har försökt i snart 3 år, och har till dags datum, försökt via vårt landsting. Nu har vi tröttnat på alla turer, och nu kan vi via Danmark kanske få vår dröm uppfylld.
    Är det någon av er som har barn via spermadonator? Ska man bli rädd för att barnet vill träffa "sin genetiska far"? Rädslan för att bli jämnförd..

    Tänk om jag hamnat hos honom direkt.. Du är inte min far.. Har jag några syskon...
    Hur berättar man? Givetvis individuellt, men ändå..

    Tankarna snurrar som aldrig förr, och ibland känns det mycket uppgivet.
    Finns det någon annan med liknande tankar eller funderingar.. Någon som kanske har lite erfarenheter som kan hjälpa.

  • Tis 27 nov 2007 21:46 #1

    Jag har ingen egen arfarenhet av det du beskriver. Men spontant tänker jag att du kanske kan vända dig till t ex någon adoptionsorganisation. Dels är det väl så att du måste adoptera barnet när ni nu förhoppningsvis blir gravida, dels tänker jag att de kanske har bra tips på hur man pratar med barn om att man inte är dess biologiska förälder. Lycka till!

  • Tis 27 nov 2007 22:47 #2

    Oki. Tack för ditt svar, men jag vet att jag inte behöver adoptera barnet, utan det blir "mitt" direkt.
    Vad jag tänkte på var de mer käsnlomässiga aspekterna.

    Jag har hört att, vid några få tillfällen, att barnen i alla fall kan känna en lust, längtan after att få reda på den genetiska fadern.
    Vilket jag i och för sig tycker är en självklarhet.

  • Make Vimma
    Visa endast
    Ons 28 nov 2007 12:58 #3

    Jag har inte heller varit i denna situation. Men det jag tänker är att du må aldrig bli den "biologiska fadern" Men du är ändå den enda pappan ditt barn kommer att ha. jag har en "fostersyster" som vi inte har några bilogiska band till men ändå är vi store bröder till henne och min mamma & pappa är hennes riktiga föräldrar. Hon vet vem som är hennes föräldrar men dessa kunde ej ta hand om henne och hon räknar oss som sin riktiga familj. Det är alltid vi som ställer upp för henne och gör ingen skillnad på henne och mina bröder. Hoppas att detta hjälper lite. Men det kan vara viktiga att förklara för ditt barn att ni behövde hjälp med detta Vi kommer att göra när vår son blir äldre att berätta om provrörsbefruktningen. Det är allt vanligare i dagens samhälle att man får hjälp och detta ska man värdesätta och komihåg att du kommer att bli han/hons riktiga fader det är du som kommer att finnas till hands för ditt barn! MVH Mattias 

  • Selma1­966
    Visa endast
    Fre 13 aug 2010 22:38 #4

    Som nybliven adoptivförälder har jag inte så mycket erfarenhet än men det jag läst hittills (och det är hyllmeter) i det likartade ämnet går ut på att det må finnas en annan biologisk förälder men det är du som tröstat, plåstrat om, nattat, kramat, uppfostrat, lekt, älskat i alla år så det är ändå du som är Pappa! Tvivla inte, utan älska bara, så får du kärlek tillbaka (oj, det lät lite religiöst utan att vara meningen).

  • Tor 30 sep 2010 10:40 #5

    Hej!
    Jag tror inte att du skall fundera så mkt på detta, det kommer sig nog helt naturligt när han/hon blir äldre och vill veta mer om sina "rötter" du blir inte sämre pappa för det. Lev i nuet så kommer barnet att tycka om dig för den du är.

    Har ingen erfarenhet av adoptivbarn men fyra barn senare får man lite erfarenhet, tog mig bara lite mer tid med de senare två barnen, vilket jag borde gjort med de första 2 också.

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll